Hej/Olá!
I många, många år har jag drömt om att åka till kataloniens huvudstad Barcelona, och i snart åtta år har jag följt stadens blåröda lag FC Barcelona. Dagen efter jag hade fyllt 22 var det dags att ta resväskan och bege sig till flygplatsen. När jag stod vid gaten och läste Barcelona på skärmen kunde jag knappast tro att det var sant, var jag äntligen påväg till staden i mina drömmar?
Det visade sig att det var jag, klockan sex på kvällen landade flyget på El Prat, Barcelonas flygplats. Vädret var inte bästa, då det regnade. Jag och João tog en taxi till hotellet som låg i närheten av Camp Nou, FC Barcelonas stadium. Hotellet var väldigt fint och vårt rum lika så. När vi hade packat upp och vilat oss lite, gick vi ut på en upptäcksfärd. Färden tog oss till Camp Nou, det var en mäktig känsla som jag fick när mina ögon för första gången fick skåda dess storhet. Sanningen är att jag nästan blev lite tårögd.
Dagen därpå träffade vi min vän Albert som vi skulle gå tillsammans med på matchen. Han hade hjälp mig med att köpa biljetterna till matchen som skulle spelas på lördagkvällen. Barça skulle spela mot Real Zaragoza.
Lördagen bestod av besök inne på FCBotiga megastore och på Camp Nou. Väl inne i den största FCB-affären av dem alla, köpte jag en spelartröja, jag valde Abidal med nummret 22. Jag fyllde trots allt 22 dagen innan, och jag ville hedra Abidal. Inne på Camp Nou finns det ett museum som innehåller all historia sedan klubben grunades 1899. Man kunde läsa om gamla presidenter, se alla klubbes vinster och pokaler samt mycket, mycket mer.
När jag väl kom ut på Camp Nou's läktare kände jag hur glädjen började spridas i min kropp. Det är detta som jag har drömt om, om att få så just där och se ut över arenan, och på andra sidan läsa klubbens motto - Més que un club. Sedan gick vi ner genom spelartunneln och vi kom närmare den legendariska planen. Det gröna gräset kunde knappas bli grönare och vid sidan av planen kunde jag se Barça's avbytarbänk. Mina ögon började få glädjetårar...igen!
Efter besöket på Camp Nou gick vi till en restaurang i närheten och åt en typisk katalansk lunch, bröd med tomat och korv. När vi hade ätit upp hade det börjat regna, med min vän Albert ville ändå ta med oss upp till Tibidabo, där man kunde se ut över hela staden. När vi väl kom fram var det så dimmigt att det var svårt att se mer än toppen på La Sagrada Familia.
Nu var det snart dags för match och jag var redo, jag hade på mig Abidaltröjan och runt halsen hängde min Barcelonahalsduk. Vi kom till Camp Nou drygt en timma innan matchen skulle börja, gatorna vad fyllda med supportar. Vi hade sittplatser bakom ett av målen och utsikten kunde man inte klaga på. Jag kunde se Pep Guardiola vid sidlinjen, Valdés i mål och Messi's och Iniesta's fantasiska konster. Innan dommaren blåste igång matchen sjöng alla supportar Barça hymnen, känslorna som jag fick var näst in till magiska.
Matchen enligt min mening var helt underbar, mina blåröda hjätar vann med 4-0, lagets hjärta Puyol gjorde det första målet därav Messi, Pique och Villa. Vinsten firades tillsammans med några vänner på en bar.
Hela söndagen gick åt till att besöka många av Barcelonas turistmål, vi köpte två Barcelonakort som gav oss fria inträden på vissa turismål samt att man fick åka gratis i metron. Under dagen besökte vi Praca Espanya, Praca Catalunya, gick längs Las Ramblas, jag drack vatten från den berömda dricksfontänen Canaletes. åkte upp i Colombus statyn, promenerade i den gamla stadsdelen El Born där vi gick in i den gotiska katedralen Santa Maria del Mar. Vi tog metron till La Sagrada Familia, sedan besökte vi andra av Gaudis mästervärk, Casa Batlló och Casa Mila.
I många, många år har jag drömt om att åka till kataloniens huvudstad Barcelona, och i snart åtta år har jag följt stadens blåröda lag FC Barcelona. Dagen efter jag hade fyllt 22 var det dags att ta resväskan och bege sig till flygplatsen. När jag stod vid gaten och läste Barcelona på skärmen kunde jag knappast tro att det var sant, var jag äntligen påväg till staden i mina drömmar?
Det visade sig att det var jag, klockan sex på kvällen landade flyget på El Prat, Barcelonas flygplats. Vädret var inte bästa, då det regnade. Jag och João tog en taxi till hotellet som låg i närheten av Camp Nou, FC Barcelonas stadium. Hotellet var väldigt fint och vårt rum lika så. När vi hