Student utomlands

Belägrade med Bieber

2012-01-22T08:42:00.003+01:00

Om man som västerlänning inte känner till att det idag ärKinesisk nyårsafton och går runt i Jinan är det lätt att tro att staden ärbelägrad. Vart man än går ryker det av smällare och raketer mest hela tiden,och när jag säger smällare menar jag inte de små kinapuffarna ellertigersmällarna vi leker med i Sverige. Det som finns här smäller på riktigt ochdet ska bli intressant att se vad som händer ikväll vid tolvslaget (kl. 17.00 iSverige). Vi svenskar som nu får privilegiet att fira ett andra nyår harinförskaffat ris, biffkött och en massa grönsaker för att sno ihop en nyårswok.Till efterrätt blir det en massa frukt och under kvällen kommer det bjudas påöl för 1.40kr/st och lite kinesiskt brännvin som kostade strax under 20kr.

Livssituationen har förändrats en aning där Niklas &Marcus har flyttat ihop i en 2a och Julia & Linnéa flyttat in i den andra2an. Jag bor kvar i min 1a och har de andra besök när vi ska äta då mitt kök ärdet som än så länge är mest utrustat. Än så länge har vi inte riktigt kommit ikontakt med någon av våra grannar som vi tror är ryssar och möjligen några frånsydeuropa och kanske en från England. I vårt kvarter bor mest lärare, studentermen majoriteten är nog ”vanliga” kineser.

Vidare så fortsätter kineserna stirra och peka på oss, någrahar velat ta kort på oss och vi hälsar glatt tillbaka. Vi besökte ett störreshoppingcentra igår där ALLA stora märken hade en butik på någon av de fleravåningarna, dock var det ganska dött i hela centret och butikspersonalen lågmest och sov. Priserna på elektronik, kläder och skor var precis som i Sverige,om inte dyrare. Något vi allauppmärksammade var att all reklam var gjord med västerlänska modeller. Det blåste också väldigt mycket igår vilkethar gjort att smogen minskat och att man nu kan se rätt klart vilketförhoppningsvis kommer ge fritt spelrum för fyrverkerierna ikväll.

Det som absolut verkar vara senaste mode bland tonårskillar ärden mindre charmiga ”Bieberfrillen”, alltså frisyren som Justin Bieber rockarborta i USA. Det finns självklart undantag men om man är ”inne” i Jinan, ja dåska man klippa sig som USAs flickidol nr.1. En annan fantastisk sak med Kina äratt de verkar vara väldigt intresserade av basket med nationalhjälten Yao Mingi spetsen. Han syns på de flesta reklampelare med samma smile men med heltolika produkter. Vad sägs om Yao Ming-öl? Det visas minst en match från NBA omdagen här under nyårsveckan och jag hoppas att det kommer fortsätta så.

Oskar

Fem dagar...

2012-01-20T13:48:00.005+01:00

Ahoj!

Slutspurten på terminen (min termin ) är här, på måndag skriver jag min sista tenta i European Union Information and Communication Policy. Trots att EU är ett otroligt stort område att täcka för den här kursen så tror jag det kommer gå vägen, eller det måste det för på onsdag är det hemfärd som gäller! Trots att det är så nära känns otroligt långt borta när man sitter här i Tjeckien vid sitt skrivbord och bläddrar i två tjocka böcker om EU.

De tre andra examinationerna har gått bra, två skriftliga och en muntlig. Det verkar som att de är väldigt generösa med att ge bra betyg här, det gillas förstås :)

Morgonen var solig så jag tog en promenad i Stromovka-parken och matade ankorna. Det låg lite snö i parken så det var första gången i Prag som jag gått på snö och slask. Igår regnade det verkligen hela dagen så det måste ha snöat inatt.

Januari är en lite tråkig månad, alla är upptagna med att plugga och man träffas mer sporadiskt. Jag är inte riktigt vän med det här systemet ännu. Självklart beror det också på vad man har för kurser, en del är redan klara och kan spendera resten av terminen, till februari, på att resa. Önskar att jag hade tagit tillvara på tiden mer under hösten och rest lite mer. Men Budapest finns kvar nästa höst också. Jag skulle vilja skaffa en praktikplats här och återvända för att göra allt jag inte hann, det hade inte varit så dumt :)

Ikväll hålls det en avskedsfest, på måndag en annan. Jag ska väl fixa ihop någon fest också men det får vänta tills efter måndag. Vill ha alla papper och kurser fixade innan jag tänker på annat.

Čau!

All clear

2012-01-18T16:36:00.002+01:00

Efter ett dygn på resande fot landade vi äntligen i Jinanoch blev upphämtade utav två personer från det internationella kontoret påuniversitetet vi ska läsa vid. Efter att ha hälsat blev vi ganska omgåendeinpackade i en van som skulle ta oss till dit vi ska bo. Efter att ha spenderat24h på flygplatser och flygplan såg jag fram emot frisk luft när de automatiskadörrarna slogs upp men tyvärr tror jag inte att jag varit med om ett störreanitklimax. Luften är så dålig så att man inte ser två-tre bilar fram i mörkeroch alla kör med varningsblinkers på samtidigt som man tutar när man kör om för att någon ska märka en.

Hur som helst fick vi lite survival-tips i vanen ochavsläppta vid en liten närbutik där vi snabbt handlade frukost. Det visade sigatt butiken bara ligger två-tre hundra meter från där i bor vilket är skönt.Efter att ha träffat ”the caretaker” mr. Hu och lassat in vårt bagage irespektive lägenhet somnade man snabbt.

Nästa morgon blev det gemensam frukost uppe hos mig som borsjälv på femte våning och vi fick en snabb genomgång av det närmaste kvarteretsom Niklas spanat in under en uppseendeväckande löprunda 7.00 på morgonen.Rundan blev tydligen inte direkt lång eftersom gatorna var fulla av folk ochingen park eller liknande fanns i sikte, i skrivande stund vet vi om att hanbara hade behövt ta av åt höger istället för vänster för att nå parken påkampus istället för den 4-filigahuvudvägen som går genom staden. Efter frukost mötte Mr. Song (Frank) upp ossoch körde oss in till Jinan City för lite sightseeing och shopping av basalasaker. Tyvärr var trafiken kaos och en resa som bör ta 10-15min rentavståndsmässigt tog oss lite över en timme.

Våra bankkort fungerar inte vad vikan förstå i alla ATMer, tyvärr, så när vi väl hittade en som fungerade tog vialla ut en del cash vilket verkar vara enklare att röra sig med än kort. Sedanbar det av till en väl utbredd kinesisk snabbmatskedja för stekta nudlar, friteratbröd, purjolökspannkaka och bönmjölk. Sjukt gott enligt mig men det var ju intehelt olikt ”svensk kinamat”. Efter ett snabbt stopp på en supermarket för inhandling avväl behövda rengöringsgrejer och middag sprang vi och letade efter vår skjutssom hade bråttom. Tillbaka i lägenheterna tog vi en 10min paus för att sedan gånågra hundra meter och kollade in en efterfrågad park. Den var inte direkt stormen ett skönt avbrott i storstadsmiljön och ett STORT plus vart att det fannsungefär 20 basketplaner, 1 fotbollsplan med löprunda och 100 pingisbord. Basal,behövlig träningsdos CHECK!

Rummen var ostädadeoch nedgångna men det är inte direkt så att någon hade förväntat sig någotannat så jämfört med hur många Kineser lever bor vi nog lyxigt. Även om det antagligen inte blivit städat av de senaste 10 personerna som bott här. Tur attMr.Muscle bara fått mindre ögon på förpackningen här i öst så man vet vad manköper. Det tog väl ungefär 1h att sopa (finns inga damsugare), tvätta golven2ggr, göra rent badrummet och köket. Har endast hittat en enda mångfotad kompisi lägenheten trots ett större hål i fönstret i köket vilket är godkänt. Middagenlagades uppe hos mig då jag var den ende med fräscht kök, dock hade jag ingapannor eller grytor så de andra tog med sig vad de hittade. Det blev en heltduglig middag bestående av ris, handplockad fläskytterfile (tror vi),plommontomater, okända kryddor som ser ut som salt och peppar samt ketchupfrån Knorr.

Resans 3-i-topp skönaste tyngder som fallit från axlarna:

1. Vi dog inte i nyårstrafikens kaos med smog (tydligenmycket värre än i Thailand osv enligt de mer beresta).

2. ”Ni hao” gör STIRRANDE människor sjukt glada. (stirrande människor kan vara läskiga)

3. Exit seats i 3 ½ + 9h (Man får kalla den om man är ca tvåmeter).

Oskar

Soli i Lissabon tillbaka i Borås

2012-01-17T22:22:00.017+01:00

Hej/Olá!

Nu är det en vecka sedan jag kom tillbaka till Borås. På flygplatsen möttes jag av min familj som kramade om mig, vi hade inte setts sedan de kom och hälsade på mig i Lissabon i november. Det kändes skönt att äntligen få vara nära dem, dock känns det väldigt konstigt att ha kommit tillbaka. Jag hade skapat min egna vardag i Lissabon, där jag tog hand om mig själv. Nu är jag tillbaka hemma på Trandared där jag bor tillsammans med min mamma, pappa och lillasyster.

Jag lämnade gatan Rua do Salitre och staden Lissabon, där jag hade bott sedan i september med tårar i ögonen. Jag har lärt mig så mycket under min utlandsvistelse, både om mig själv och om landet och kulturen. När jag lämnade Lissabon lämnade jag också många mina vänner som jag har kommit mycket nära under mina Erasmus studier. Det var svårt att ta farväl, men mycket lättare att säga - vi ses/até logo.

Jag känner att jag har vuxit under min tid i Lissabon, blivit rikare på både upplevelser och erfarenheter. Jag är stolt över mig själv som har klarat av att leva utomlands och lärt mig ett helt nytt språk.

Jag vill inte att detta inlägg ska bli det sista, för jag vet att jag kommer komma tillbaka till Lissabon inom en snar framtid, och då hoppas jag att kan kan fortsätta blogga om mig själv i Lissabon. Jag känner att min resa inte riktigt ha nått sitt slut. Jag har precis börjat min 6:e termin på Högskolan i Borås och Jag och Fatima hoppas på att skriva vårt examensarbete under vår 7:e termin i Lissabon, Portugal.

Hälsningar från mig i Borås

Farväl och trerätters

2012-01-16T20:18:00.000+01:00

Klockan är 19:00 lokal tid i Istanbul och vi spelar kort iväntan på flyget som ska ta oss till Peking. Snabbmatsavdelningen myllrar avmänniskor som både väntar och som stressar men vi har inte bråttom. Jag harinsett att jag inte riktigt lyckas hänga med i alla spelregler och sitter nubakom datorn och lyssnar på hur en Göteborgare, en Dalkulla, en Stockholmare ochen Boråsare bråkar om vem som gör rätt och vem som har konstiga regler. Somnummer fem i vårt ressällskap funderar jag mest hur vi som känt varandra i mindreän tre år beslutat att åka på vårt livs resa tillsammans.

I den här bloggen kommer vi 5 att blogga om livet som utbytesstudent i Kina. Hur fördelningen av inlägg kommer att ske vet vi inte men hur det än blir så tveka inte att höra av er i kommentarsfältet om det är något ni vill veta.

Det vi har gemensamt är att vi alla läser Civilekonomrogrammetpå Högskolan i Borås och vi alla bestämt oss för att läsa en termin utomlands imittens rike, närmare bestämt staden i Jinan. Alla utom Linnea frånLudvika läser inriktningen marknadsföring då hon studerar redovisning. Honumgås mycket med Julia från Borås som gick på Bäckängsgymnasiet med mig iBorås, trots många gemensamma vänner lärde jag känna henne först på högskolan. 08an Niklas är precis som dagen jag träffadehonom för ungefär tre år sedan på introduktionen lika oblyg och tillsammans medhonom och Marcus från Götet har jag gjort nästan alla arbeten fram tills nu. Vi har för övrigt aldrig fått komplettera ett arbete vilket jag ser som något väldigtpositivt. Både pluggmässigt och som reskamrater.

Vi anlände alla olika till Landvetter flygplats och efteratt ha checkat in mitt bagage träffade jag mina reskamrater som tog farväl avbåde familj och vår polare Adam som hjälp till att köra dit. (Big ups Adam!)Att gå genom säkerhetskontrollen var dock ett av de tuffaste besluten i helamitt liv men när jag väl kommit fram till vår gate insåg jag att jag tagitfarväl av de flesta. Även om jag pausat mitt svenska liv i form av idrott, extrajobboch vänner känns det ganska bra. Jag följer ju trots allt en dröm somförhoppningsvis kommer hjälpa mig få ett jobb, mer vänner och… en otränadkropp?

Väl på planet hade jag inte en aning om att vi skulle serverasmat. Men mat fick vi. Vad sägs om en förrätt bestående av potatissallad ochrökt lax? Till huvudrätt serverades grillad biff med råris i en typisk turkiskpaprikasås samtidigt som kluckandet av ett turkiskt, passande, rött vin påflaska kunde höras överallt i planet. Efterrätten bestod av krämig cheescake,kaffé och kex. För att runda av det hela serverades en lite för storwhiskeypinne. Economy class och studentlivet har aldrig varit bättre.

Oskar från Borås

Palácio Nacional de Queluz

2012-01-07T22:54:00.026+01:00

Hej/Olá!

Idag har jag besökt ett palats, Palácio Nacional de Queluz. Palatset ligger lite utanför Lissabon i Queluz, och som byggdes på 1700-talet. Det var mitt första besök på palatset, och enligt mig var det värt besöket. Palatset fungerade som en sommarbostad för Portugals kungligheter. Det fanns mycket att se inne i den stora sommarbostaden, där varje rum hade sitt egna tema. Jag och min käre vän gick igenom alla de fina och utsmyckrade rummen och kapellet. Sedan gick vi ut i den vackra och oerhört stora trädgården. När jag gick runt i trädgården såg jag två papegojor sittandes högt uppe i ett träd. Trädgården var fylld med olika sorters träd och växter, bland annat apelsinträd och blommor. Trädgården var också utsmyckrad med statyer och vackra fontäner.

Hälsningar från mig i Lissabon

Gott Nytt År!

2012-01-04T17:37:00.010+01:00

Så var det ett nytt år!

Nyårspartyt (som jag nämnde sist) var en riktigt lyckad händelse. Innan 12-slaget var vi kanske 10 personer som åt och hade det trevligt. En tysk tradition på nyår är att smälta små tennfigurer som man sedan häller i kallt vatten, figuren som bildas då skall sedan berätta om hur ditt år ska bli. Eftersom jag firade med majoriteten tyskar hade några med sig tenn som vi smälte. Min figur såg ut som en ros men det fanns inte med i "figur-tydar-manualen". Ingen hint där om hur det nya året blir alltså... Vid midnatt sprang vi ner till närmsta bron som var vid det "dansande huset". Därifrån såg vi fyrverkerierna som sköts upp från en liten ö i floden Vltava. Det dracks champagne, röktes cigarr och tändes tomtebloss. Efter 12-slaget dubblerades deltagarna och matbordet förvandlades till dansgolv. Jag är väldigt glad att jag stannade kvar!

Nytt år i Tjeckien betyder inte bara fest utan även exam period. Under januari och februari skall du bevisa vad du lärt dig under föregående termin. Utan att överdriva kan jag säga att jag aldrig haft så mycket att göra. De 4 kurserna jag läst under hösten har resulterat i följande: 1 konferens, 3 skriftliga uppgifter, 1 muntlig tentamen samt 2 skriftliga. Men det skall gå bra, inget nervvrak här inte! Än så länge... Idag bokade jag biljett hem till Sverige, om exakt 3 veckor står jag stadigt på svensk mark igen!
Čau!

Feliz ano novo, 2012!

2012-01-02T11:57:00.001+01:00

Hej/Olá!

Jag vill önska er alla ett gott nytt år! Jag firade mitt nyår på ett hostel här i Lissabon. Där hölls det en stor fest för Erasmusstudenter. Veckan innan köpte jag en biljett av ESN Lisboa för att komma in på festen, den kostade 20 euros. För att få champange klockan 12 var man tvungen att ha en galen frisyr eller en mustasch. Jag gjorde min egna mustasch av lite kartong och svenska pappersflaggor.

Det var många Erasmusstudenter som ville fira in det nya året, och strax innan tolv stod vi alla ute på takterrassen för att se på fyverkerierna från Almada, staden på andra sidan om Tejo. I Portugal finns det en tradition som säger att när klockan slår tolv ska man äta 12 russin, och för varje russin ska man önska sig något. Jag hade köpt ett paket russin som jag delade med mina vänner. Men innan vi åt russin skålades det nya året in, och det blev en hel del lyckoönskningar och kindpussar. Sedan dansades hela natten lång. När Dj:n började spela Abba-musik blev jag lycklig och kände mig på sätt och vis hemma.

Jag firade in det nya året med nya vänner uppe på en takterrass med utsikt ut över Tejo, i en stad som jag verkligen älskar. Jag kunde inte haft ett bättre nyår! Trots betyder det nu att det är januari månad och ett nytt år har börjat, och min tid här i Portugals huvudstad börjar gå mot sitt slut. Vilket är tråkigt, men jag vet att jag alltid kommer att komma tillbaka.

Ett gott nytt år/Feliz ano novo från en lycklig tjej

Freeport Outlet Alcochete

2011-12-30T23:14:00.013+01:00

Hej/Olá!

Så här dagen innan nyårsafton åkte jag tidigt på morgonen till en outlet ca 30 minuter utanför Lissabon. För att komma dit är man tvungen att åka över Vasco da Gamabron. Freeport Outlet Alchochete är Europas störta outlet, och jag åkde dit med hopp om att hitta en fin klänning att ha på mig på nyår. Det var många, många affärer, trotts detta tog det mig 3-4 timmar att hitta en klänning, dock hittade jag också fina skor. Så mina fötter skall också vara fina när det nya året firas.

Oktober, november, december..

2011-12-30T17:30:00.015+01:00

Ahoj!
OBS Långt.. Det var ett tag sedan mitt senaste inlägg, 18 oktober för att vara exakt. Tiden har gått så snabbt och så mycket har hänt, om man inte är uppmärksam kommer livet bara springa en förbi.
I oktober fick jag finbesök av min kära familj! Det var underbart kul att ha dem här, att få visa upp hur vackert Prag är. Vi firade även mammas födelsedag med ett restaurangbesök. Trots att det finns lite olika intressen i familjen tyckte alla att det fanns någonting för just dem - shopping, öl, mat, vackra byggnader eller bara strosa runt. En av dagarna åkte vi till Kutna Hora, ca 1 timme med tåg från Prag, där Sedlec-ossuariet är beläget. Enligt legenden inredde en blind munk det lilla katolska kapellet med människoskeletten...

I november var det fullt upp- både med skolarbete och socialt. Livet gick som på räls men innan det blev december tog jag och några vänner en avstickare till Polen och Krakow. Efter 10 timmar på nattåg (jobbigt i sittkupé!) var vi äntligen framme. Ingen av oss hade varit där tidigare men det var ganska likt Prag , förutom mindre och mer slitet, så vi kände oss ganska hemma. I 4 dagar storsade vi runt, tittade på monument och byggnader, åt och drack gott. Det gamla judiska kvarteret är speciellt besöksvärt då det håller på att blomma: här samsas unga caféer, små butiker, coola barer och klubbar.

Så var det äntligen december! På lucia höll jag ett litet bak-event. 20 personer från en rad olika länder fick smaka på glögg och försökte sig på att tillverka både lussekatter och pepparkakor. Detta var ett mycket uppskattat event, som tur var :) Gästerna gillade kakorna och åt upp allt till de sista smulorna var slut.

Ett tips: sirap är väldigt nödvändigt för julbaket, men finns inte riktigt utanför norden. Jag fick höra talas om engelsk "golden syrup", hittade det i en engelsk specialbutik och det fungerade precis som vanligt, lite tjockare bara. På det videt blev det både pepparkakor och knäck!

I Tjeckien äter man friterad karp och potatissallad på julafton. Någon vecka innan jul kunde man se fullt av karpförsäljare på gatorna med bassänger där fiskarna simmade. Testade den traditionella maten på en pub men det var inte något speciellt jämfört med den julmaten som jag brukar äta (det var min åsikt i alla fall), karp är väldigt benigt.

Den internationella studentklubben anordnade en tjeckisk julfest där de bjöd på hemmagjord potatissallad (mycket godare än pubens) och traditionella kakor.
Vi fick testa på tjeckiska jultraditioner så som att tjejerna i familjen kastar sin sko mot dörren, om den pekar mot dörren betyder det att hon kommer att lämna familjen och gifta sig det kommande året. Vi fick även skära ett äpple i två delar, kärnhuset kan då se ut som en stjärna vilket betyder att man får tur det kommande året medan ett annat mönster betydde att man kommer att dö.
Enligt dessa metoder kommer jag att har tur nästa år samt ca. 85% chans att bli gift. Jag vet inte riktigt hur trovärdiga de här metoderna är dock...

Efter 3 månaders tid fick jag äntligen besök av min pojkvän som skulle fira julen med mig här i Prag! För mig var det första julen utan familjen under juletid, lite konstigt men jag är glad att jag stannade kvar och inte åkte hem som många andra. Här varar höstterminen t.o.m 17 februari så det är inte alla som åker hem över jul heller.
Vi skaffade julgran som vi klädde riktigt fint och försökte laga traditionell julmat och annat gott. Med några bidrag från Sverige så som vörtbröd, julmust och glögg blev det riktigt lyckat! Vi gick även på balett (Svan sjön), gick på Museum of Communism och besökte julmarknader. Det blev en riktigt mysig jul, men utan någon snö tyvärr.

I morgon är det nyårsafton som jag firar med några vänner. Vi ska ha lite knytkalas och sedan gå ut och titta på fyrverkerierna :)

Jag önskar er alla en trevligt nyårsafton och ett riktigt gott nytt år!!

/ Anna

Cidade Universitária

2011-12-29T10:45:00.012+01:00

Hej/Olá!

Så här i slutet av året har jag börjat springa och röra på mig mer. Är det för att se bättre ut till stranden 2012? Nja, delvis kanske, men det är mer för att bli mer hälsosam. Innan jag åkte hit till Lissabon hade jag tänkt att börja springa, men det tog sin lilla tid. Men nu har jag börjat på allvar.

Min vän tog med mig till en stor idrottsanläggning, Cidade Universitária. Där finns det bra möjligheter för att springa. Det finns också möjligheter till att utföra andra sporter så som, simmning, golf, fotboll, tennis, innomhussporter och friidrott. Anläggningen är som en grön oas mitt i Lissabon, i närheten av fotbollslagets Sporting's hemmaarena.

En båt, en flod och två städer

2011-12-26T21:18:00.014+01:00

Hej/Olá!

I det här inlägget tänkte jag berätta när jag tog båten över till andra sidan om floden Tejo, till staden Almada. Först fick tog jag metron ner till Cais do Sodré för att sedan gå till Lissabons terminal för färjor. Väl där inne väntade jag på en god vän som skulle göra min sällskap under min första båttur på floden. Tänka sig att jag har varit i Lissabon sju gånger utan att åka båt på Tejo. Nåväl, det kunde inte vara en mer perfekt dag att ge sig ut på floden, solen värmde och himmelen var klarblå, och vattnet glittrade.

Medans jag väntade på min vän, blev jag beordrad i ett sms från honom att köpa min båtbiljett. För det första hade jag aldrig åkt båt i Lissabon förrut och jag hade aldrig varit i den terminalen, så jag hade lite problem. Jag visste inte vart man köpte sin biljett. Efter en stunds observerande vågade jag köpa min egna biljett ur en maskin. Jag tror jag lyckades! Biljetten kostade ungefär 30 kr fram och tillbaka.

Klockan var snart tjugo över fyra och färjan skulle snart avgå, men min vän syntes inte till. En minut innan färjan skulle avgå såg jag min vän och jag berättade stolt att jag hade köpt min biljett alldeles själv. Nu var det bara att springa till färjan, för övrigt hade jag köpt helt rätt biljett!

Väl ute på floden kunde man på ena sidan se Lissabon och Almada på den andra. Båtturen var knappast lång och snart så ankrade färjan i staden Almadas hamn. Där tog vi en buss som tog oss till Cristo Rei, Portugals jesusstaty. Det var mitt tredje besök, det var ganska många personer uppe i statyn. Vi valde att inte åka upp den här gången, utan vi valde att gå runt och njuta av den vackra utsikten istället.

När man är vid Cristo Rei har man enligt mig själv den bästa utsikten man kan ha över Lissabon, och 25:e april bron. När solen började skymma blev utsikten bara vackrare och vackrare. Vi gick ner en skogsväg, och hamnade vid ett övergivet hus näst intill Tejo. Det hade precis blivit solnedgång och utsikten var bedårande. Jag såg Lissabons alla lampor lysa i mörkret, och jag fick tårar i ögonen. Jag älskar verkligen Lissabon!

På vägen tillbaka till Cristo Rei fick jag se tre fladdermöss komma flygandes. Jag lade också märke till att himmelen var nu alldeles mörk och fylld med små lysande stjärnor. Min första båttur över Tejo kunde knappast ha slutat bättre. Jag och min vän tog bussen tillbaka till hamnen för att sedan ta färjan tillbaka till mitt älskade Lissabon.

Dagen före julafton!

2011-12-23T13:59:00.012+01:00

Den 23 december 2011

Hej/Olá!

Jag hoppas att alla där hemma har det bra så här dagen före julafton. Här i Lissabon är det varmt och skönt och jag begav mig till stranden för att bara sitta och njuta i den varma decembersolen. Det var närmare 20 grader! Jag tänker inte säga så mycket mer utan väljer att visa bilder istället, man brukar ju säga att en bild säger mer än 1000 ord. ENJOY!

Soliga julhälsningar från mig i Lisboa!

Sista dagen på praktiken

2011-12-21T13:29:00.006+01:00

Hej/Olá!

Torsdagen den 15 december gjorde jag min sista dag på praktiken på Casa dos Pastorinhos de Fátima. Dagen innan hade jag förberett fika som jag skulle bjuda barnen på. Jag köpte choklad till lärarna, och till personalen i köket som har get mig god mat under fyra månaders tid. Under min sista dag ville jag ha ett litet svenskt kalas med barnen, jag hade köpt servetter i gult och blått, apelsindricka och jag bjöd på drömmar och hembakade chokladbollar. Jag hittade dock inget pärlsocker i affären så fick ta kokos istället. Till min handledare Sofia, som har stöttat och lärt mig så mycket under dessa fyra månaderna köpte jag en stor blomsterbukett och pepparkakor. Jag gav också en ros till rektorn på förskolan, hon blev glad och hon ville ha min email, så att vi kunde behålla kontakten. Det kännes genast mycket bättre, för jag vill inte tappa kontakten med förskolan och alla underbara människor i den.

Det var en speciell känsla som jag kände när jag var påväg till praktiken denna morgon, det kändes som att det var sista gången jag tog bussen till Santos-o-Velho. Efter lunchen bjöd jag lärarna på choklad och jag berättade att jag har lärt så mig mycket av att få vara här och att jag kommer att sakna både de vuxna och barnen. Jag ville verkligen inte säga hejdå.

Under mitt svenska kalas med barnen berättade Sofia för dem att det var min sista dag. Jag har nog aldrig fått så många kramar och pussar som jag fick då. Barnen gillade kalaset, men de var lite skeptiska till att provsmaka mina hembakade chokladbollar. De gillade mest drömmarna som jag hade fått hemmifrån Sverige. En pojke åt nog tre stycken, och ville ha en fjärde. Vissa vågade dock smaka på mina chokladbollar, men de som åt mest av dem var Sofia och lärarassistenten Ana.

När klockan slog halv fem ville jag verkligen inte gå hem utan valde att stanna en halvtimme extra hos barnen och Sofia. Klockan fem valde jag dock att säga hejdå, men vi skulle ses på måndag igen, under förskolans julfirande som bestod av en julpjäs.

När jag skulle gå ut genom dörren, stod som vanligt Senhor Pinto där, förskolans egna portvakt. Han brukar alltid ge barnen mariekex när de går hem. Där såg jag min chans, jag hade nämligen några chokladbollar och vaniljdrömmar kvar . Jag berättade på portugisiska för Senhor Pinto att det var min sista dag och att nu var det min tur att ge honom kakor. Sedan begav jag mig till busskuren och tog bussen hem till Rato.

En hälsning från en erasmusstudent med många, många nya erfarenheter

Julavslutning på ESEI Maria Ulrich

2011-12-20T16:19:00.019+01:00

Hej/Olá!

Nu är det snart jul och min tid som erasmusstudent börjar lida mot sitt slut. Den 14 december hade mitt universitet ESEI Maria Ulrich en stor julfest för alla studenter. Det firades med olika uppträdanden. Jag, Caroline och Fatima bestämde oss för att bjuda våra portugisiska klasskamrater och lärare på något riktigt svenskt. Vi ville sjunga något roligt och juligt, och vi valde att sjunga mössens julafton. Jag kan inte säga att vi övade särskilt mycket men uppträdandet gick bra. En av våra lärare spelade gitarr medans vi sjöng, hon hade dock svårt med melodin.

Julfirandet på universitetet bestod av olika uppträdanden i form av sång, dans och teater med temat jul. Innan vårt svenska uppträdande delade vi ut refrängen till alla i publiken, så våra portugisika vänner kunde sjunga med. Det var roligt att höra dem försöka sjunga på svenska. Vårt uppträdande var mycket omtyckt och fick bra beröm.

När uppträdandena var slut gick vi till en annan sal för att fika tillsammans. Det böjds på typiskt portugisiskt julfika, Bolo Rei, Sonhos och Filhós. Det smakade gott!

På kvällen fortsatte universitetets julfirande inne i basilikan i närheten av Estrelaparken. Prästen höll en kyrklig julmässa där det både bads och sjöngs. Det var intressant att få vara med på ett katolskt julfirande. Jag var också imponerad av hur vacker basilikan var inuti. Prästen avslutade julfirandet och den kyrkliga mässan med en nattvard.

God jul/Feliz natal från mig i Lissabon

"Eléctrico No. 25"

2011-12-18T17:10:00.011+01:00

Hej/olá!

I det här inlägget tänkte jag berätta om min första långa tur med en av Lissabons spårvagnar. Jag tog min första långa tur med spårvagnen no. 25 från min praktikplats i Santos-o-Velho hem till Rato. När jag väl hade stämplat mitt kort och satt mig till rätta lade jag märke till att nästan alla sittplatser var upptaga. Jag började se mig omkring i vagnen och när jag satt där fick jag en känsla att jag hade åkt tillbaka i tiden. inredningen av vagnen gav mig en känsla av gammalt, som om tiden hade stått stilla i många år. Golvet var av mörkt trä och sätena i gammalt svart skinn.

Det lustigaste med hela resan var att jag hade ingen aning om hur man skulle kliva av. Jag började observera en stund, men jag hade oturen att det var ingen som skulle av på de närmsta stoppen. Tillslut lade jag märke till två stoppknappar och att man klev av vagnen längst bak. Det var då fick jag tillbaka mitt lugn, och kunde njuta av min spårvagnsresa.

Jag gick av tillsammans med några andra resenärer precis utanför Jardim da Estrelaparken, och gick sedan den sista delen till mitt hem på gatan Rua do Salitre.

En äventyrlig hälsning från mig

1 december!

2011-12-18T16:51:00.012+01:00

Hej/olá!

Idag är det den första december, och här i Portugal betyder det helgdag. Dagen är till ära för när Portugal blev fritt från Spanien, för länge, länge sedan.
Jag vaknade sent i dag och just nu befinner jag mig sittandes ute på brandtrappan, där jag också åt frukost. Ska jag vara helt ärlig så sitter jag här klädd i pjamas. Jag knaprar i mig några pepparkakor från Sverige, det är ju trots allt december nu. Jag har dock svårt att förstå att det redan är december, och julen är snart här. Tiden har verkligen gått fort här nere.

Här från brandtrappan är utsikten över mitt kvarter Rato bedårande. Dagen till ära är himlen ljusblå och molnen är få. Solen värmer mina bara ben. Nedanför mig ser jag apelsinträd och citronträd med frukt. Långt borta kan jag skåda skuggan av jesus statyn på andra sidan Tejo, och mina öron hör kyrkoklockorna från den vacrka Estrela basilikan slå ett.

En solig december hälsning

Solisboa i Barcelona

2011-12-17T16:02:00.065+01:00

Hej/Olá!

I många, många år har jag drömt om att åka till kataloniens huvudstad Barcelona, och i snart åtta år har jag följt stadens blåröda lag FC Barcelona. Dagen efter jag hade fyllt 22 var det dags att ta resväskan och bege sig till flygplatsen. När jag stod vid gaten och läste Barcelona på skärmen kunde jag knappast tro att det var sant, var jag äntligen påväg till staden i mina drömmar?

Det visade sig att det var jag, klockan sex på kvällen landade flyget på El Prat, Barcelonas flygplats. Vädret var inte bästa, då det regnade. Jag och João tog en taxi till hotellet som låg i närheten av Camp Nou, FC Barcelonas stadium. Hotellet var väldigt fint och vårt rum lika så. När vi hade packat upp och vilat oss lite, gick vi ut på en upptäcksfärd. Färden tog oss till Camp Nou, det var en mäktig känsla som jag fick när mina ögon för första gången fick skåda dess storhet. Sanningen är att jag nästan blev lite tårögd.

Dagen därpå träffade vi min vän Albert som vi skulle gå tillsammans med på matchen. Han hade hjälp mig med att köpa biljetterna till matchen som skulle spelas på lördagkvällen. Barça skulle spela mot Real Zaragoza.

Lördagen bestod av besök inne på FCBotiga megastore och på Camp Nou. Väl inne i den största FCB-affären av dem alla, köpte jag en spelartröja, jag valde Abidal med nummret 22. Jag fyllde trots allt 22 dagen innan, och jag ville hedra Abidal. Inne på Camp Nou finns det ett museum som innehåller all historia sedan klubben grunades 1899. Man kunde läsa om gamla presidenter, se alla klubbes vinster och pokaler samt mycket, mycket mer.

När jag väl kom ut på Camp Nou's läktare kände jag hur glädjen började spridas i min kropp. Det är detta som jag har drömt om, om att få så just där och se ut över arenan, och på andra sidan läsa klubbens motto - Més que un club. Sedan gick vi ner genom spelartunneln och vi kom närmare den legendariska planen. Det gröna gräset kunde knappas bli grönare och vid sidan av planen kunde jag se Barça's avbytarbänk. Mina ögon började få glädjetårar...igen!

Efter besöket på Camp Nou gick vi till en restaurang i närheten och åt en typisk katalansk lunch, bröd med tomat och korv. När vi hade ätit upp hade det börjat regna, med min vän Albert ville ändå ta med oss upp till Tibidabo, där man kunde se ut över hela staden. När vi väl kom fram var det så dimmigt att det var svårt att se mer än toppen på La Sagrada Familia.

Nu var det snart dags för match och jag var redo, jag hade på mig Abidaltröjan och runt halsen hängde min Barcelonahalsduk. Vi kom till Camp Nou drygt en timma innan matchen skulle börja, gatorna vad fyllda med supportar. Vi hade sittplatser bakom ett av målen och utsikten kunde man inte klaga på. Jag kunde se Pep Guardiola vid sidlinjen, Valdés i mål och Messi's och Iniesta's fantasiska konster. Innan dommaren blåste igång matchen sjöng alla supportar Barça hymnen, känslorna som jag fick var näst in till magiska.

Matchen enligt min mening var helt underbar, mina blåröda hjätar vann med 4-0, lagets hjärta Puyol gjorde det första målet därav Messi, Pique och Villa. Vinsten firades tillsammans med några vänner på en bar.

Hela söndagen gick åt till att besöka många av Barcelonas turistmål, vi köpte två Barcelonakort som gav oss fria inträden på vissa turismål samt att man fick åka gratis i metron. Under dagen besökte vi Praca Espanya, Praca Catalunya, gick längs Las Ramblas, jag drack vatten från den berömda dricksfontänen Canaletes. åkte upp i Colombus statyn, promenerade i den gamla stadsdelen El Born där vi gick in i den gotiska katedralen Santa Maria del Mar. Vi tog metron till La Sagrada Familia, sedan besökte vi andra av Gaudis mästervärk, Casa Batlló och Casa Mila.

På måndagen var det dags att åka hem till Lissabon igen, och jag fick säga hejdå till den vackra charmerande katalanska huvudstaden, Barcelona.

En hälsning från en resglad flicka

Födelsedag i Lissabon

2011-12-16T15:18:00.025+01:00

Hej/Olá

I det här inlägget tänkte jag berätta om en alldeles speciell dag, torsdagen den 17 november, dagen då jag fyllde 22. Jag måste erkänna att jag har nog aldrig blivit så firad av så många som jag blev just den dagen. Firandet började dock redan kvällen innan på en liten bar i Bairro Alto. Det var jag, Caroline, Fatima och Carlotta, vi som var erasmusstudenter på ESEI Maria Ulrich. Nedräkningen till min födelsedag började redan klockan tio då vi åt middag på Hard Rock. Väl på den lilla barnen i Bairro Alto då det bara var fem minuter kvar sade vi till bartendern att det snart var min födelsedag och jag fick en "happy birthday"hatt och en gratis drink.

Firandet av min födelsedag fortsatte sedan på morgonen då jag vaknade och skulle gå och borsta tänderna. Jag öppnade min dörr och hade då svårt att ta mig ut ur mitt rum, på grund av alla ballongerna! Jag vände mig om och tog mig en titt på dörren, runt om den satt det färgglada ballonger och på dörren hade min kära vän Fatima satt upp lappar där det stod grattis på födelsedagen Soli. Jag måste passa på att tacka henne för utan henne skulle dagen inte bli så perfekt som den verkligen blev.

Väl på universitetet hade min andra käraste vän lärt vår klass att sjunga jag må hon leva, så när jag kom in i salen släckets lamporna och de började sjunga. Min portugisiska vän Joana kom med en muffins med ett gigantiskt ljus i. Jag njöt av sången och därefter blåste jag, lycklig som jag var ut ljuset. I Portugal säger traditionen att när man har blåst ut ljuset och önskat sig något måste man bita i ljuset för att önskningen skall bli sann. Jag kände mig då mig tvingad till att bita i det stora ljuset, de andra bara skrattade.

På kvällen den 17 november blev jag riktigt överraskad då Fatima hade planerat ett överaskningsparty för mig. När jag kom in i storarummet möttes jag ännu en gång av färgglada ballonger, och på bordet stod det dukat med blommor! När alla gäster hade kommit var det dags att öppna presenter och därefter äta tårtan, och det var ingen vanlig tårta utan en FC Barcelona tårta! Den smakade delikat! Det var den bästa tårtan som jag någonsin har fått. Alla som kom på festen fick ockå var sin partyhatt med Noddy motiv. Min födelsedag avslutades som den hade börjat i Bairro Alto. Måste säga att Bairro Alto är det perfekta stället att fira sin födelsedag på med alla sina underbara vänner. Ett stort tack till er!

En hälsning från en 22-årig tjej i Lissabon

"Nós somos a Selecção!"

2011-12-16T13:40:00.021+01:00

Hej/Olá!

Det har varit en månad sedan jag bloggade sist och jag ber om ursäkt för detta. Internet i mitt boende har varit sönder, men som tur är precis blivit lagat. Mycket har hänt sedan jag skrev sist. Jag har bland annat varit på fotbollsmatch, firat min födelsedag, bekantat mig med Bairro Altos uteliv och rest till Barcelona. Jag tänkte börja med att skriva om när jag kände mig riktigt Portugisisk och gick på fotbollsmatch.

Portugal spelade en kvalmatch för EM-2012 mot Bosnien, och det var det sista mötet lagen emellan. Första matchen slutade 0-0 i Bosien, matchen som spelades här i Lissabon den 15 november på Da Luz var betydligt mer underhållande och i Portugisiska ögon helt magisk.

Jag hade lyckats få tag i kanon biljetter och vi satt så nära planen att man nästan kunde ta på spelarna, vi satt på långsidan precis bakom den Portugisiska avbytarbänken. Stadion var nästan fylld med Portugalsupporter klädda i grönt och rött. De hejade och visade sin passion för sitt Selecção, sitt landslag. Det var en mäktig känlsa att få stå upp och sjunga Portugals nationalsång tillsammans med så många Portugiser. Det var viktigt för mig att visa mitt fulla stöd för det land som har blivit mitt under dessa fyra månader som jag nu har bott här. Mitt fotbollshjärta har dock alltid slagit ett extra slag för Portugals landslag.

Trycket på arenan var något alldeles speciellt, det dansades, hurrades och viftades med den Portugiska flaggan. När Bosnien väl besteg planen blev det dock en hel del burop, men det byttes snart ut till glädjerop så fort Portugalspelarna kom ut från spelartunneln.

Jag hade fått förklarat för mig att detta inte skulle bli någon vanlig match, utan det skulle vara två länder i krig. Därför förväntade jag mig inte något finspel utan mest hårda närkamper, gulakort, och inte alls många mål. Jag hade fel, Portugal spelade en underhållande match, publiken var i ett glädjestånd som heter duga, (detta gäller inte Bosniens supportar, som mest satt tysta).

Reslutatet mellan Portugal och Bosnien slutade 6-2 (6-1 enlig mig då jag av någon anledning missade Bosniens andra mål), ett visst frisparkgeni, Senhor C.Ronaldo gjorde kvällens första mål för Portugal, därefter bjöd Manchesters Portugis Nani på ett klassmål, dessa bägge herrar gjorde två mål vardera innan matchen var slut, Postiga och Veloso fick som stolta Portugiser också stå som målgörare. När matchen var slut firades hela landslaget med sjungade supporters, en del gråtandes av glädje uppe på läktaren,och så tre svenska flickor, Caroline, Fatima och jag.

Lite försenade grönröda hälsningar från mig i Lissabon!

Det börjar lida mot slutet

2011-12-07T13:04:00.002+01:00

Nu går allt i julens tecken här på Island.

Nedan är länken till vår blogg.

http://viktoriaochamanda.blogspot.com/2011/12/en-helg-i-julens-tecken-o-sista-tentan.html

Tiden på Island

2011-11-17T16:40:00.000+01:00

Här är länken till vår blogg där vi berättar om vår tid på Island.
Vi har det helt underbart :)

http://www.viktoriaochamanda.blogspot.com/

S.Martinho

2011-11-14T05:24:00.001+01:00

Hej/Olá!

Jag tänkte börja skriva om en speciell dag, inte bara till datumet utan också en speciell dag för portugiserna. Fredagen den 11.11.11 firades São Martinho. São Martinho föddes år 316 i Ungern och enligt legenden var han en riddare som reste norrut där det var mycket kallt, han träffade en hemlös man som han gav sin halva mantel till, (São Martinho ville inte ge hela eftesom han hade fått manteln av sin far). Mannen som fick manteln var inte vilken man som helst, utan det var Jesus. När Jesus hade fått manteln blev det vacket väder, och enligt den legenden brukar det alltid vara sommarväder den 11 november. Dagen till ära äter man i Portugal kastanjer, och man har en så kallad Magusto - en kastanjefest.

Detta var något som självklart firades på min praktikplats, barnen fick göra sina egna kastanjehalsband, vi sjöng sånger om kastanjer och fick lära oss om legenden São Martinho. Till fredages fest skulle alla barnen på förskolan ta med sig sex kastanjer var, de kokades och sedan åt vi dem på vår egna Magusto! Varje barn fick en strut kastanjer. Kastanjerna kan både tillagas i ugnen och kokandes på spisen. Fredagen på praktiken var mycket festlig och jag som älskar kastanjer uppskattade dagen mycket. Just den här dagen var det dock inte så fint väder, det regnade delvis och det blåste kalla vindar.

Idag (måndagen den 14:e november) firades São Martinho på mitt universitet och vi hade en Magusto. Det var alla elever som studerar första året på unviersitet, det vill säga mina klasskamrater som hade anordnat det hela. Många hade bakat kakor som smakade mycket gott. Det anordnades lekar och vi fick se uppträdanden av olika slag. Även på denna fest fick vi höra legenden om São Martinho . Jag fick också visa min talang i att hoppa hopprep. Efter uppträdandena åt vi kastanjerna och hade trevligt tillsammans. Idag var vädret betydligt bättre än var det var i fredags, det var ljusblå himmel och det var varmt i solen.

Att äta kastanjer är något väldigt höstligt här i Lissabon och i Portugal. På gatorna har fruktstånden bytts ut till rykande kastanjevagnar. En strut med ett dussin kastanjer kostar två euros.

Många höstliga hälsningar från mig i Lissabon

England

2011-11-05T00:45:00.004+01:00

Skriver nu mitt första inlägg. Är lite seg jag vet men har haft mycket att göra. Pluggar 6 kurser samtidigt så det är en hel del plugg. Men det är en hel del vila också. Lediga onsdagar och resor runt i UK. Gillar verkligenj detta land. Jag har träffar några stycken från olika länder och få några nya bekantskaper. Även om jag är rätt så blyg så går det bra att prata och kan nästan engelska flytande.
Imorgon ska jag besöka North lake Destrict.
Ska bli kul!
Återkommer med ett längre inlägg med bilder senare.
// mvh Anna Helmersson Bib09

Finbesök i Lissabon

2011-11-03T21:23:00.050+01:00

Hej/Olá!

I fredags fick jag finfrämmat från Borås, efter flera dagar av regn sken äntligen solen och min familj kom på besök. Jag träffade dem utanför deras hotell i närheten av Marquês Pombal. Det var en härlig känsla att äntligen få träffa och krama om dem. Det var ungefär två månder sedan jag såg dem sist. Nu träffades vi äntligen igen i Lissabon, staden som har blivit min. Nu var hela familjen Fransson samlad i soliga Lissabon och mina föräldrar och min lillasyster var glada att få möta "sommarvädret" igen.

Jag hade tänkt ut en liten överraskning och på fredagkvällen tog jag med min familj till en restaurang för att lyssna på Fado, som är traditionell Portugisisk musik, som är en stor del av den portugisiska kulturen. Livemusiken drog igång klockan nio och skulle höll på till midnatt, vi lämnade dock restaurangen strax innan elva. Min familj och jag gillade musiken,artisterna var oerhört duktiga och jag blev väldigt imponerad av att höra fado live.

I lördgas tog jag med min familj på en lång sightseeingtur runt om i soliga Lissabon. Först besökte vi Eduardo VII parken, och sedan blev det shopping i El Corte Ingles. Kvällen spenderades i ett av Lissabons älsta kvarter, Alfalma, det är också där São Jorges borg finns att beskåda, och den storslagna katedralen. Vi åt kvällsmat i Penya Barcelonista de Lisboa, där vi såg Barça spela.

Den varma och soliga söndagen (den sista dagen i oktober) spenderades i kuststaden Cascais. Vi tog en taxi från Marquês Pombal till Cascais för att kunna sola och bada. Det var mycket varmare i Cascais än i Lissabon, och vi kunde faktiskt bada länge i havet, vilket var helt underbart! Vi hade en jättehärlig dag tillsammans på stranden.

Måndag eftermiddag, efter min praktik tog jag med min familj till Belém, där det finns många sevädigheter att besöka. Belém är en av mina absolut favoritställen i Lissabon. Där kan man besöka det gamla klostret Mosteiro dos Jerónimos, uppstäkarnas monument och Torre de Belém. Belém är en statsdel med mycket kultur och historia. Inne i det gamla klostet ligger Portugals mest berömda författare, Luís Camões och den store upptäckaren och sjöfararen Vasco da Gama.

Tisdagen blev en mycket speciell dag, vi åkte till Sintra för att besöka Palácio da Pena och Palácio Nacional de Sintra tillsammans med min pojkvän João och hans föräldrar. Det var första gången som min familj och João's familj träffades. Allt gick bra och vi hade en fantastisk dag tillsammans. Efter att ha besökt Palácio Nacional de Sintra åt vi lunch tillsammans på en mysig restaurang. Sedan gick vi runt i Sintra och gick in i några turistshoppar. Min familj fick också provsmaka den Portugisiska likören Ginja.

Efter en lång väntan kom bussen som skulle ta oss upp till Palácio da Pena, palatset liknar ett sagsoslott med all dess utsmyckring. Inne i palatset kan man liksom i Palácio de Nacional besöka olika rum fyllda med gamla skatter, möbler, tavlor och porslin. Vi avslutade dagen hemma hos João och hans föräldrar, där vi åt god mat och hade trevligt tillsammans. Efter fyra helt fantastiska dagar med familjen i Lissabon var de tvugna att på onsdag förmiddag ta flyget hem till Borås. Tack mamma, pappa och lillasyster Ida för att ni kom och hälsade på mig, jag saknar er mycket,vi ses igen i januari!

God eftermiddag/boa tarde!

Viktorias och Amandas äventyr på Island.

2011-10-30T15:49:00.000+01:00

Vi har en egen blogg tillsammans där vi berättar om vår tid här på Island.
Klicka på länken nedan och följ med oss!

http://www.viktoriaochamanda.blogspot.com/

Fátima, Porto och Óbidos

2011-10-23T16:03:00.049+02:00

Hej/Olá!

I det här inlägget tänkte jag berätta om när jag och min vän Fatima besökte pilgrimsstaden Fátima, Porto och medeltidsstaden Óbidos förra helgen. Resan gjorde vi tillsammans med en av Lissabons erasmus organisationer, ESN Lisboa. Vi var 150 erasmusstudenter som åkte och det var ungefär 10 ledare från ESN Lisboa. Veckan innan vi skulle åka var vi tvugna att registera oss och betala för resan. Resan kostade 75 Euros, och då ingick bussresa, två nätter på ett tvåstjärnigt hotell i centrala Porto, två kvällsmater, två luncher och två frukostar. Det ingick också en båttur på floden Douro, ett besök i en vinkällare med gratis Portvinsprovning och gratis inträde till två klubbar.

Vi träffades tidigt på fredag morgon utanför ett stort universitet. Det var tre bussar som skulle ta oss till Porto. Klockan tio hade alla studenter satt sig till rätta i sina bussar och vi kunde bege oss till pilgrimsstaden Fátima.

Fátima är en liten stad som katoliker vallfädar till, i staden finns ett sanktorium som är tillägdnad Portugals natonalhelgon Nossa Senhora da Fátima (jungfru Maria). 1917 uppenbarade sig jungfru Maria ett antal gånger inför tre barn, och den sista gången ovanför ett träd som finns att beskåda än idag inne på sanktoriumet.

Vi var framme i Fátima klockan tolv och där fick vi en och en halv timma på oss att utforska sankotriumet. När man väl kom in möttes man av ett lugn och av tyssnad. Människor bad, deltod i mässor, och tände ljus. På sanktoriumet finns en basilika och en kyra, kyrkan är en av Europas största med ca 6000 sittplatser. Det var oerhört intressant och fascinerande att fått besöka Fátima, och få mer kännedom om Portugals nationalhelgon, sanktoriumet var jättevackert.

Efter en halvtimmes väntan på att fyra personer skulle hitta tillbaka till vår buss kunde vi fortsätta vår resa till Porto. Vi var framme i Porto, staden som är belägen vid floden Douro sent på fredag eftermiddag. Innan vi fick checka in på våra hotell tog bussarna oss över floden till staden Gaia, där alla Portvinskällare finnns. Vi fick en guidadtur inne i Cálem's vinkällare, där fick vi höra om portvinets historia och om dess druvor. Turen avslutades med en vinprovning av ett rött portvin och ett vitt portvin. Jag och Fatima fick bo på hotellet Girasol som låg väldigt centralt. Fredagskvällen avslutades med en gemensam kvällsmat och fri sangria och sedan fest på Club Villa.

Lördagen bestod av att vi erasmustdenter fick en valfri morgon, men klockan halv ett var det gemensam lunch. Efter lunchen var det tid för att ge sig ut med en turistbåt på floden Douro och se sig runt om kring. båtturen varade i nästan en timma, och man fick se fem av de sju broarna som finns i Porto. Efter turen på Dourofloden tog jag och Fatima en taxi till Estadio do Dragão, som är fotbollslaget FC Porto's hemmaarena. Sedan tog vi en liten shoppingtur inne på shoppingcentret som bara låg på andra sidan gatan om Estadio do Dragão. Klockan 21.00 var det dags för ännu gemensam kvällsmat och fri sangria. Jag och Fatima valde dock att äta sushi istället men kom i lagom tid för att gå ut tillsammans till Pitch bar.

Vi var alla tvugna att vakna tidigt på söndagen eftersom vi skulle åka tillbaka till Lissabon, vi var tvugna att checka ut klockan tio. Vi fick frukost och därefter begav sig bussarna till medeltidsstaden Óbidos. På väg till staden var det inte mycket liv i bussarna, utan de flesta var trötta efter gårdagens besök på Pitch bar. Vi var framme i Óbidos klockan ett där fick vi lunch, sedan utforskade vi den gamla medeltida staden, som är belägen innuti en gammal fästning. Inne i staden fanns det många turistshoppar, och uteställen som bjöd på "Ginja" en portugisisk körsbärslikör, den skall drickas ur en chockladkopp, priset var 1 Euro. Det var något som jag självklart provade, och ja, det smakade gott, men det bästa var nog att man kunde äta upp koppen.

Vi kom tillbaka till vår stad Lissabon klockan 18.00 på söndagskvällen, minnena och upplevelserna från resan är många, och den här resan jag kommer att komma ihåg länge. Det roligaste var att få träffa och lära känna alla nya människor, och vara med om saker man inte har varit med om förrut.

God natt/Boa noite.

Shit happens

2011-10-23T14:33:00.009+02:00

Det har gått ett tag, flera veckor sedan jag skrev något senast, här på bloggen. Annars har jag skrivit desto mer. Jag har fått tillträde till skolor och tillåtelse av föräldrar att observera deras barn. Så nu är jag igång. Nästa vecka är det lov, igen, och då ska jag försöka få inblick i hur mina barn firar Diwali, eller inte gör det. Och mycket skrivande blir det. Det tråkigaste är att renskriva på datorn.

I dag är det söndag och då hoppar jag skolarbetet. Jag har istället varit i kyrkan där jag brukar hänga med i liturgin och ibland vilka texter som läses, men inte förstå så mycket av predikan. I dag predikades det från Jeremia 22. Talet 22 heter på hindi som ni kanske vet, eller säkert kommer komma ihåg: Bajs! Trots att jag är 28 år fyllda tycker jag detta ord är roligt. Framför allt i ett nytt, överraskande sammanhang. Predikanten säger plötsligt: Jeremia, Bajs! Och detta får stå som en förutsägelse för hur jag kom att tillbringa resten av förmiddagen.

Trots protester insisterade jag på att vara med och putsa golvet där barnhemsbarnen gör sin mat.För att marken ska bli slät och lättsopad behöver den jämnas till. Först förvattnas den, precis som man gör när man putsar väggar med kalk eller cementbruk, jag har ju ett förflutet som murare så jag vet. Men materialet här skiljer sig från det vi vanligen använder hemma. Man blandar lerjord med vatten och koskit. Sedan är det bara att börja mojsa med händerna och ta bort de största stenarna tills man har en slät välling i hinken. Typ som rödgrund i viskositet. Det stryker man ut med händerna på marken tills den är slät. Detta att få leka med bajs är klart underskattat! Eller som jag sa, it´s about stepping out of the comfortzone and in to the funzone. Tro nu inte att detta är lätt. Flickorna som instruerade mig gjorde 3-4 kvadratmeter var, medan den gamle muraren gjorde knappt en.

Nej, det luktar inte apa, möjligen ko, och det är inte kattskit här. Kon har hög status och när jag i lärarrummet på skolan i veckan undslapp att svenska skolbarn ganska ofta äter ko och gris till lunch blev stämningen aningen spänd och vi bytte snart samtalsämne. Kossan är inte bara helig för hinduer, den är Indiens mor, som Gandhi sa. Typ alla som har råd dricker mjölk i teet och äter sötsaker gjorda av kondenserad mjölk.

Koskit används som byggnadsmaterial, såväl väggar som golv. Det är förnyelsebart, ja man måste faktiskt gojsa om golvet minst en gång om året, främst efter monsunen. Och mer finns strax intill, på ängen eller gatan, alltså en lokal resurs.

Det är också ett utmärkt bränsle. Den indiska matlagningen går ofta ut på att en gryta ska stå och småputtra och det gör den traditionellt över en koskitskaka som man blandat veteagnar i. Den hästskoformade eldstaden är gjord av tegel, lerjord och... kobajs.

Min väns barndomskompisar kom hit i förra veckan och hängde. De lyfte planer på att starta en Indisk restaurang i Borås. Jag tyckte vi gott kan välkomna dem då jag bara känner till en bra sådan i stan. När de berättade att de tänkte laga maten traditionellt över brinnande bajskakor garanterade jag att de kommer bli först i Borås. Men jag gav inga vidare garantier för hur detta skulle gillas av hälsovårdsmyndigheterna som,jag har förstått, i vanliga fall gnäller på gardiner och handväskor som råkar finnas i storköken när de kontrollerar. Förekomsten av staplad bajs i ett köksförråd skulle kanske ge bakteriejägarna nya referenspunkter?

Soliga dagar i Prag

2011-10-18T10:49:00.007+02:00

Ahoj!

De senast dagarna har Prag visat sig från sin bästa sida, det har varit ganska kyligt men solen har strålat. Man blir lite extra glad när man vaknar och ser solen skina in genom fönstret.

Jag har suttit vid Vlatvas "strand" och läst tjeckiska fraser och the history of the Video Game. Parken når man via ön (Strelecky ostrov) som ligger belägen under bron mellan Narondni Divadlo och Mala Strana. Det är en perfekt plats för hundrastning, plugg eller en picnic. Man ser båtarna fulla med turister köra förbi, turisterna i trampbåtarna, ankorna och svanarna och såklart den vackra staden. Idag är det tjeckisk språkkurs och Video Games kurser som gäller. Skall även träffa min tandem (en person som lär dig sitt språk som du i sin tur lär ditt språk). Tror inte jag behöver lära henne så mycket då hon studerat svenska i flera år och skriver mejl/läser på svenska. Hon önskade sig några böcker från Sverige som jag köpt åt henne, så dessa ska jag överlämna idag :)

Plugg & utflykt

2011-10-14T09:57:00.005+02:00

Då är första skolveckan förbi!

Det var skönt att äntligen börja göra något "normalt". Känner mig nöjd med de kurser jag har valt och tänker inte ändra något. Det har dock skett några förändringar sedan jag valde kurserna hemma i Borås, så jag får väl skicka hem en blankett angående det. Tror det är väldigt få som lyckas hålla sig till de kurser de valt i Sverige också på grund av att kurserna i Tjeckien inte bestäms förrän terminen startar.

I mina fyra kurser känns lärarna väldigt engagerade, de brinner verkligen för sitt ämne. Klasserna är mindre (vilket så klart är bättre), den största klassen är på ca. 20 personer. Jämför det med Borås där vi är kanske 80 personer i min klass, några färre i de valbara kurserna.

Arbetsbördan här verkar vara ganska lik den hemma. I en kurs får vi ca 40 sidor att läsa till nästa vecka, i en annan behöver man göra presentationer då den bara hålls varannan vecka, i en annan skall vi på studiebesök till gamla osv. Onsdagar och fredagar är mina lediga dagar.

Språkkursen är en av de roligaste kurserna tycker jag. Det var många år sedan jag lärde mig ett nytt språk så det är väldigt spännande. Jag hoppas på att kunna kommunicera lite bättre på tjeckiska tex. när man beställer mat på en restaurang.

Till en helt annan sak: förra lördagen besökte jag studentboendet Hostivar (där jag valde att inte bo). Jag och några tjejer som heller inte bor där fick en guidad tur av en vän som bor där. Ni kan tro att vi var glada då vi kom hem till våra egna sängar!

Det tar minst 30-40 minuter att ta sig ut till Hostivar från centrum (på natten kan det ta upp till 2 timmar har jag hört). Området består av 3 hus (lite osäker om det är fler), med 7 våningar var, 20 personer är fördelade på 10 rum i en korridor. De delar på två små kylskåp och ett "kök" bestående av en lång bänk, två kokplattor och en vask. Det finns inget sällskapsrum så man måste sitta i korridorerna för att umgås med andra. Du betalar ca 4000 czk/månad för ett delat rum när du kan få ett rum i stan för 6000/7000 czk. En positiv aspekt är att man bor med andra och träffar många människor. Men jag tror inte att jag hade stått ut med att leva där - även om det bara är för 5 månader.

Tyvärr har jag inga trevliga bilder att bjuda på.

Na shledanou!

Setúbal och halvön Tróia

2011-10-12T18:18:00.020+02:00

Hej/Olá!

Här i Lissabon fortsätter det soliga och varma vädret, den höga temperaturen är betydligt bättre än vad det brukar vara i oktober. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad att fortfarande kunna gå i sommarkläder, och att fortfarande kunna åka till stranden. I lördags besökte jag en ny strand, den är belägen på en halvö som ligger utanför staden Setúbal, och är belägen mellan floden Sado och Atlanten. Det var mitt första besökt i staden Setúbal och halvön Tróia.

Innan jag kunnde ta ett dopp i det klarblåa vattnet, så fick jag prova på något av Setúbals speciallitet. Setúbal är känd för sina friterade calamares. Nästan varje restaurang serverar rätten, och enligt mig smakade det väldigt gott.

För att fortare komma till Tróia tog jag, João och mina svärföräldrar färjan. I Setúbal kan man välja bland två färjor, en som man kan ta med sig bilen på, och en för bara passagerare. Färjan tog ca 15 minuter och tog oss över floden Sado till den vackra halvön Tróia. På ön finns det ett Resort med många hotell, restauranger och swimmingpool. Tróia är ett populärt resemål som är omgiven av ett vackert naturlandskap. Har man tur kan man också se delfiner simmar förbi.

Under mitt besök på Tróia badade jag både i floden och i havet, vattnet var riktigt skönt. Jag njöt också av att promenera längs den vackra sandstranden och känna den "onormala" värmen från Portugals oktobersol. Jag hade dock oturen att missa när två delfiner simmade förbi. (Bättre lycka nästa gång).

Até logo!

Dusshera och början på Diwali

2011-10-07T06:25:00.008+02:00

Jo, jag överlevde det okokta dricksvattnet, till synes utan men.

Livet går sin gång här i byn. Jag bor lite utanför byns centrum, vilket är bra för nattsömnen. Det händer att lastbilar tutar eller att hundar skäller men annars är här tyst på nätterna. På avstånd hörs fyrverkerier och trummor och musik från tempel och festplatser inne i byn. Igår firades Dusshera då guden Ram dödar ondskan personifierad i Rawan med sina tio huvuden. I min by och flera andra brändes en stor Rawandocka med smällare i. Ett par pojkar i övre tonåren kom fram till mig och berättade lite om Rawan. -Han är väldigt smart! De sa att jag var den förste utlänning de träffat och ville ha min autograf på armen, ok, klart de ska ha, det är lätt att få en egokick. Jag har ingen aning om hur många jag har hälsat på, det är både smickrande och lite jobbigt med all uppmärksamhet. Under gårdagskvällen stötte jag även på några personer med höga positioner i byn och ansvariga för festivalens firande.

Min inställning är att firandena är intressanta, att det är roligt att så många är glada och att ondskan besegras, vem kan rimligen ha något emot det? Men jag har svårt för föreställningen att alla indier per definition är hinduer vilket det stora hindu-nationalistiska partiet hävdar. Jag tyckte mig känna av dessa uppfattningar i trugandet att dansa för Durga. Eller när jag och min vän som också är kristen, förväntades att hålla med om påståendet att dessa fester är viktiga för och aktivt firas av alla medlemmar i samhället, tex, muslimer (och underförstått och kristna också). Jag intog en förvånad position till påståendet istället för en konfrontativ, Jaså? Verkligen?

Och studierna då? Jo, förhoppningsvis kommer det bättre förutsättningar att studera barns vardag så snart det blir vardag. Idag är det också skollov och ingen jobbar bland dem som kan ge mig tillstånd att gå in i skolorna, något jag inte tänkt på innan. Till dess försöker jag bekanta mig med byn, läsa i mina böcker och mota tillbaka en annalkande förkylning.

ESEI Maria Ulrich

2011-10-06T20:49:00.036+02:00

Hej/Olá!

Här i Portugal är allt bra. Mina kurser på universitetet har ännu inte börjat, men förra veckan deltog jag i universitetets integrationsdagar för de nya studenterna. Den här terminen börjar 60 nya studenter på Maria Ulrich. Integrationsdagarna pågick under tre dagar, från den 28-30 september. Jag fick förklarat för mig att temat under dessa tre integrationsdagar var Portugisiska traditioner. Idag deltog jag också i en kyrkmässa som hölls på universitetet.

Den första dagen på ESEI Maria Ulrich startades med dramaövningar. Dramaövningarna bestod av att man skulle bli statyer. Därefter delades vi in i grupper, det var åtta i varje grupp. Som grupp fick vi i uppgift att klistra ihop en dikt som sedan skulle läsas upp. När alla grupper var redo att läsa upp sin dikt dämpades belysningen och varje grupp fick var sitt tänt ljus, och man kunde höra ljuva toner från en gitarr när dikterna lästes upp.

När detta var avklarat fick varje grupp var sin pappersstrut som innehöll kritor, en miniatyr av en gryta för rostade kastanjer, puttekulor, citron blad, en CD med traditionel Portugisik musik, ett talesätt och en dikt. Uppgiften var att alla grupper skulle skriva ner vad varje sak betydde för dem. Allt detta skulle vara till hjälp för att kunna göra en teaterpjäs som skulle spelas upp på fredagen, den sista dagen på integrations dagarna.

Dag två började med att en man föreläste, han pratade bland annat om traditioners betydelse, och att vi människor tar myckert från förr och gör om det till nytt för att passa vår nutid. Resten av dagen bestod av att alla grupper förberedde sin teaterpjäs. Teatern var tvugen att innehålla de saker som vi hade fått i vår pappersstrut.

Den sista dagen på de tre integrationsdagarna var till för att alla grupper skulle visa upp sin teaterpjäs. Det var både intressant och roligt att se hur de andra grupperna hade löst uppgiften, ingen pjäs var den andra lik. Min grupp hade valt att göra en pjäs om en flicka som gick till parken med sin mormor och morfar. I pjäsen spelade jag ett engelskt barnbarn, och hade tre repliker, en mening på portugisiska och två på engelska. Jag spelade ett engelskt barnbarn för att visa att Portugal har blivit mer globalt. I pjäsen hade vi med traditionella lekar, och vi gjorde lekarna bakovänt, för att förtydliga att de också lektes förr i tiden. Pjäsen gick riktigt bra, i min grupp hade med teater, musik/sång, och dans. När alla hade visat sina pjäser fick alla grupper skriva en kort utvärdering av de tre dagarna. Det var jätteroligt att äntligen ha fått träffa klassen, fått nya vänner, fått bekanta sig med lärarna och med skolan.

Idag höll ESEI Maria Ulrich en kyrklig mässa för de nya studenterna. Jag och Fatima blev tillfrågade om vi ville komma, och det ville vi. Prästen kom till universitetet och han läste ur evangeliet, det sjöngs sånger och sedan fick de som ville äta och dricka välsignat bröd och vin. Det hade också kommit nunnor och två av dem läste och sjöng psalmer. Mässan förtydligade och synliggjorde för mig att universitetet är katolsk. Prästen var en mycket sympatisk man med stor humor, under ett tillfälle skojade han om de tre fotbollslagen i Lissabon, Benfica, Sporting och Belenenses. Det var mycket intressant för mig att fått delta under mässan, och på något sätt fick jag en starkare förståelse för Portugals kultur. Den katolska tron är stark och fotbollsintresset är mycket stort.

Lite allt möjligt

2011-10-06T15:54:00.011+02:00

Ahoj!

Kan ju börja med att berätta om min kväll på operan. Tyckte absolut att det var en upplevelse- i positiv bemärkelse! Är man student betalar man dessutom endast 55 czk för biljetten, vilket motsvarar knappa 20 sek. Platserna är inte de bästa då de är väldigt högt upp, men jag tyckte inte det var någora problem med att se eller höra någonting.

Tips: Om man går till Nationalteaterns kassa en halvtimme innan föreställningen (vilken föreställning som helst) börjar och det inte är slutsålt så kan man få biljetter för 50 czk.

La Triviata

Igår var tanken att några tjejer från skolan och jag skulle ha picnic men det var faktiskt för kallt för det, så vi satt inne istället och tog en kaffe på ett mysigt café. Hade hört att det var gratis inträde till vissa museum första onsdagen i månaden (igår onsdag 5/10) men det stämde inte när vi kom till museet. Så jag och mina nyvunna spanska vänner tog en öl istället på en pub. Trots att den låg ganska nära slottet var den inte full av turister och priserna var bra (ca 28 czk/öl). Härligt sliten inredning och en gammal man som serverade öl.

På kvällen var det premiär för filmklubben. Varje onsdag visas en tjeckisk film med engelsk undertext. Det är kul för det är filmer som man kanske aldrig skulle se annars, eller som man inte ens visste fanns. Man lär sig lite om kulturen som finns i landet man flyttat till.

Filmen hette Knoflikari (Buttoners på engelska) och jag rekommenderar den verkligen!

Läs mer på :http://www.rottentomatoes.com/m/knoflikari/

Efterår det blev det naturligtvis en öl eller två.

Idag har jag besökt en marknad i Holesovice som är öppen varje dag, där kan du hitta allt mellan himmel och jord. Det finns även en stor saluhall där det säljs frukt och grönt från säljarnas odlingar. Nu tänker jag inte köpa frukt/grönt i affären längre!

Dagens lunch: Bramborak (tjeckisk friterad potatiskaka). Den var ungefär lika stor som mitt huvud och kostade 25 czk (ca 9 sek)! Så nu har jag testat den tjeckiska specialiteten också.

Ikväll startar Thirsty Thursdays då vi är ett gäng som besöker en ny pub varje torsdag för att testa olika sorters öl och barer. Det ser jag fram emot :)

Hektiska dagar i Prag

2011-10-01T16:35:00.020+02:00

Kära blogg, nu har jag äntligen återvänt!

Tog en paus i skrivandet då jag insåg att det inte fanns en chans att hinna med det med tanke på förra veckans schema. Samtidigt som jag skulle försöka hitta ett rum var det "Orientation week" då tjeckiska studenter som är med i "International Society Faculty of Arts" anordnar aktiviteter varje dag för de internationella studenterna på fakulteten, varje fakultet har sitt eget schema och egna aktiviteter. Att delta i så många aktiviteter som möjligt gör ju att man lär känna de andra studenterna som man kanske kommer att studera med. Aktiviteter jag deltog i: rundvandring i stan, tittat på ballet, gått på streetart utställning, "Zizkov run", traditionell tjeckisk lunch, välkomstfest, picnic och gemensam utgång till en liten studentpub/klubb.

Den roligaste aktiviteten var absolut "Zizkov run". Vi blev indelade i lag ca.6 st i varje, därefter fick man en karta med sju pubar på och på dessa sju skulle man ta en öl (om man ville förstås). Där fans även ett antal frågor man skulle svara på, och för att göra detta var man tvungen till att prata med Pragborna. Det lag som vann hade druckit flest öl och besvarat frågorna bäst under kortast tid. Ingen vet vilket lag som vann än..

Picnic söndag 2/10

Till de tråkiga aktiviteterna hörde sökandet efter ett rum. Men...... Jag har hittat ett rum! Rummet är stort och ljust, har en gigantisk säng, ett skrivbord, och en garderob. Lägenheten ligger i Prag 7 och jag delar den med tre mycket trevliga människor från Finland, Tjeckien och Ryssland. Det tog mig 9 dagar men det var det värt . Dock skulle jag nog råda andra som vill åka till Prag på Erasmus för 1 termin att bo på studenthemmet först (om man vill undvika massa strul). Men den som väntar på något gott...

Det har också varit mycket praktiska saker att fixa som studentkort, transportbiljett (rabatterat för studenter) och anmäla sig till kurser. Det är lite krångligt när det är ett helt nytt system, förstår fortfarande inte riktigt hur studentkortet fungerar. Man laddar pengar på det och betalar tex kopiering och mat från kafeterian med det. Det lär visa sig.

Kurserna är spikade i alla fall men de börjar inte förrän nästa vecka. Jag skall få ihop mina 30 poäng genom:

* The Baroque Aristocratic and Bourgeois Libraries

* Video Games as a Sociocultural Phenomenon

* European Union Information and Communication Policy

* Tjeckiska för nybörjare

Idag har jag vandrat runt och utforskat två parker, Letna (Prag 7 Holešovice) och Stromovka (Prag 6 Bubeneč). Man tar sig snabbt och lätt till nya områden i Prag då det inte är så stort. Från Letna park (Letenské Sady) har man en otrolig utsikt över hela staden, skall gå dit är det är mörkt någon kväll då det var väldigt svårt att ta bilder idag när solen var så stark.

Märkte att det faktiskt börjar bli höst här också. Löven har ändrat färg och fallit till marken. På vädret märks inget, under dagarna är det så varmt men då solen går ner blir det lite kyligt.

Tog en dricka/mat paus i Stromovka. Älskar att brieost faktiskt räknas som en måltid här!

Idag blev det grillad sådan med bröd och lite tillbehör, jätte gott! Friterad brieost (Smažený sýr) med tartarsås kan du få på vilket ölhak som helst.

Man känner sig lite som en turist när man beställer vatten till lunchen, det skall ju vara öl här!

Ikväll skall jag gå på operan La Traviata på Prags Nationalteater (Národní Divadlo). Har aldrig varit på opera tidigare så ska bli rysligt spännande!

Framme

2011-09-30T16:28:00.002+02:00

Min inre spotifylista över låtar som varit som soundtrack under min resa ser ut ungefär såhär: Tåg genom Tyskland/ Österike: bitter sweet symphony, Vidare neråt Bulgarien: The passenger, och ett antal olika Beatles låtar i Turkiet och på flyget. Senaste tiden i Mumbai har det varit svårt att höra inre musik för allt brus, liv, kommers, men en titel: längtan till landet.

Och nu är jag här, efter tolv timmars nattåg, på landet, Madhya Pradesh, Indiens småland. Jag blev hämtad av min vän på stationen och hans granne körde. Framme en dryg timma senare på vägar av varierande kvalitet blev jag välkomnad av hela familjen, min väns föräldrar, syster, fru och son. Dessutom femtiotalet barnhemsbarn varav jag träffat ca hälften innan.

Familjen har kor, getter några höns, två hundar och två jättesöta killingar som är ca en vecka gamla. Förra veckan sågs här ormar och min vän dödade en stor giftorm på barnens väg till skolan. Flera barn har sett ormar inne i sitt hus också, men nu har man lagat alla sprickor med betong så att det inte ska kunna komma in några. Alla ormar här är potentiellt dödliga, så jag tittar noga var jag sätter fötterna.

Jag har läst en del och fått kontakt med någon som kan ge mig tillstånd att göra mina fältstudier i skolan. De närmaste dagarna ska jag försöka få tillträde till skolor och hitta barn till studien och få tillåtelse från deras hem. Jag skulle registrerat min närvaro hos polisen idag, men han var inte där. Strömmen har varit av hela tiden förutom någon timma då och då. Samma sak med internet. Och min nyinköpta mobil ger ingen teckning alls.

Jag kan emellanåt bli lite stressad av att saker inte går min väg med en gång, men jag tror att det ändrar sig över tid. Alltså inte att allt kommer gå min väg, men att jag kommer släppa stressen, det hjälper knappast någon. Far i huset tog mig till krukmakaren idag. Han är nittio år och fortsätter att göra tegelpannor, krukor och tegelsten. Jag hade inte trott att denne man var en dag över sjuttio. Han verkade fullt upptagen med arbetet men inte ett dugg stressad. Det är festivaltid, det är guden Dunga som firas och vägen till templet är full av pilgrimer.

Som svensk ska man absolut inte dricka okokt vatten i Indien! Men det har jag gjort, av misstag, typ två munnar. Jag drack genast bakteriedödande medel och tog mjölksyratabletter. Det har gått några timmar och jag har känt ett konstigt sug i magen. Men jag lever och mår bra. Kanske går jag styrkt ut detta? Allt gott! /Emil

Living the Portuguese dream

2011-09-28T22:30:00.000+02:00

Hej/Olá!

Igår var jag och Fatima lediga. Vi bestämde oss för att åka till stranden Carcavelos för att sola och bada och testa på att surfa. Stranden ligger lite utanför Lissabon närmare Cascais, vi var tvugna att ta tåget dit. Redan för några dagar sedan bokade vi en surflektion.Att på testa på att surfa är något som jag har drömt om sedan jag var liten. När jag var liten älskade jag att titta på när Blue Water High visades på tvprogrammet Sommarlovsmorgon.

Så igår när jag vaknade var jag både pirrig och nervös. När jag och Fatima hade kommit fram till Carcavelos fick vi gå en bit för att komma till stranden. När vi hade kommit fram letade vi upp surfskolan, Angels surf school. Utanför den lilla surfskolan välkommnades vi av vår lärare Carlos. Han gav oss helteckande superslimmade våtdräckter. När vi hade bytt om gav han oss var sin surfbräda som vi fick bära ner till slutet av stranden.

Vi började lektionen med uppvärmning, vi joggade på stranden och stretchade våra muskler. Sedan gick vår lärare igenom surftermer, pratade särkerhet och visade oss grundpositionera inom surfing. Han hjälpe oss också att klura ut vilket ben som ska stå fram respektive bak på brädan. För att klura ut detta fick vi hoppa över två surfbrädor som låg utplacerade på stranden. Det var dock ändå svårt för Carlos att klura ut hur jag och Fatima skulle stå, men efter lite träning från min och Fatimas sida löste vi det tillslut. Vi kom fram till att jag skulle stå med höger ben fram och vänster bak.

Väl ute i vattnet hjälpe Carlos oss med att få fart. I början var det jättesvårt att balancera på brädan men efter ett tag gick det lättare. Jag klarade dock inte att stå på brädan, det var mycket svårade än vad jag hade tänkt mig. Men det var superkul! Att bara paddla och ge sig ut på havet var verkligen som en dröm som gick i uppfyllelse.

Lektionen med "Professor Carlos" varade i lite mindre än de 90 minuter som vi egentligen skulle hållt på, i slutet av lektionen försvann nämligen vågorna, och vattnet blev farligare på grund av tidsvattnet. Innan vi lämnade skolan bestämde jag och Fatima oss för att köpa ett surfkort var,innehållande fyra lektioner. Så detta var inte den sista gången som jag och Fatima gav oss ut bland vågorna i Carcavelos, på återseende!

Mumbai

2011-09-27T19:19:00.009+02:00

Jag landade i går morse klockan fyra lokal tid. Jag har ägnat dagarna åt att hitta ett billigare boende, finna någon som kan översätta dokument till hindi, köpa mobil och simkort samt skaffa trådlöst internet.

Tiderna har förändrats sedan jag var i staden senast för nio år sen. Kvinnorna har i de flesta fall lagt av sig sina saris och likt männen skaffat västerländska kläder. De svartgula taxibilarna utgör inte längre en självklar majoritet av bilparken. Det finns dessutom ganska många utlandstillverkade bilar. Det anrika hotellet Taj Mahal har utsattes för ett terrorattentat 2008, då bl.a det övre tornet stacks i brand. Nu är det återuppbyggt och runt området dräller det av poliser och avspärrningar.

Jag bor snett bakom det brittiska skrytbygget från viken sett. Även jag bor i ett brittisk hus men med en något ödmjukare framtoning. Frälsningsarmens red shiled house har de billigaste och troligen mest välstädade rummen i down town Bombay. Detta till trots smög sig en liten mus in på rummet nu på kvällskvisten. Jag tror inte den har gått, men jag har en överslaf, så det känns rätt ok.

Förutom att det monetära välståndet syns tydligt så syns också fattigdomen mindre tydligt, altenativt har jag fått en annan referenspunkt sedan jag var i Kolkata för sex år sedan. Att de fattiga inte längre syns lika mycket i turiststråken kan bero på att det är få turister här nu, eller på att horderna av poliser och nyrika på något sätt håller dem på avstånd.

Blöjbarn utan byxor och småttingar som kryper omkring på äckliga trottoarer får mig att vilja gripa in och det är lätt att ge en sedel till en mamma som ber om mat till sitt barn. Hjärtat ska vara med, men också hjärnan. Om man vill verka för en långvarig förändring är det kanske så att jag vet för lite om vem som verkligen behöver hjälpen. En kvinna jag mötte hävdade med bestämdhet att ris-påsen hon behövde köpa kostar 300kr. Affärsinnehavaren kunde intyga! Samma situation har jag stött på både här och i Kolkatta så jag avböjde den shoppingturen. Organisationer vet ofta bättre och tills dess får det bli små saker med stor kärlek som Moder Teresa sa.

För att avsluta med något upplyftande så är här galet varmt! Jag dricker tre-fyra liter om dagen och kissar väldigt lite. Maten är supergod, folk är hjälpsamma och trots att jag gav mig på en av gatans mer tvivelaktiga specialitéer igår mår jag fortfarande bra i magen. Jag har kommit över den första rädslan för att varje tugga är potentiellt dödlig. Frukosten på bilden består av tomatomelett utan ägg, toast, vatten och kaffe, jodå, det där hudfärgade i den bege muggen är kaffe, indian style! I morgon kväll bär det av med tåg till byn där jag ska bo och göra fältstudier i 8 veckor.

Festival da luz och Ikea!

2011-09-26T23:00:00.016+02:00

Hej/Olá

Idag har det varit väldigt varmt här i Lissabon, det känns helt otroligt att fortfarande kunna gå i shorts och linne i slutet av september. Temperatuten har varit mellan 28-30 grader. Men nog om vädret, i det här inlägget tänkte jag skriva om vad jag gjorde i helgen.

Jag spenderade helgen hos João och mina svärföräldrar i Sintra. Sintra är en liten stad, men en stad fylld med kultur och spektakel av olika slag. I fredagas påbörjades festivalen kallad "Lumina, festival da luz" och den avslutades i söndags. Festivalen som på svenska kan översättas till "Lumina, ljusfestival", bestod av olika ljusarrangemang uppsatta runt om i Sintras älsta delar, både i parker och på byggnader. Festivalen lockade många besökare, och själv besökte jag festivalen i lördags kväll och jag blev helt betagen av hur vackert det var.

Under söndagen besökte jag Ikea som ligger utanför Lissabon, jag behövde nämligen köpa några praktiska saker till mitt studentrum. Det var en underlig känsla som jag fick när jag steg in i varuhuset. På något sätt fick jag en känsla av att vara "hemma". Kanske var det för Ikeas utsida bestod av de svenska färgerna gul och blå. Eller så var det för att jag förstod alla varornas namn.

Inne i varuhuset åt jag, João och mina svärföräldrar svensk husmanskost bestående av köttbullar med brunsås, potatis och lingonsylt. Det smakade himmelskt! Aldrig har köttbullar med lingonsylt smakat så gott. Jag njöt av varje liten tugga! Innan vi lämnade Ikea så köpte jag med mig lite svensk mat. Inne i Ikeas mataffär drogs mina ögon till ett paket ballerinakex, och jag kunde inte låta bli att le. Detta måste bero på min svenska själ. I affären köpte jag sill, knäckebröd och godisremmar med jordgubbssmak.

Det var allt för mig för den här gången. Até logo!

"Casa dos pastorinhos de Fátima"

2011-09-25T22:57:00.034+02:00

Hej/Olá!

Innan jag börjar berätta om mina två första veckor på praktiken, vill ja be om ursäkt för att jag inte har bloggat på ett tag. Jag kan dock förklara mig med att intrycken har varit många och det har gjort det mycket svårt att skriva. Jag ska nu försöka samla tankarna och försöka skriva ner det mesta som jag har varit med om.

Förskolan Casa dos Pastorinhos de Fátima ligger en bit bort ifrån där jag bor, ska man vara exat så går jag 30 minuter varje morgon för att komma dit. Enligt mig själv så är det inte så långt eftersom promenaden dit är även den fylld av intryck.

Nåväl, som jag berättade tidigare så heter förskolan Casa dos Pastorinhos de Fátima och är både statligt och privatägd. Från utsidan ser inte byggnaden ut som en "vanlig" förskola, eftersom den är placerad i ett hyreshus. I dörren in välkommnas man av en portvakt, och han är alltid den man först säger godmorgon/bom dia till.

Förskolan är katolskt och förskolans högste chef är prästen. På förskolan finns det barn mellan 0-5 år, antalet inskriva barn på förskolan är ca 200. Min handledare heter Sofia och är förskolelärare i en barngrupp på 20 barn, barnen är i åldrarna tre-fem år gammla. Hon har jobbat på skolan i nio år och har själv läst på universitetet ESEI Maria Ulrich.

Från min första dag kommer jag ihåg att jag blev väl bemött och presenterad. Under min första dag fick jag också känna på hur det känns att inte förstå allt vad som sägs. Det jobbigaste med språket är att inte förstå allt vad barnen säger, för att exempelvis kunna skoja eller kunna hjälpa dem.

Nu så här i efterhand kan jag säga att dessa två veckor på praktiken med min handledare Sofia och barngruppen har gett mig så mycket, både känslomässigt och språkmässigt. Jag har kommit barnen närmare, och genom att delta i barnens lekar och med deras och Sofias hjälp lär jag mig nya ord varje dag.

Jag och Sofia har påbörjat ett litet projekt med barnen som jag skulle vilja kalla för "Älgen och den svenska skogen". Jag vet inte hur länge vi ska hålla på med projektet, men som början fick alla barnen göra var sin älg (av sina händer och fötter). Steg två består av att göra en skog där älgarna och andra svenska djur ska få bo i, detta påbörjade vi i fredags. Vi har också lekt rörelselekar som handlar om älgar. Jag har märkt att projektet har gjort barnen mer nyfikna och uppmärksamma på vart jag kommer ifrån.

Som avslutning vill jag visa några bilder från praktiken:

Budapest-Beograd- Istanbul

2011-09-24T12:30:00.004+02:00

Detta är det sista inlägget från Europa och gränsen till Asien är ca 1 km bort. Nattåget från Budapest var varmt. Jag blev väckt två gånger av sura passkontrollanter. Tredje väckningen sköttes av en något gladare herre som drog i lakanen för att visa att han ville ha dem på stuts. Han kom sedan tillbaka och visade att han ville ha 2 Euro från oss var, för besväret.

Stationen i Beograd är föga större än den i Borås och ger ett mycket slitet intryck. Jag kände mig något vilsen och bortkommen. Det visade sig emellertid att man blir erbjuden hjälp så fort man öppnar en karta och att man kan få en juste kaffe och spenat/ostpaj för 13kr! eller ett halvkilo plommon för fyra kronor. Staden är vacker! långt ifrån så piffig som Budapest men med blottad själ.

I Budapest besökte jag the house of terror som tydligt berättar om och tar avstånd från de övergrepp som begicks i Nazismens och kommunismens namn. I Beograd har kanske bearbetningen av historien inte kommit lika långt och de forna ledarna upplevs kanske inte demoniska på samma sätt, än?

Det var med visst vemod jag lämnade staden i går morse. Beograd- Istanbul expressen har tagit mig i sakta mak genom Serbien, Bulgarien och en bit in i Turkiet och med försening, minus tidsförskutning tog det 25 timmar. En fantastiskt vacker sträcka!, höga berg och vackra slitna bilar och byggnader. I morgon kväll bär det av med flyg till Indien och Mumbai.

Lägenhetssökande..

2011-09-23T13:59:00.019+02:00

Ahoj!

Som ni kan se spenderar jag dagen åt att leta efter ett rum (snarare än en egen lägenhet), man kan ju inte bo på hostel hela livet. Även om det är väldigt trevligt. Innan jag kom hit var jag lite orolig över att bo på hostel, man är ensam fast man bor tillsammans med andra (jag delar rum med 9 andra tjejer) vilket betyder att man behöver (måste inte) vara väldigt social. Jag kan erkänna att jag är lite rädd för att vara ensam. Men faktum är att det är super trevligt, man får ju även öva på sin engelska och det känns det redan som att min engelska blivit lite bättre än i onsdags, det går enklare att formulera meningar osv. Många av de som jag träffat här är från Kanada, Australien och Nya Zeeland.

Att leta rum är ett ganska tråkigt sysselsättning och än så länge ahr jag inte fått så många svar på mina samtal, sms och mejl. Mitt "kontor" i baren i källaren.

Onsdagskvällen blev en mycket trevlig historia. Jag mötte upp Dan vid fakulteten som jag skall studera vid och han visade mig runt i stan och vi tog några öl. Prag är otroligt vackert när det är mörkt, speciellt om man åker över floden. Alla lampor från staden och broarna speglas i Vltavas vatten. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig!

Efter det åkte vi till hans vänner som satt runt en eld vid Vltavas strand. De spelades gitarr och sjöngs med i tjeckiska sånger, jag förstod ingenting men det var en upplevelse. Den upplevelsen hade jag inte fått vara med om ifall att jag inte hade velat ha någon buddy. Om du skall åka utomlands och blir erbjuden en buddy, ta till vara på tillfället!

Under torsdagen sov jag ganska länge då jag var hemma sent kvällen innan. Jag tog mig in till stan och skaffade ett tjeckiskt telefonnummer och tittade runt Staré Mesto vilket är Gamla stan. Jag gick mest runt Gamla stans torg, det finns otroligt mycket mer att se i stadsdelen. Vid torget ligger sevärdigheter som det astronomiska uret (från 1410), rådhuset och olika museum samt turistiga uteserveringar. Just nu pågår där även en matfestival där du kan äta och dricka tjeckiska specialiteter samt lyssna på musik då olika band spelar. Trots att det var ganska soligt och varmt så ser vädret väldigt grått ut på bilderna nedan.

Då jag lämnade Borås var hösten verkligen kommen, det regnade konstant. Här är hösten på väg men inte alls som hemma. Skall försöka skriva oftare så att det inte blir så långa inlägg!

Na shledanou!

A walk in the Typical Spanish Street. (Toledo)

2011-09-22T02:31:00.001+02:00

You could not forget the Spanish Streets once you have been there. They have magic and a different kind of attraction in them.

I filmed this video on 1 August, 2011 in Toledo. This city is one of the best cities to see the Spanish architecture, culture, lifestyle, handicrafts and street life. It has a brilliant history and is home to some of the brilliant minds of past centuries.

Prag!

2011-09-21T15:18:00.012+02:00

Ahoj!

Min tanke var egentligen att gör ett inlägg innan det bar sig iväg med det var lite för mycket att tänka på just då: se över packningen (ångest- har jag allt med mig?), ledsamhet över att lämna sambon, längtan att komma iväg. Ja, allt for igenom mitt huvud igår.

Jag heter Anna Hagelin och är 24 år gammal. Sedan 2009 bor jag och studerar till bibliotekarie i Borås. Från och med idag och en termin framåt kommer jag att bo och studera i Tjeckiens huvudstad Prag som erasmusstudent. Jag har besökt Prag en gång tidigare och tyckte att det var en helt fantastiskt stad. Det är vackert, finns mycket att se och göra, lätt att ta sig runt, det finns en stark ölkultur. Inte nog med det, en termin utomlands är en möjlighet som kasnke aldrig kommer igen. Du utvecklar din engelska (förhoppningsvis) och lär dig nya språk (?), träffar nya människor eller kanske till och med kommer lite närmre med att förstå sig själv. Vidgar vyerna helt enkelt. Behöver jag förklara ytterligare varför man skulle välja att lämna Borås för Prag?

Som sagt har jag ju redan anlänt. Min färd startade hos min syster i Sölvesborg, där jag ställt klockan på 4:45. Efter ca 3 h sömn gick det förvånansvärt lätt att ta sig upp ut sängen, trots mörkret. Äventyret väntade. Efter 2 h på tåget mot Köpenhamn tog jag flyget från Kastrup till Prag, vilket endast tog 1 h och 20 min.

Väl framme mötte min "Buddy" Dan upp mig, som jag blivit tilldelad via institutionen jag skall studera vid (Faculty of Arts) vid Charles University. Detta var ju inget tvång men jag tyckte att det var skönt att träffa någon i ett främmande land och som kunde hjälpa en förstå hur man tar sig fram via kollektivtrafiken lite bättre. Dan hjälpte mig hitta hostelet kallat Sir Toby's som jag skall bo på tills jag har hittat ett rum och sedan lunchade vi. Jag åt Svičková som är en typiskt tjeckisk rätt: bröddumplings med kött, sås gjord på grönsaker, en citronskiva med grädde och tranbärssylt på och självklart en öl till det. Det var väldigt gott, men mättande!

Introduktionen på Faculty of Arts är inte förrän den 27/9, kurserna startar 3/10, så tills dess är jag ledig och har inget bestämt. Leta efter ett riktigt boende är förstås ett måste, trots att mitt hostel är riktigt fint och mysigt, och upptäcka staden. Får se vad kvällen har att erbjuda!

Göteborg- Budapest

2011-09-20T18:39:00.005+02:00

Jag kom säkert till Lund igår. Eftersom jag har drag av kändisnördighet får jag kanske berätta att Peter Siepen var på samma tåg från Göteborg, iklädd en föga diskret, men rätt fräck kaptenshatt. Det var skönt att tillbringa första dagen borta i vänners lag, god mat, teologiska djupdyk och en nåd att få sova i ett hem. Tack!

Alldenstund jag stod redo att lämna Lund arla förmiddag och tåget från Köpenhamn gick 18.20 beslöt jag göra omvägen Hälsingborg- Helsingör. Jag vinkade till hejdå till Sverige från soldäck. Fint! Och jag blev inte sjösjuk!

I vårt grannlands huvudstad gick jag, med all packning, en lång bit ”på känn” i tokig riktning. Sedan jag fått en karta och lunchtips, gick jag ändå längre bort. Jag kom, efter att jag tittat noggrannare på kartan sedermera till en restaurang med grym hummus och tzatziki. När jag tillbrädden fyllt tallriken med kalla läckerheter tipsade personalen om den varma delen av buffén som jag missat, det blev till att ta ett nytt lass, med mer hummus och tzatziki. Sen var jag mätt! Heilge Ands kyrkan längs Ströget hade öppet och jag tog tid till en stunds bön, meditation och, ja, en tupplur också.

Köpenhamn känns hippt på ett rätt avspänt sätt. Nästan alla cyklar, en del tar cerat, röker eller äter Mc Donaldsmat samtidigt som de trampar runt. Förutom miljömedvetna, retrohippa vardagscyklister var flera stora gator avspärrade. På dem var det cykeltävling för proffshojjare med strömlinjeformade starwarsklonhjälmar. Det kändes som när det är världscup i Åre och toppluvesvensson får lägga om sin nerfart för dem med tajta kexchokladmönstrade overaller.

I skrivande stund sitter jag på nattåget mot Amsterdam, jag ska emellertid hoppa av och byta i Fulda, Wuerzburg och Lintz innan jag kommer till Budapest vid 16.49 i morgon tisdag.

...Har nu kommit till Budapest efter ca 23 timmar på tåg. Hyr ett rum av Rosa, en trevlig tant som haffade mig på stationen. Har noterat att Peter Siepens hattsmak slagit igenom hos den tyska polisen, kul!

Sintra/Cascais!

2011-09-18T23:04:00.052+02:00

Hej/Olá!

Hur har ni det i Borås? Här i Lissabon har jag det bra, jag trivs och jag börjar känna mig hemma. Helgen spenderade jag i Sintra och i Cascais. Jag och João åkte till Sintra med tåg i fredagskväll och jag kom tillbaka till Lissabon under söndagskvällen.

Sintra är en mycket vacker och en nästan sagolik stad som ligger några få mil utanför Lissabon. Staden är liten till både storlek och invånarantal, men är en mycket känd stad i Portugal. Staden är känd för sina palats där kungligheter har bott, sin moriska borg, natur samt sina vackra stränder.

Under lördagen gjorde vi en snabb visit till Cascais (en stad i närheten av Sintra) för att hämta våra tröjor och nummerlappar till söndagens springtävling. Loppet var dock bara på tre kilometer från Estoril till Cascais.

Lördagen avslutades med att jag, João och min svärmor besökte ett av Sintras gamla plalats, Palácio Nacinal de Sintra för att se på finalen av ett sångprogram som har pågått under sommaren. Åtta amatörsångare deltog i finalen och fick sjunga en låt var (och de sjöng bara portugisiska låtar). Det var många som var där och tittade och hejade på sin favorit, och jag fick en känsla att programmet "Canta comigo" var något väldigt populärt bland det Portugisiska folket. Eftersom kvällen var ganska kallt såg vi inte hela programmet live utan åkte hem och såg det sista av programmet på tv:en, strax innan klockan tolv på natten hade de utsett en vinnare.

Jag var tvugen att vakna tidigt idag för att vi skulle springa loppet på tre kilometer mellan Estoril och Cascais. Jag deltog i ett team som kallades för "Os Sintrenses" (vi från Sintra). Strax efter klockan halv tio gick startsignalen och loppet hade börjat. Solen strålade och det var många som deltog. Loppet startade precis i närheten av Casino Estoril och jag sprang i mål i Cascais centrum, precis utanför Hotel Baía. Loppet gick bra och jag kände mig väldigt stolt när jag sprang i mål på 16 minuter och fick min välförtjänta "guld"medalj.

Sista kvällen hemma

2011-09-17T23:24:00.003+02:00

Emil Aler heter jag och är inne på min sjunde och sista termin till lärare i förskola och förskoleklass. Jag har hunnit bli 28 år. Innan jag bestämde mig för att utbilda mig till förskollärare jobbade jag i Borås som murare. Jag bor nu med tre vänner i ett kollektiv i samma stad och trivs som bäst.

Så, varför då krångla till det och skriva c-uppsatsen i Indien? Kanske för att jag enligt min mor, och stundtals till min mors förtret, har en fallenhet för att krångla till det? Eller för att jag gillar att retas? En alternativ förklaring är att jag tror det är bra att ta ett steg åt något håll, framåt bakåt eller åt sidan och få perspektiv på vad man pysslar med. En två-månaders Minor Field Study passar för ändamålet perfekt!

Jag har haft glädjen att få åka till Indien två gånger förut och där träffat barn vars vardag ser helt annorlunda ut än min gjorde för drygt 20 år sen i en liten by i sjuhäradsbygden. Jag har en längtan till Indien och möten med de stora och små människorna. I mötet får jag tillfälle att pröva hur de spår som lärarutbildningen satt i mig och mina tankemönster står sig i en annan kontext. Planen med C-uppsatsen är att jag ska följa med i vardagen hos tre barn i förskoleåldern på den indiska landsbygden och beskriva vad jag ser.

I morgon börjar jag min långsamma mak mot Indien och Madhya Pradesh. Krångel igen? Ja! Jag hade gärna åkt tåg hela vägen för att det är trevligt och miljövänligt, men det låter sig inte göras av ekonomiska, tidsmässiga men främst politiska och säkerhetsmässiga skäl. Morgondagens deletapp går till vänner i den exotiska staden Lund. Därifrån bär det sedan vidare på räls genom Europa mot Istanbul. Från Istanbul flyger jag sedan till Mumbai (Bombay) och efter någon dag tar jag tåget inåt landet, delstaten Madhya Pradesh och vidare till den by där några vänner låter mig bo hos sig.

Väskorna är packade och vägda (olika vikt varje gång), golvet är moppat och kryddlandet skördat. Jag har sagt hej då till nästan alla, och insett att avsked inte blir lättare med åren. Frid! och ta väl vara på er, så lovar jag att göra desamma!

"Olha bolinha e bolacha Americana"

2011-09-13T23:11:00.016+02:00

Hej/olá!

Detta inlägg kommer ni att få läsa om min helg i turistorten Albufeira i Algarve. Det var mitt tredje besök i staden som ligger vid Portugals soliga kust. Jag reste dit med min pojkvän João och mina svärföräldrar. Vi solade och badade på stränderna Praia dos Arrifes och Praia de São Rafael.

Vi vaknade tidigt i lördgas för att sedan bila ner till Albufeira. För att vara exakt var klockan sex då jag vaknade och vi åkte runt sju. Vi var framme i huset i Abufeira klockan tio, och klockan elva låg vi redan och solade oss på stranden. Under dagen badade, solade och snorklade jag i det klara vattnet. Vilket vi gjorde den mesta tiden av både lördagen och söndagen. Helgen var väldigt avslappnad, och jag bara njöt av utsikten ut över atlanten, solens värmade strålar och av vågornas brus. Lördagen avslutades med en kvällsmat och sangria på en restaurang som ligger precis på stranden. Jag åt fisk "dourada", och den smakade utsökt! Nu har jag fått erfara en ny Portugisisk maträtt.

Något som är väldigt typiskt Portugal är att varje dag kommer det en försäljare till stränderna som säljer "bolinhas"med eller utan kräm (nu också med choklad), nästan som krämbullar och "Amerikanska kakor", liknande mjuka våffelrån. Försäljarna har en liten bjällra på väskan så att man hör när de kommer, och när de ropar "olha bolinha e bolacha Americana", gäller det att ha Euron framme om man vill köpa något riktigt gott, ibland också ganska mättande.

Söndagen spenderades även den på stranden, där jag mest badade bland höga vågor. Efter två helt fantatiska dagar vid Portugals kust måste jag erkänna att jag har blivit någon nyans brunare, och har blivigt några erfarenheter rikare.

Här kommer några bilder från helgen:

En händelserik dag i Lisboa

2011-09-09T11:23:00.019+02:00

Hej/Olá!

Ännu en solig och mycket varm dag har passerat. Igår var vi erasmusstudenter som skall studera på universitetet ESEI Maria Ulrich på besök på universitetet. Först hade vi ett möte där vi gick igenom vårt schema, och sedan fick vi välja praktikplats. Alla var jättesnälla och hjälpsamma, och visade oss runt på skolan, jag kände mig väldigt välkommen. Mitt schema kommer att bestå av tre dagar på praktikplatsen, och jag kommer att praktisera på en förskola där barnen är tre-fem år gamla. Varje torsdag skall jag ha lektioner på Maria Ulrich's universitet och jag kommer att läsa drama, musik och bild.

Innan mötet på universitetet på förmiddagen gick jag och Fatima på en promenad för att hitta ESN Lisboa, kontoret för erasmusstudenter, där man som erasmusstudent kunde få ett välkomskit. Eftermånga om och men, och efter många upp och ner på smågator kom vi ut på en större gata, och vi valde då att ta en taxi till kontoret. När vi väl var framme kom vi att tänka på att det nästan skulle vara helt omöjligt att ha hittat kontoret till fots. Av ESN Lisboa köpte vi var sitt studentkort som ger oss många härliga rabatter. Vi fick också förklarat för oss hur vi köper ett metro/buss/tåg kort.

Dagen avslutades en stor shoppingtur eftersom igår var det Vogue Fashion's night out 2011 Lisbon. Alla stora klädkedjor hade öppet extra länge och gatorna kryllade av folk, nästan varje affär hade en dj och olika uppträdanden. Av denna kväll kunde man inte tänka sig att Portugal är ett land i ekonomisk kris.

Imorgon ska jag åka med min pojkvän João och mina svärföräldrar till Albufeira, en populär turistort vid Algarves kust. Där kommer vi att spendera hela helgen nere på stranden för att sola, bada och snorkla. Jag kommer därför inte att kunna blogga på ett tag, men jag lovar att jag kommer tillbaka, och då med en snyggare solbränna än förrut!

Här kommer fler bilder på Lissabon:

Até logo!

Lovely Lisboa!

2011-09-07T11:07:00.020+02:00

Hej/Olá!

Igår kom jag hit, till Portugals huvudstad Lissabon! Det är mitt sjunde besök här i staden som är belägen på sju kullar. Det känndes fantastiskt att få komma hit igen! Igår lyste solen och det var varmt, det var över 30 grader på eftermiddagen. Jag och min vän, Fatima som också är student från Högskolan i Borås tog en promenad i närheten av studenthuset där vi bor. Sedan kom min pojkvän och vi gick till en park. Därefter gick vi ner till centrum och såg ut över floden Tejo. Dagen avslutades med en god kvällsmat. Nu har jag precis vaknat efter min första natt i Lissabon. Jag och Fatima skall snart äta frukost ute på vår terrass, sedan ska vi ut på nya äventyr i staden som kommer att vara vår under fyra månader.

Här är några bilder som jag tog igår:

Imorgon flyger jag!

2011-09-05T21:03:00.028+02:00

Hej/olá!

Imorgon är dagen som jag har väntat på hela sommaren. Nu är resväskan färdigpackad och jag är klar för avfärd. Förra veckan har bestått av många kramar och avsked, och i förrgår hade jag en liten avskeds middag med familjen. Jag måste erkänna att det känns konstigt att inte läsa på Högskolan i Borås nu i höst. Det känns också konstigt att behöva lämna alla.

Men när jag tänker på att jag snart befinner mig i Lissabon börjar jag att le och det börjar pirra i magen. Jag är sedan några år tillbaka bekant med Lissabon men jag kommer nu att få ta del av den portugisiska vardagen på ett helt annat sätt. Under den här resan kommer jag inte att vara turist, utan få nya erfarenheter av att vara student i Portugal. Efter dagens väder här i Borås längtar jag nu efter Portugals värme och sol.

Hej då Borås och Sverige, Olá Lisboa e Portugal!

Hej/Olá!

2011-08-30T20:06:00.009+02:00

Jag heter Soli Fransson, tjugotvå år gammal och kommer från Borås. Jag studerar till lärare för förskoleklass och grundskolans fritidsverksamhet på Högskolan i Borås. Snart börjar jag min 5:e termin, och då bär det av till varmare breddgrader. Jag valde utlandsstudier som min specialisering dels för att jag är mycket intresserad av språk, resor och andra kulturer, och dels för att min pojkvän João bor i Portugal. Jag åker som Erasmusstudent till Portugals huvudstad Lissabon, och jag ska vara där i fyra månader. Det ska bli mycket spännande och intressant att se hur den Portugisiska förskolan/skolan arbetar, och få uppleva möten människor emellan.

Att bli utbytesstudent är något som jag har velat bli ända sedan jag började min första termin. Som utbytesstudent har jag blivit beviljad ett stipedium vilket kommer att underlätta min vardag som student. Under mitt sommarlov har det varit en hel del planering och förberedelser inför Portugalresan. Jag har tillsammans med en annan lärarstudent ordnat studentboende, köpt flygresa och ordnat praktiskt pappersarbete. Det enda som återstår nu är att packa resväskan, sedan är jag klar för avfärd.

Som avslutning på detta blogginlägg vill jag passa på att tacka Högskolan i Borås och ESEI Maria Ulrich som har gett mig möjligheten till att få studera i Lissabon, som enligt mig är Europas vackraste huvudstad. Ett stort tack/um grande obrigado!

Åter i Sverige

2011-05-09T13:33:00.006+02:00

Åter i Sverige sedan 2 dagar nu. Resan har tagit 2 dagar och det har varit små jobbigt med själva resandet tillbaka och dels för att jag dagen innan var sjuk. Annars har jag klarat mig under dessa 9 veckor, men när det väl var dags att återvända till Sverige, ja då ska magen krångla...

Vet inte vad det berodde på, kan ha varit indisk mat som spökade eller så var det den allmänna stressen inför hemgång. Hade bråttom som tusan med att få ihop den sista intervjun innan jag skulle åka och skulle samtidigt kontakta alla deltagare igen för att visa dom ett utkast av uppsatsen samt att visa hur jag kommer att använda mig av deras utsaga. Fast det var mycket stressigt att hinna med så betydde det mycket för mig och förhoppningsvis deltagarna att jag hann med det...Det blev i alla fall en del kära återseenden.

Så nu sitter man här i varma härliga Sverige (Kinna) och knåpar ihop det sista av uppsatsen. Det svåra är att komma "back on track" med engelskan, efter att uppsatsen "vilat" ett tag...och förhoppningsvis kommer jag att hitta "spåret" igen!

Väl hemma är det mycket tankar kring det man har lämnat på andra sidan klotet. Även fast vi alla träffades en sista gång så känns det nu väldigt tomt. Det är nästan intill en surrealistisk upplevelse som är svår att beskriva. Alla dessa livsöden som dessa underbara och fantastiska människor bar på är inristat i mitt minne och kommer nog att stanna där för all framtid. Resan har gett mig oförglömliga möten med människor som har berört mig själsligt. Jag tackar er alla för att ni har öppnat er för mig och för att ni är de ni är.

Song kran

2011-04-19T14:29:00.010+02:00

Happy Song kran på er alla! Det firas med den årliga "vatten-kriget" här i Thailand. Vi bestämde oss för att åka ända till Chiang Mai denna gången för att fira in det thailändska nyåret. Songkran betyder astrologisk passage och inleder regnperioden. Man stänker vatten på varandra för att vara "ren" när man möter det nya året och det vita pudret symboliserar lycka.

Här i Chiang mai var det väldigt mycket firande, att det inte ens gick att ha med en kamera vid dom största folkmassorna. Sedan har jag passat på att åka till det vita templet i Chiang Rai som ligger ca 2.5 timmar bilfärd från Chiang Mai. Det var verkligen något magiskt! Jag har aldrig någonsin sett sådan fin och magnifik tempel! Vi var även och besökte olika byar med olika etniska grupper. Det var mycket intressant, särskilt dom s.k. "lång-halsarna" som bär deras halsringar från och med när dom är runt 4-5 år och detta bär dom hela tiden (dock ej obligatoriskt).

En solnedgång

2011-04-15T11:50:00.002+02:00

Då börjar det att närma sig slutet och det på många sätt:

Slutet på arbetet

Slutet på resan

Slutet på värmen

Slutet på dagen

Arbetet har vart klart i några veckor nu och idag fick jag för mig att skicka in det. Så nu har trycket från axlarna lättat lite även om ryggsäcken väger desto mer nu när det börjar närma sig hemfärd. sen har jag blivit berikad med denna erfarenhet och resultaten i studien har vart omvälvande att läsa och det gör mig fantastiskt glad att jag har fått vara med om detta och tror att det kommer att påverka mig i mitt framtida yrkesliv.

Sista veckan har börjat och när min mamma insåg att det inte var så många sidor för mig att knåpa ihop det sista så bestämde hon sig för att komma och hälsa på mig dem två sista veckorna. Väldans trevligt! Vi tycker båda att vi förtjänar lite semester och har på detta sätt besökt både Bangkok, Koh Samet och nu håller vi till på Koh Maak tills det bär av hem till Sverige.

Slutet på värmen, tja vad ska man säga om det. Jag älskar värme och hemma har jag hört att solen hittat fram och det glädjer mig då blir det inte riktigt lika svårt, men samtidigt att vakna av vågskvalp och klarblå himmel och tja en 32 grader kan det nog kännas ändå. Och sen kommer slutet av denna dagen i detta nu och solen sänker sina sista strålar i det blå som vi hela dagen har badat i.

Så man kan ju säga att slutet gott allting gott och det stämmer till tusen!

Agbara Estate here we come

2011-04-05T20:58:00.003+02:00

Äntligen, efter två veckor har vi kunnat sätta tänderna i vårt projekt. Att komma iväg till Agbara och få göra det jag kom ner för att göra känns helt ok efter två veckor av semester,-).

Vi skulle haft val i helgen men något strulade så vi får avvakta en vecka till innan de genomför det första av tre val som väntar. Visserligen verkar alla här nere veta exakt vilka som kommer att vinna så valet blir nog inte så blodigt som det skrivs om i svensk media. Det skedde dock ett överfasll på en polisstation inåt landet men där vi bor verkar det vara lugnt. UD har skickat mail om hur vi ska bete oss.

just nu blev jag upptagen men jag återkommer så från oss nigeria ha det så bra

Besök mig gärna på min privata blogg som uppdateras merflitigt.

http://nigeria.samjoproduktion.se

Waiting for a turning point

2011-04-05T07:29:00.011+02:00

Det är så mycket blandade känslor just nu. Dödssiffran från södra Thailand har ökat och då vi har en släkting därnere har vi ringt och varit väldigt oroliga. Dom mår alla bra men man tänker på alla som har förlorat nära och kära. Själv sitter man i Bangkok och har det bra och oroar sig lite för hur det ska bli hädanefter. Dagligen uppdaterar vi oss genom att följa media och undviker ställen som dom varnar för. Tyvärr så har man ändå en längtan till havet och öarna, men det känns väldigt avlägset för stunden...

Igår kom Mathilda (den andra SSK-studenten) till Bangkok och vi möttes upp. Åh vad roligt det var att träffa henne igen! Vi hade inte setts sedan den mycket ångestfyllda sluttenta dagen och vi pratade hela kvällen lång... Vi hade en mycket trevlig och rofylld kväll med middag och massage. Området vi bor i bjuder på många "färsk"- marknader med allt möjligt och då och då ser man andra farangs (västerlänningar på thai) som har hittat "vägen ut" från den så kallade turistöversvämmade "innerstaden". Här är allt "thaipris" och fotmassagen vi lyxade till med igår gick på ca 30 kr/pers. för en timma! Det kändes i för sig inte så jätte bra efteråt, då det var alldeles för billigt så vi gav rejält med dricks för att lätta på samvetet...

Skrivandet går sådär just nu, man blir ganska uppslukad av vad som händer i landet hela tiden, då jag förstår thai och hör alla prata om släktingar hit och dit, kan man inte undgå att höra vad som sägs och man känner verkligen med dom allihopa...

Hoppas och hoppas att det ska vända snart och att inga fler ska skadas...

Bangkok post

2011-03-30T10:08:00.009+02:00

Rubrikerna i Bangkok Post idag är om de översvämningsdrabbade i södra Thailand. Det är uppskattat till 11 dödsoffer idag och flygplatserna vid Krabi och Koh Samui är stängda. Kungafamiljen har donerat hjälp-kit till de drabbade och deras familjer. Överallt hjälper volontärer till. På gatorna pratar folk om tragedin och det är ständiga uppdateringar på både tv och i tidningar.

Såg även detta inlägg om ökad HIV/AIDS bland tonårsgravida.

Min bandspelare spelade spratt idag också... hackade och hade sig... Fick bukt på det sen, men det var inte roligt där ett tag.

Vädret i Bangkok idag är 24 °, sol på förmiddag men mestadels molnigt.

Drop-in

2011-03-29T11:07:00.010+02:00

Äntligen går det jätte bra med uppsatsskrivandet! I början var det mycket intryck och massa saker man inte är van vid att "ta in". Men nu känns det riktigt bra! Har fått mina intervjuer och kan få fler, så lite press har man nu att skriva ner allt och sammanställa för att se om det behövs mer. Ju fler desto bättre, men samtidigt ska ju uppsatsen bli bra också på denna korta tiden man har på sig...

Har idag promenerat i närheten av där jag bor (ett område med bara thailändare) och fick se ett drop-in HIV test vid ett sjukhus. Gick in dit och dom frågade om jag ville testa mig... Gjorde aldrig det... men fick se fyra som kom in och testade sig för 20 svenska kronor. Sedan skulle dom få svar i slutet av veckan och man fick välja att få det via telefon eller komma tillbaka dit. Mycket intressant! Jag pratade med alla fyra tjejerna och berättade att jag var en student från Högskolan i Borås i Sverige som läser sista terminen som sjuksköterska. Jag är i Thailand på en fältstudie för att skriva uppsats om HIV/AIDS och att jag intervjuar människor som har drabbats av det. Dom erbjöd sig genast att jag fick komma hem till dom och en tjej hade två vänninor som hade HIV som hon trodde säkerligen skulle ställa upp. Jag fick deras nummer och kunde ringa närsomhelst då dom arbetar hemma med att sälja mat och syr kläder. Blev så bra mottagen av dessa helt fantastiska tjejer! Man blir helt tagen av hur dom kan vara så tillmötesgående och avfyrar leenden hela tiden med tanke på deras livsöden... Det gör mig arg att jag ibland hemma kan "klaga" på småsaker som egentligen inte betyder ett skvatt. Det tåls att tänka på varje gång man är missnöjd med något, att istället vara tacksam för det man har och åh vad jag är tacksam... för min familj och vänner därhemma och min underbara sambo David!

Nä.. nu ska jag fortsätta med skrivandet, innan jag blir alltför blödig och sitter och gråter i min ensamhet. Jag har ju thailändskan "färskt" efter att kommunicerat med dessa tjejer och då går det lättare med att transkribera. Ha en fortsatt bra dag alla!

(Bilderna är tagna från Koh Lanta och på alla härliga människor man träffade och lärde känna + en lurvig och söt katt).

Badgari,Nigeria Peter Reindl

2011-03-29T09:29:00.003+02:00

26mars. Igår kväll fick jag kontakt med min käre hustru och mina barn via skypen. Ett sagolik moment och ett vattenfall stor som Niagarafallen var resultatet. Även om vistelsen här nere är som ett rent äventyr så innebär det inte att det är både tufft och känslosamt för oss alla. Resan vi är mitt inne i är inte bara en resa till et nytt och outforskat land utan även till stor del en inre resa, och att lära känna sig själv. Jag brukar alltid säga till andra att saker och problem du tar med dig när du är ute och reser själv är ofta saker som du har ouppklarat med dig själv. Hemma kan man lätt skylla ifrån sig på andra men här finns de kanske bara för att du bär med dig dem. Således kan de långa väntetider som vi har just nu komma bra till hands för att rannsaka sig själv. Pulsen har åtminstone gått ner ett par slag och man känner sig mer utvilad än vanligt. En sak som dock är påfrestande för oss alla är att vi lever enormt isolerat på vårt camp. Vi har blivit strängt tillsagda att vi absolut inte får lämna området själva utan vår chaufför Sunday. Då han inte är här så ofta kan vissa dagar kännas lite ensidiga. På måndag ska vi nu äntligen komma iväg på vårt projekt och få träffa de ansvariga på verket vi ska vara på. Till dess måste vi ha hittat en vakt som ska följa med oss så vi inte blir kidnappade. Ja ni hör gott folk, det är en annan värld vi lever i. En av mina medresenärer kände att on hade för långt hår så hon lät göra rastaflätor i det. Hela 25 kronor kostade det och då körde hon som gjorde det från en annan by för att komma på hembesök till oss, helt otroligt. Idag lördag är det sista lördagen i månaden. Detta innebär att det är städdag. Alla i hela Nigera måste under två timmar på morgonen gå ut på gården och plocka skräp. En företeelse vi skulle införa i Sverige tycker jag . Kanske äntligen mitt staket hade blivit färdigmålat av min son då… Efter lunch kom Sunday förbi för att hämta upp oss till den efterlängtade stranden. Sagt och gjort begav vi os med glatt humör för att kasta oss i vågorna…trodde vi. Jag har aldrig varit med om så stark strömning som här. När jag stod vi strandkanten med fötter upp till anklarna kändes tydligt hur havet ville dra med mig ut i djupet. Det blev enbart midjehöjd kan jag tala om. Även om bodysurfningen inte var att leka med. När en våg kom flöt jag med flertalet meter för att samtidigt fylla hela mina badbyxor med sand som jag inte blev av med förrän vi kom hem. På hemvägen blev vi stoppade av gränskontrollen och det visade sig att vi , enligt dem hade passerat gränsen till Benin och då vi inte hade våra pass på oss ville de inte släppa in oss igen. I en timmes tid satt vi där i värmen som frågetecken och undrade vad som skulle hända. Var de mutor de ville ha eller var det något annat. Då vi inte behövde spela dumma utan verkligen verkade helt urdumma släppte de oss sedan utan att ha kunnat utöka sin dagskassa genom oss. Därefter begav vi oss till en vad man kan kalla uteservering vi flod deltat och drack en välförtjänt öl. Efter att vi hade småhandlat lite fruk och annat begav vi oss hem för att upptäcka att vi hade ett längre elavbrott som har sträckt sig ända fram till nu klockan nio på kvällen. 27mars. Puh vilken natt strömmen är fortfarande borta så att sova i tropisk värme och hög fuktighet är inget jag rekomenderar. Min fru skulle be vi sluta gnälla när jag säger detta men här är varmare än någonsin och ibland önskar jag lite kyla. Då Sverige ställde om till sommartid idag blev det lite konflikt med klockan i morse. Vi hade bestämt träff med Sunday för att besöka deras kyrka vid nio, men min klocka ställde om sig till sommartid så vid åtta stod jag beredd på att åka. En hel timme för tidigt, typisk mig. I kyrkan fick vi verkligen uppleva någon extra med både sång och dans. I över två och en halv timme vrålade de ut gospel och predikant i allt för högt inställda högtalare, vilka var klart över svensk standard på 90 decibel. I nigeria tror människorna verkligen på GUD och Jesus, inte som hos oss där flertalet människor enbart går till kyrkan för att via upp sig. Då jag inte är en jättekristen krist blev i det hela taget allt för mycket. Jag tyckte efter ett tag att allt mer påminde om en kristen förgrening och lite av fanatism, men detta står för vad jag ansåg. Alla hade roligt och även vi rörde på våra höfter till musikens rytmer. Efter gudtjänsten for vi genast tillbaka till campen där vi har befunnit oss sedan dess. Instända som humrar i en hummertina i väntan på …att strömmen ska komma tillbaka och att morgondagen ska gry då vi äntligen ska bege oss till Agbara estate limited för att bli introducerade med vårt projekt. Barnen på campen har blivit fler verkar det som då det numer kan komma i en jämn ström och knacka på för att tigga till sig de numer flitigt använda ficklamporna som Ringhals så flitigt har bidragit med. Tyvärr har de nu tagit slut så vi enbart har kvar vår nöd reserv till oss själva, för den behövs då strömmen alltid försvinner. Tänk er själva att sitta på våra berömda tolatter och elen går mitt i natten. Små slamandrar klättrandes utmed väggarna gör att jag mer en en gång satt blodpumpen i halsgropen och kväckt som en livrädd kyckling redo för slakt. Apropå det så har jag idag lyckats skrämma en lite pojke på ca två tre år så har började gråta i floder. Detta genom att vara vit. så kan det vara. 24-25 mars slavarnas hämnd drabbade mig inatt. Ja andra kanske kallar den faraos hämnd men jag tycker slavarnas hämnd passar bättre med tanke på vr vi är. Vi åt något som såg ut som ett degknyta med fisk igår. Det var i sig enormt mycket godare än jag trodde men starkt. Min mage är ju inte inskriven i Guiness rekordbok som tåligaste mage direkt och det har jag märkt nu i natt när dt började bubbla och göra ont. Det jobbiga var inte att bli lös i magen utan att min toalett är mindre funktionabel, dvs man kan släppa lite vatten i holken men när det kommer till nummer tå…Jag har ingen fungerande spolning så jag år ösa vatten men en liten liten hink… Igår fick vi änligen vårt modem så vi kan ha kontakt med omvärlden. Det var jobbigare än jag trodde och modemets hastighet på några få kb per sek gör att vi inte är de snabbaste surfarna på Internet inte. Alexander, min älskade son hade mailat mig och sagt hur mycket han älskade mig, ett avgörande skede för ett meltdown. Plötsligt flödade tårarna och längtan efter familjen blev för stor. Pojkar om ni läser detta vill jag bara berätta att jag har tusentals med olika ödlor just runt huset hela tiden. Jag har försökt ta kort på några för att visa er när jag kommer hem. Sunday, han heter egentligen något annat, vår chaufför, bjöd hm oss till sin lägenhet igår. Jag tycker alla i sverige ska komma ner hit för att se hur andra bor. Då kanske vi hade mindre gnäll och mindre materialism i vårt samhälle. Jag menar, jag pratar om en lägenhet där fyra personer bor konstant, och då har de inte ens vatten. Fram till vi såg detta tyckte vi att vårt camp var av sämre kvalité men därefter vill jag bara vara tyst och skämmas. Det är ofattbart hur mycket kraft våra kontakter har lagt ner på att vi ska få det bra, och så vile vi helst vända och åka hem första dagen. Problemen har varit att vi inte fått tillräckligt med information från ansvariga på skolan. Dvs en information som hade hjälpt oss att packa ner rätt saker. Vem tänker på att packa ner glödlampor exempelvis. Hej ja jag ska till Nigeria så nu behöver jag glödlampor…det hade ju inte hjälpt ändå då deras fästen är annorlunda men vi kanske hade haft med oss lite värmeljus eller en spegel och annat som vi verkligen saknar. Innan vi åkte lyckades jag med hjälp från min käre vän Henrik tigga till mig lite gåvor från Ringhals. Små diodficklampor till nyckelringen. Jag kan berätta att dessa har gjort succé å vårt camp. Allt började med att en liten flicka på tre fyra år fick en av mig men at hon vägra ta emot den. De hade nämligen fått stränga förhållningsorder gentemot oss av personalen.. i alla fall så begav vi oss tillbaka till våra lägenheter. Inte långt därefter knackade det på dörren och när vi öppnade stod flickan där och bara tittade på oss. Jag gav henne återigen lampan och snabbt som en vessla försvann hon. Det dröjde kanske tre minuter innan det knackade igen. När vi öppnade denna gången stod det kanske tre barn utanför. Detta pågick sedan en stund och efter ett tag hade vi säkert delat ut en tjugotal lampor till glada bar. Vilken härlig upplevelse, det går knappt att beskriva, så tack Ringhals n stödjer Nigerias befolkning. Igår kväll satt vi utanför våra lägenheter då det kom fram några vuxna till oss. Det hade alla varsin av våra ficklampor som de visade upp och tackade för. De är jättebra att ha med tanke på alla strömavbrott. 23mars Att försöka beskriva nigeria och hur människorna lever här kan vara svårt, men även enkelt. Jag skulle vilja beskriva det med en välfylld köttgryta. Den innehåller allt, är varm och smaker och lukter går inte att hålla isär. När vi först kom till flygplatsen klockan sex på morgonen kunde ingen av oss ens gissa sig till hur de närmaste timarna skulle utveckla sig. Väl förberedd med en mängd bra dokumentärfilmer om landet ansåg jag att jag hade någotsånär kontroll på läget…men jag hade SÅ fel… Ett knep som jag använder mig av för at dölja min rädsla tog jag snabbt tillvaa på. Visa glädje, skoja och låtsas vara lite okunnig. Det går alltid hem, även hos tulltjänstemän. Att vi sedan kom ifrån Sverige och inte USA var nog även det en fördel. Ingen behöver bli förvånad över att det var just jag som fastnade i gränskontrollen även om mitt glada anlete gjorde att båda mina resenärer slank igenom. Väl ute tog dock vår Dr Ojo emot oss med ett brett Nigeriansk leende och förde oss till universitetets mini van. Den kulturella chock som under de närmaste timmarna skulle sköljas över oss kan vara svårbeskriven med ord men en Tsunamivåg på ett antal meter kan beskriva en del. Då menar jag även bildligt, dvs hur spåren efter ser ut. En av mina medresenärer var under de följande timmarna betydligt tystare än vanligt och även jag kan erkänna att om fråganställts m att vända om skulle jag ringa i klockan. Efter en enormt lång dag och getsvans med ris till frukost, begav vi oss under eftermiddagen äntligen till vårt boende; camp LASU. Då det forfarande är oroligehter i landet så bor människorna i små moduler med grindar och vårt är innhängnat med fyra fyravåningshus. Om ni inte kan skapa er än bild så stäng ögonen i någon minut och tänk fängelsekåkar; inte i negstiv bemärkelse men utseendemässigt. Efter att vi blivit tilldela våra lägenheter! Ja lägenheter, tvårummare med dusch kök och toalett. Nigeriansk standard dock . nåväl efter att blivit tilldelade lägenheterna fick vi äntligen slappna av lite och sjunka ner i våra funderingar och en stor flaska med vodka. Fenomenet strömavbrott lät inte länge vänta på sig så snart stod vi där utan el. det går an när dt är ljust men i Badgari blir det mörkt och då menar jag kolsvart vid 18:30. Generatorn på området dras igång med ens och ljuset flödar igen, dvs om du har några fungerande glödlampor i ditt boende. Vi har två; på tre lägenheter. http://nigeria.samjoproduktion.se/#post7

Wongwian Yai

2011-03-28T09:25:00.006+02:00

Hej på er alla igen! Nu har jag kommit till Bangkok igen efter en 16 timmars bussresa. Puh... resan var både lång och ryggbedövande... Vi tog minivan från Koh Lanta till färjan och tog två färjor därifrån till Krabi. Därefter fick vi veta att bussen inte kunde komma och hämta upp oss, då det hade varit översvämning vid Suratthani. Så vi satt på en minibuss dit bussen var. Aningen seg resa, men allt gick bra trots allt. Jag har tidigare vid mina Thailandsbesök gjort såna här bussresor och det var ganska precis som man minns det.

Anledningen till varför jag begav mig till Bangkok igen, var att dels så regnade det rätt mycket på Koh Lanta, och internet uppkoppling var sådär... hade i för sig en jätte snäll thailändskt familj som ägde både en guesthouse, travel agency och restaurang som sa att jag kunde få sitta där närsomhelst och helt gratis dessutom! Hur gulliga som helst! Dels ska jag eventuellt göra mina två andra intervjuer här, om jag behöver mer material så att säga... Så nu bor jag vid BTS station (skytrain station) Wongwian Yai, jätte mysigt samhälle med mest thailändare och få turister.

Har pratat med den andra SSK-studenten, Mathilda (som också bloggar) både per skype och telefon. Det är jätte roligt att vi håller kontakten tycker jag och reflekterar med varandra. Hon funderar på att komma uppåt Bangkok i nästa vecka och då ska vi träffas! Det ska bli skoj!

Nä.. nu ska jag ha ett telefonmöte och se när jag i så fall kan få komma och intervjua. Ha en underbar dag allihopa! kram

Regn, regn och mer regn...

2011-03-26T12:09:00.001+01:00

Kom till Aonang i Krabi i tisdags, för att sedan på onsdag bege oss till Koh Lanta. Sedan vi kom hit har det regnat titt som tätt i 3 dagar. Det var lite sol på förmiddagar och senare på kvällarna. Så det blev inte så mycket sol och bad som man hade velat, men så är det ju ibland... Här på Koh Lanta är de flesta muslimer och det hörs bönerop en del gånger under dagen. Man får en liten känsla av att man är i Turkiet eller nått, för att sedan ändras när man känner lukten av wokat vitlök och chili. Hade man varit smart skulle man sedan kolla vädret runt om i Thailand för att sedan åka dit där solen befinner sig.

Imorgon söndag är det dags att bege oss tillbaka till Bangkok och det får bli seriöst uppsatsskrivande där! Nu har jag fått alla mina intervjuer och transkriberar just nu, vilket tar en ganska lång tid att göra. Så det är väldigt skönt att intervjuerna är klara. Jag har i för sig en eller två intervjuer till jag skulle kunna få göra om något skulle fattas och tänker att det bästa är ju att transkribera färdigt allt först så får vi se vad mer som behövs...

Kan ju nämna också att runt öarna här är internet och wi-fi ganska svårt att få tag på, om man inte bor vid en jätte lyxig resort & spa hotel. Därför har det varit ganska lugnt med bloggandet härifrån för min del. Likadant var det på Koh Tao har jag hört, men på en större ö som Koh Samui är det oftast ingen fara.

Nu ska jag fortsätta med intervjuerna och sedan blir det dags för lite kvällsmat. Imorgon blir det en lååång bussresa till Bangkok, men oftast äventyrligt om jag minns rätt :-)

Tjingeling på er alla!

Halvtid

2011-03-26T06:43:00.004+01:00

Då har alltså halva tiden gått, är det lika med att arbete ska vara halvvägs är ju en annan fråga som man ställer sig. Jag har hittills haft det väldigt bra och trivs till tusen, arbetet har börjat hitta sin form och jag tycker att det är riktigt trevligt. Man lär sig väldigt mycket och får många oförglömliga erfarenheter av att skriva på detta vis, att få se en helt annan kultur och lära sig om helt andra regler än dem som finns hemma är nyttigt!

Härom dagen va jag och gjorde förnyade mitt visum på gränsen till Burma, i en stad som heter Mae Sai. Dagen efter var det jordbävning i det området, något som kändes si så där. Jag kände den i guest houset där jag bodde och det va en liten skum känsla! Då va det nog första gången jag kände att det är skönt att det är halvtid och att jag snart få krama om nära och kära hemma.

Annars rullar dagarna på, man går upp, äter frukost (dem har vant sig vid att jag alltid vill ha fruktsallad med youghurt och müsli, så nu är det bara att gå och sätta sig), skriver lite, tar en promenad (om det inte är allt för varmt vill säga), äter lite nudlar eller ris, går tillbaka och skriver lite till. På kvällen går man ut och tittar på en bio eller något liknande. Jag tänkte att om jag gör såhär i några veckor och effektiviserar mitt arbetsskrivande, så kanske, kanske att jag kommer hinna med en liten tur till havet och en strand. Är ganska så stor brist på det här uppe i norr. Vi får väl se hur det går, önska och hoppas kan man ju alltid!

Ha det gott och njut av solen som hittat hem till Svea-rike också!

Nästa station; Koh Lanta

2011-03-21T18:53:00.002+01:00

Imorgon blir det att fara mot Koh Lanta. Inte för att bara sola och bada, utan för att göra omtenta i läkemedelsräkning i slutexamination. Bläää verkligen, men tänkte att det kan ju faktiskt vara trevligt " for a change"att göra en tenta någon annanstans ;-)

Det ska bli rätt trevligt att åka dit då jag faktiskt aldrig varit där och det sägs ju att Koh Lanta är svenskarnas stad, så det kan ju vara lite kul att se... Särskilt när man kan svenska, men inte direkt ser ut som en typisk "svensk"...

Ha det bra alla och imorgon väntar en 13 timmar bussresa för mig, det blir nog alla tiders ;-)

( Vad jag har ätit hos mormor idag, mumma! )

Chatuchak marknad och släktträff

2011-03-20T19:46:00.004+01:00

Idag på en söndag kan man besöka Chatuchak marknaden som är en enorm weekend marknad med mycket låga priser på nästan allt! Det är jätte mysigt att bara gå omkring där, även om man inte handlar något. Sedan finns det en liten park precis jämte som man kan vistas i om man bara vill slappna av och passa på att "sola" sig... Köpte två linnen idag för 100 bath, vilket motsvarar ca 22 kr. Det är helt ok ;-)

Men annars är det bästa att handla precis innan man ska hemåt, så slipper man bära med sig nu... Sedan var vi idag och hälsade på min mormor och morbror på en förort i Bangkok. Det är alltid mysigt att komma dit, då man känner sig som "hemma", fast ändå inte... Men det är kul att träffa släkt man inte ser så ofta!

Nä.. imorgon blir det seriös artikelgranskning och lite intervju transkribering för min del.

Hej hopp!

Lebua State Tower view

2011-03-19T19:24:00.007+01:00

Hej!

Jag hade en fantastisk dag igår och idag. Var på Lebua state tower och hälsade på min kära pappa som var i Bangkok på jobb. Jag och syrran var och åt med honom och hans arbetskollega på en jätte god äkta thailändskt restaurang vid Chaopraya floden, Baan Klang Nam hette restaurangen. Notan slutade ganska högt, men helt klart värt det, särskilt om man ha en snäll pappa som bjöd ;-)

Idag var jag vid Hualampong stationen för att boka tågbiljett till Chiang Mai över songkran (thailändska nyåret). Det är ca 3 veckor kvar och det mesta var redan fullbokat! Ja, ja fick platser i alla fall. Sedan bokade jag även ett bungalow på Koh Lanta eftersom jag ska dit och göra en tenta... och hör nu... syrran kan följa med!! Wiiee!!! trodde jag skulle bli tvungen att åka dit själv (inget fel med det heller) men alltid roligare att vara två ibland!

Jag skrivit mycket på uppsatsen också, dessa dagar. Det bästa är förstås att börja tidigt på morgonen (om man inte är iväg och intervjuar) och sedan tar man lunch (ibland ganska lång lunch då det är varmt mitt på dagen...) för att sedan fortsätta skriva. Jag kan ju inte helt säga att jag gjort såhär alla dagar, men det hade ju varit optimalt ;-)

Var tvungen ikväll att hitta på nått då det är lördag kväll... Blev sugna på bio på MBK och det blev filmen "Just go with it". Helt hysteriskt stundtals! Även fast det är relativt som hemma i Sverige, blev man ändå påmind om att man är i Thailand då man ska stå upp innan filmen börjar för att visa hänsyn och respekt för den thailändska kungen, medan det spelades en "tår drypande" låt. Mysigt för oss, men säkert väl tjatigt i slutändan för dom som bor här kan jag tänka mig...

Nog om det, nu ska jag krypa till sängs, då imorgon blir en tidig morgon. Då vankas det chatuchak weekend- marknad!

Natti natti alla och ha en fortsatt trevlig kväll!

Skytrain and rain

2011-03-17T14:07:00.005+01:00

Idag är det mulet och regnar lite och då. Lite kyligt, men ändå skönt att inte vara klibbig hela tiden. Har tagit skytrain idag över till Chitlom, där jag fick komma för att intervjua en. Det skulle vara runt 11-12 tiden och det bästa att ta sig fram i trafiken och undvika trafikstockning är just skytrain. Ett s.k. BTS-kort för 30 dagar kostar 375 Bath, vilket motsvarar ca 84 kr. På bilden ser ni mig "trängas" in med andra på tåget.

Personen som jag intervjuade idag har AIDS och drabbades av HIV när hon föddes. Hennes försämrade tillstånd tillät oss vara hemma hos henne för att göra intervjun. Då hon var mycket trött och orkeslös fick vi avbryta och ska fortsätta med intervjun imorgon, om hennes tillstånd tillåter vill säga...

Jag har valt att inte lägga upp bilder på de berörda även fast dom har gett sitt tillstånd för det. Detta för att visa respekt och hänsyn. Sedan har även de jag intervjuat fått mitt thailändska mobil nummer i fall dom skulle vilja "hoppa av" studien. Än så länge har ingen ringt om det...

Min syster är iväg just nu för att göra sin intervju några stationer ifrån Sukhumvit (hotellet) och jag sitter och skriver och läser artiklar. Just idag har jag varit i Bangkok i 2 veckor men det känns som man varit här jätte länge! Har hunnit med så himla mycket och sett så mycket. Även fast man "kan" lite om Thailand, så känner man sig helt borta varje gång man återvänder. Sedan förändras allt hela tiden och vissa "smultronställen" som fanns sist jag var här, finns inte längre. Fast det är inte svårt att hitta nya härliga ställen i denna enorma stad :-)

Nu får det bli ett "ryck" med skrivandet några timmar innan vi ska ut på middag med min pappa och hans arbetskollega (pappa är textilförsäljare och är stationerad i Thailand i 2 dagar). Ha en underbar dag allihopa!

The Thai Red Cross

2011-03-17T14:07:00.004+01:00

Hej alla! För några dagar sedan var jag på den thailändska universitet för sjuksköterskor. Jätte spännande och faktiskt bara kvinnliga studenter. Jag fick se deras kursplaner och dom läser ganska mycket anatomi och medicin men inget vårdvetenskap...och föreläsningarna var mestadels på engelska.

Nu har man anlänt till Sukhumvit igen efter att ha bott vid Chinatown på "Riverview Guesthouse". Vi spenderade kvällen på takrestaurangen där man kunde se Chaopraya floden som flyter igenom Bangkok. Helt magnifikt utsikt där!

Skrivandet går ganska ok. Just nu håller jag på med att sammanställa mina intervjuer och skriva ner dom ordagrant till handledaren. Tänkte först skrivit ner det på svenska för att översätta sen, men insåg sen att smartast är ju att skriva direkt på engelska, även om det tar lite längre tid...

Vädret här är mulet och det verkar som att det ska bli regn, men luften är friskare och det fläktar himla gott. Jag bor nu med min syster som också skriver sin MFS (C)-uppsats här i Bangkok. Det är kul att kunna "bolla" med varandra och samtidigt gå ut och äta och sånt tillsammans. Sedan träffar man andra resenärer på hotellet. Vi träffar svenskar hela tiden :-)

Min thailändska har förbättrats de senaste dagarna och nu frågar inte alla hela tiden vart man kommer ifrån, som dom gjorde i början. Många tror att jag är av annan nationalitet och särskilt när jag "bryter" på thailändskan, men nu så... klassas man nog snart som "riktig" thai :-)

Så nu ska jag fortsätta med min transkribering av intervjuer och sen ska vi på middag och på den efterlängtade fotmassagen! (Utsikt från Riverview Guesthouse, vid Chaopraya floden)

Ha det så bra allihopa!

2011-03-17T14:06:00.001+01:00

Chulalongkorn Hospital

Äntligen är man här i varma fuktiga Thailand. Det har gått snart två veckor sedan jag anlände och började tyvärr blogga idag... Krånglade med datorn och mailsystem, men så kan det gå ibland. Hoppas dock att det inte kommer att krångla mer då man är ganska beroende av både datorn, internet och mail.

Det första jag gjorde när jag kom hit till Bangkok var att efter incheckning på hotellet, äta nudelsoppa vid ett gatustånd utanför. Det var efterlängtat och mycket gott! Sedan borde man ju vara aningen försiktig med mat gjord från gatan och vatten, men mina tidigare Thailandsbesök har ju gått bra ;-)

Efter två dagars vilande och möten med kontaktperson fick jag min första intervju på Chulalongkorn Hospital i centrala Bangkok. Jag hade med min kontaktperson, då hon är en pensionerad sjuksköterska och har kollegor där. Vi hade ringt sjukhuset dagen innan och frågat om vi kunde få komma och intervjua de HIV/AIDS drabbade och att det skulle vara för min MFS-uppsats och C-uppsats. De sa att vi gärna fick komma och att förtillfället fanns det många inskrivna patienter.

Det gick ju bättre än väntat det där, tyckte jag och vi begav oss dag 3 för att göra den första intervjun. Väl framme tog det mig ca 2,5 timmar innan jag fick tag på en som ville delta och fick "dämpa" mig då jag var glad för detta, fast det kändes "fel". Glad att få en intervju, men ledsen för att det är på bekostnad av människors lidande... Fast damen som intervjuades var en ganska pratglad dam och ville gärna dela med sig av sina upplevelser. Hon föreslog t.o.m att vi skulle ut från sjukhuset och ta en bit mat och prata då. Det var bra för då kunde jag bjuda henne på det hon ville ha samtidigt som vi intervjuade. Det var dock lite svårt stundtals att höra henne då det var mycket ljud från gatan, men det gick väldigt bra trots allt.

Det som skulle bli en effektiv dag för mig vändes efter första intervjun. Jag märkte att jag orkade inte att intervjua en till efter den första deltagares berättelse. Det var så mycket lidande i hennes röst, så mycket elände hon hade varit med om och ändå förmådde hon att avfyra leenden då och då. En helt underbar och fantastisk människa!

17 grader är det varmt eller kallt?

2011-03-17T10:50:00.004+01:00

Under veckan som har gått har vädret helt fått fnatt här uppe i norr. Thailändare springer och huttrar i dunjackor, västerlänningar tror att det är varmt och går omkring i shorts. Regnet vräker ner och alla har ytterst en regnkappa på sig. Alla utom jag. Jag hade inte riktigt planerat att den sommarvärme på mellan 30 -40 grader det pratas om under månaderna mars-april, skulle vara så här kall, eller varm (hade ju vart det i alla fall i Sverige, mycket är ju som bekant relativt). Ryggsäcken innehåller desto mer t-shirts, shots, kjolar och tja låt oss säga sommarkläder. Jag har lärt mig en läxa, bättre med ett par byxor för mycket än ett par för lite...

Jag försöker att se det positivt och tänker att detta kanske är lite meningen för min del. "Mathilda, det är nu du på allvar ska sätta dig och skriva"... så du blir klar tills solen kommer fram igen lägger jag tröstande till. Med denna mening i bakhuvudet har det blivit desto mer tryckande på tangenter för min del denna veckan och det känns skönt att ha gjort något på det som nån gång i framtiden ska bli en uppsats. Sen kan ju bilden få tala för sig själv vad det gäller ordning och reda på alla papper och pennor. Meningar som ska strykas under i olika färger kodade i kategorier och sub-kategorier, teman och bakgrund som ska innehålla det än det ena och än det andra. Det blir lätt lite rörigt och det visar sig i mitt rum...

Nu ska jag ta en dusch för att värma mig hämta lite energi till fortsättningen av analyserandet.

7 dagar till start

2011-03-13T16:36:00.002+01:00

När jag skickade in min ansökan till minor fields var allt så långt bort...det är det inte längre. Det är nu det händer... Jag sitter och försöker få iordning på allt som behöver förberedas och det säger inte lite.

Sju dagar kvar sen bär det iväg till Agbara i Nigeria.

Mitt i regnperioden kommer vi fram. Men temperaturen är runt 27 grader och UV strålningen är hög. Så sol kommer vi att ha...i mängder.

Jag gillar kommentaren från min handledare på plats.

dont worry Peter, the beach is close to you

Härlig inställning med tanke på att vi faktiskt inte åker ner för att ligga på stranden...men jag tar ju seden dit den kommer, så det så;-)

Senaste veckan har varit lite strulig då de helst inte ser att vi har med några kreditkort, utan att vi har allt i cash. Detta för att delvis förhindra oss från att bli hijackade för att föras till någon bankomat där vi sedan blir av med allt på kontot.

Jo tackar, det är som att välja mellan pest och kolera...eller ska vi ta tyfoid och malaria för att va lite up to date.

Känns lite konstigt att lämna min familj så länge, men alla har vi väl en BUCKET LIST, i alla fall jag, och det känns alltid bra att kunna kryssa av och gå fram i livet.

Jag kommer ju inte att ha brist på godnattsagor när jag kommer hem igen kan jag tänka mig. Men visst, det är jobbigt att skilja sig från familjen så länge. Senaste veckan har varit tuff då jag lekt med min ett år gamla pojk och insett att han kommer att vara två månader äldre när jag ser honom igen.

Men som sagt...sju dagar kvar...

2011-03-10T16:03:00.003+01:00

Allt går just nu precis hur fort som helst och det känns superkul. Idag har vart en administrativ dag och jag har börjat att sätta tänderna i själva arbetet. Hjälp vilken utmaning det kommer att bli, det känner jag! Men en väldigt spännande sådan.

Jag har under veckan som vart gjort några intervjuer och det är fantastiskt att få vara med och lyssna. Känslorna blandas med glädje och frustration. Glad att se att det går lite framåt med det som jag håller på och skriver om, samtidigt frustrerad över att människor behöver lida så i vårdens brister och orättvisor. Jag var idag och besökte några svenskar som olyckligtvis drabbats av Malaria, som sagt orättvisor gör mig frustrerad. Jag är tacksam för dem relationer jag har här sen tidigare och hur mycket dem hjälper mig i mitt sökande av information.

Annars vad pysslar jag med för att få tiden att gå, vilket inte är så svårt. Inte alls faktiskt. Jag har vart och hälsat på i tre olika byar och fått följa karenernas vardagsliv och det är fint att få vara med om grodjakt, mopedturer uppe i bergen, matupplevelser man inte dagligen smakar, språkbegränsningar och kroppsspråket gör rätt för sig och en hel del andra kulturella misstag som vi tillsammans kan skratta åt. Det är väl så jag förgyller vardagen kan jag tro! Glädje och det i massor.

Let the journey begin

2011-03-01T03:52:00.003+01:00

Då så va jag framme i ljuva Siam-land. Helt fantastiskt att få uppleva en temperatur skillnad på 40 grader. Chilin som sticker och spränger i munnen. Stickyrice som klibbar mer än min hud som blir helt kletig av den höga luftfuktighet. Alla leenden som möter mig vart man än går. Landet är fantastiskt.

Resan gick bra och jag återfick thailändsk mark för sex dagar sen. Sex intensiva dagar sen, men väldigt mycket glädje. Jag har vart i Thailand, Chiang Mai, för tre år sedan och jobbat som volontär under tio månader. Det gjorde att jag fick ett relativt stort kontaktnät med människor här. Dem flesta utav dem är karener, den minoritetsgrupp som kommer att skriva om i min uppsats. Så dem första dagarna har jag tillbringat med att träffa folk och berätta om min uppgift här i Thailand. Jag har försökt att bättra på den lilla thai jag en gång kunde, men inser att jag snarare blir förvirrad och tycker det är sorgligt att man glömmer så fort. Vant magen vid den bakteriella chocken och huvudet vid tidskillnaden.

Jag har även gjort min första intervju, så nu är det "bara" för mig att sätt mig och skriva ner den på papper. Jag är så glad att få ha möjligheten till detta att få höra om människor erfarenheter och livsberättelser. Det är enormt.

Hoppas att ni alla har det bra därhemma och njuter av allt!

Varma hälsningar till er

Au revoir!

2011-02-16T12:13:00.004+01:00

Min Burfitt-tid i Paris är nu framme vid sitt slut...:' (

...men eftersom min kärlek till stan inte har falnat och jag ska ge (arbets-)livet här en chans sa fortsätter jag blogga pa annat hall.

Följ mitt Parisliv fran:

http://rueoberkampfparis.blogspot.com/2011/02/min-nya-parisblogg.html

Ps. Jag lovar att skaffa en kamera och skriva kortare inlägg mer frekvent.

Jobb, jobb och lite oväntade besök

2011-02-02T16:08:00.003+01:00

Ur "The Great Gatsby"

Jag maste skaffa en kamera har jag insett. Finns sa mycket att dokumentera i den här stan. Bildbevis är ett bra sätt att minnas allt som hânder - och visa det för andra som inte har förmanen att bo i Paris. De senaste veckorna har det alltsa varit fullt ös. Bade pa jobbfronten, som nu sjunger pa sista versen, och i privata sfären, som förhoppningsvis inte sjunger pa sista versen även om det kan kännas sa ibland...

Arbete och ansträngningar för framtida sysselsättning har varvats med yoga, Gevaliabesökare pa rue O, Gossip Girl (trodde jag aldrig att jag skulle fastna i) och film. Manu och jag har införskaffat blommiga yogamattor som tyvärr är superhala, sa det är lite yoga och mycket Bambi när vi star pa dem. Haha. Helgbesökarna, som bara dök upp, har avlöst varandra och det är himla skojigt med besökare - i synnerhet lite otippade som det blir gött häng med - men i ärlighetens namn ska det bli ganska skönt med en helg med bara parisbor.

En väldigt bra sak är de besökare vi har som är extra tacksamma ; ) och bjuder oss pa trendiga bistron "Chez Janou", http://www.chezjanou.com/,

som av nagon anledning är väldigt omtalad bland svenskar. Det är oftast chokladmoussen som man beställer i 1-10 portioner som folk har hôrt talas om. Da far man in en jättestor skal och varsin sked, sedan är det bara att hugga in. Alla äter alltsa ur samma skal...

Pa jobbfronten har det varit en hel del kontakter med svenska aterförsäljare samt organisering av alla leveranser av varkollektionen. Förra veckan började en ny praktikant, Amanda, som ska se över webbsidan - och hon började med att läsa min D-uppsats som handlar om Burfitt och viral marknadsföring. Kul när flera manaders slit kommer nagon till nytta! I mandags var det Micaelas tur att börja, hon blir min "efterträdare" sa just nu försôker jag visa henne hur alla vardagliga sysslor, som webbshoppen, mejlande till kunder m.fl, samt olika typiska ärenden pa stan gar till. Idag startade vi dagen med att göra "calques" till var tryckare Antoine. Det gäller att kopiera upp dett print i perfekt upplösning och rätt storlek anpassad efter vara t-shirts och linnen. Sedan kopierar man "mallen" pa ett speciellt papper som paminner om smörpapper. Det pappret blir sedan grundmönstret som används vid tryckningen. Själva tryckningen gar till precis sa som vi fick göra under min utbildning pa Textilhögskolan i kursen "Färg och beredning". Tryckningen är verkligen ett riktigt hantverk med manga moment som jag varit med i framtagningsprocessen för. Löjligt nog känns dte alltid som ett slags "kvitto" pa att utbildningen inte bara varit nonsens när saker man jag gjort eller kommit i kontakt med dyker upp i arbetslivet.

Oj, det blev ett väldigt langt stycke. För att knyta ihop säcken lite: jag inledde med en bild ur fina "The Great Gatsby" som Manu och jag sag i helgen. Vâlskräddade herrkläder av Ralph Lauren och mycket vitt och i olika lager samt accessoarer med pärlor känns igen en del fran den annalkande varens kollektioner (och även pre-fallkollektioner). Nu börjar min bloggtid här pa hb ga mot sitt slut, liksom praktiktiden, men eftersom jag planerar att stanna i Paris sa tänkte jag att det kanske skulle vara kul att fortsätta dela med mig av vad som händer här via nagon blogg...far fundera pa det till nästa inlägg...

3 veckor = 21 dagar = 504 timmar, då är det dags

2011-01-31T17:59:00.005+01:00

Då var det snart dags... Jag insåg i samma stund som jag skrev rubriken att det visst va nära, riktigt nära.

Jag har fått förmånen att via högskolan få skriva min uppsats utomlands med hjälp av Minor Fields Studies stipendium. Jag läser till sjuksköterska och är inne på min sista termin så till sommaren sägs det att jag ska vara klar. Den som lever får se... Uppsatsen kommer att skrivas i Thailand, Chiang Mai, där jag tidigare jobbat som volontär.

I slutet på förra veckan va jag på en utbildning/förberedelsekurs för alla som har fått detta stipendium. Då började allt bli verklighet och många tankar ploppade upp: "Jag ska skriva min uppsats utomlands... Dumt. Jag ska åka till Thailand, snart... Kul, jättekul. Jag ska åka själv... Kanske dumt. Jag ska skriva på engelska... Riktigt dumt." Samtidigt under kursen var det många frågetecken blev utropstecken och det är alltid en skönt. Det va väldigt inspirerande att träffa fler som skulle till alla jordens möjliga länder och skriva om sina intressanta arbeten och plötsligt kändes det hela som en jättestor, rolig och faktiskt möjlig utmaning. Bara att omfamna!

Nu ska det "bara" packas, fixas en lista med allt som ska göras och alla man ska träffa innan det bär av, inte bara i tanken utan på riktigt!

Vi hörs vad det lider!

Fyra veckor kvar

2011-01-23T22:55:00.008+01:00

Då har nedräkningen börjat. Idag är det exakt fyra veckor tills min praktikperiod tar slut. Jag skriver redan på sammanställningen till kommande praktikant. Studenter avlöser varandra i en jämn ström. Om du trodde att du skulle vara företagets exklusiva student har du helt fel. Dock är det några som får möjligheten att stanna kvar och arbeta för Philips. På så sätt gäller det att, när man skall söka praktikplats, vara noga med vilket projekt man skall arbeta med (internt eller externt), se till att uppgifterna är tydligt definierade (om inte så kan du räkna med att en hel del tid går åt till att fundera på det), handledare (att det finns en bra kemi mellan er), möjlighet till stöd (arbetar handledaren själv med projektet eller är han/hon bara någon som man rapporterar till) etc. Så många frågor att ta ställning till.

Förra helgen var vi tio praktikanter som tog oss en sväng till Rom. Med vår allas gode vän Ryanair åkte vi billigt fredag till söndag till Italiens huvudstad för att fylla själen med kul tur (heh). Samtliga tio knödde in sig i en lägenhet med tre rum vilket var trångt men socialt. Under de tre dagarna traskade vi omkring som en gigantisk turistgrupp. En av killarna pratar italienska och fick styra upp det mesta eftersom engelska inte är så populärt : ) För övrigt är Rom en fantastisk stad. Jag kunde inte sluta förundras över alla de storslagna monument från romartiden som fortfarande är en naturlig del av staden. Jag förväntade mig inte att de skulle ligga så tätt och centralt som de gjorde. Historien finns där hela tiden och sätter verkligen sin prägel. Alla som inte varit i Rom måste genast bege sig.

I veckan som varit har vi gjort mycket. I torsdags var vi på mexikansk restaurang och firade Max som fyllde 25 år. De serverar fantastiska margaritas där. Herregu! Sedan gick vi till en av de många klubbar som ligger på rad här i centrum och insöp lite eurodisco/techno á la Holland. Den går tyvärr inte att undvika. I lördags var det ”all you can eat” på en thai/kinesisk restaurant och därefter discobowling med några stycken. Rena rama svensson-maran. På fredag åker vi till Bryssel för att hälsa på en vän som jag lärde känna i Manchester när jag pluggade en termin där. Jag har även planerat in ett besök till en gigantisk loppmarknad, fast det vet de andra inte riktigt om...än : )

Ut med det sista av julen och välkommen varen till Belleville!

2011-01-18T11:25:00.004+01:00

Bild fran Styleclicker:

http://www.styleclicker.net/2010/02/24/inside-beckmans-college-of-design-show-isabelle-

lundh-st/

Utanför kontoret vid Lucia 2010.

Bild: Kia N.

Det sköna med att vara i Paris istället för i Sverige är att varvindarna börjar blasa lite tidigare här. Redan i torsdags (den 13e jan) närmare bestämt. Fransoserna flockades pa uteserveringarna och jag begav mig, tillsammans med min f.d kollega Jeff, till ett mingelparty vid Pigalle. Nu när det börjar bli dags att se sig om efter vidare sysselsättning efter praktiken är det bra att hänga ute lite mer. Kan även vara ett bra sätt att undvika att exponeras för mycket för möglet i lägenheten som min pappa sa : )

Innan partyt var jag hemma en snabbis och vad lag där och väntade om inte ett brev/paket fran min duktiga Isabelle Lundh - moderedaktör pa Stockholm SSAW och tillika student pa Beckmans, inne pa sin sista termin! Ska bli spännande att se var hon hamnar sedan :-) I paketet lag ett jättefint halsband till mig! Tusen tack. Finns till beskadan pa översta bilden där Isabelles pojkvän, Texas, gar visningen fran Stockholm Fashion Week 2010. Fashion Week här i Paris snart - och även i Stockholm. Far se om det blir nagra visningar för min del. Hade varit kul.

Annars jobbar vi pa med att förse aterförsäljare med nya kollektionen inom kort. Jag arbetar lite med ett bloggprojekt vid sidan ocksa. Har nagon tips pa nagon bra modebloggare inom Norden skriv gärna en kommentar eller ett mejl.

Sedan i mandags ar vart sovrum utrymt 5förutom vara sängar) och vi har malare i lägenheten fran 8.30 pa morgonen, jippie. Har verkligen insett att allt sant där är en "never ending story". Är det inte musfällor som ska installeras sa är det maginfluensa som förväxlas med blindtarmen eller tak som ska malas om...som en liten bonus är det alltid lika komiskt/komplicerat/förvirrat att reda ut vem som ska göra och säga vad till vem med var gardienne (hon som bor längst ner och vaktar huset, den som läst Igelkottens elegans vet).

Inblandade i soppan är vi, var värd, hennes mamma, gardiennen plus olika utomstaende parter...

...uppdatering snart igen och lite nya bilder ska jag försöka ordna!

Tillbaka i Eindhoven

2011-01-09T12:44:00.006+01:00

Har äntligen uppstått efter lite julledighet och en hemresa till Göteborg. Det finns få saker som är bättre än när hemlängtan varit stor och man närmar sig hemmaplan. Älskade gator, miljöer, mentaliteten och känslan av att vara del av ett sammanhang som man känner väl. Göteborg, världens bästa ställe!

I cirka en och en halv vecka tillbringade jag tiden med föräldrar och vänner (mestadels ätandes eller drickandes) men sedan några dagar är jag nu tillbaka i Eindhoven för de sista avslutande veckorna. Med stor aptit och energi skulle varit fint att tillägga MEN eftersom julledigheten varit allt annat än avkopplande (scheman varje dag) måste jag nu på snabbast möjliga vis återhämta mig och klara av några hektiska veckor. Jag har blandade uppgifter som skall utföras såsom en Power Point presentation om Philips och motivation för digitalt bevarande i organisationen, en webometrisk analys av SHAMAN, en större undersökning av anställda för att ta reda på attityder och åsikter om en ny social samarbetsplattform samt hur engagemanget kan utökas etc. Samtidigt skall jag också skriva en avslutande rapport till nästa praktikant för att underlätta hans/hennes start på Philips. Jag måste också ta reda på vilka aktiviteter som förväntas av Philips i projektet för år 2011.

På samma gång som många aktiviteter skall avslutas här måste jag också slänga framtiden en tanke. Vad skall ske framöver för min egen del? Min praktiktid avslutas den 18 februari och därefter är jag fri. Fri låter bättre än sysslolös och känns mer ett ord som innebär möjligheter. Jag hoppas att det kommer dyka upp något intressant. Dock tror jag att det kommer ta tid att smälta de upplevelser som månaderna här inneburit. Men innan kapitlet Philips går mot sitt slut skall jag utnyttja tiden till max. På fredag vankas det festligheter med alla vännerna här. Många har tagit med sig typiska delikatesser från det egna landet som vi skall bjuda varandra på. Påhittiga som vi är tog vi med svensk snaps, ahlgrens bilar, djungelvrål och marabou choklad såklart. I present från vår favoritgrek fick vi hemmagjord olivolja från deras trädgård och under julen fick vi hälsningar från Kina via skype så visst har en internationell fläkt dragit in över våra liv som vi hoppas skall bestå även då Eindhoven inte står som bostadsort.

Alla vi som delar lägenhet

Come rain, come snow

2011-01-07T10:43:00.005+01:00

Bilder fran 2010. Adjö. Hej 2011!

En manads bloggfranvaro ursäktar jag med tidernas förkylning som gjorde mig sängliggandes den sista Parisveckan. dessutom hade jag besök sista helgen innan hemresan - som tog mig fran ett kärt men gratt Paris till ett vykortsvackert Kungalv. Dar firades Bullerbyjul med samtliga, tänkbara tillbehör...

Det var faktiskt inte helt lätt att styra kosan tillbaka mot Paris och rue O i tisdags, i synnerhet inte nar aterresan började med att alla RERbiljettmaskiner flippat ur pa CDG. Men sedan, väl hemma, mottogs jag av fiskrätt à la Chile och en känsla av att mögeltillväxten tycktes avstannad, rentav mindre pataglig än tidigare. Första arbetsdagen var inte heller fy skam med flera bra besked, samtal och idéer...bonjour Pariskänslan!

Nu ägnar jag mig at en liten marknadsundersökning (eftersom research ar ett av mina favoritämnen är det en bra jobbstart för mig) samtidigt med uppdatering och organisering av pressklippen och lite prefix inför nya S/S 11-kollektionen.

I onsdags kom arets första besökare - Louise Edwinsson. Snart kommer hon hit till kontoret och säger hej! När jag slutat för dagen, runt sexsnaret, kan det hända att vi gar till Little Paris Hanoi som har den bästa vietnamesiska maten (se bilderna ovan). Tills imorgon, klockan elva, har vi bokat in oss pa Bvlgariutställningen i Grand Palais och sedan kanske hammambad efter det... Det är fruktansvärt gratt här just nu sa lite färgglada, antika juveler och sedan mosaik och nakna, varma kroppar kan vara precis vad vi behöver.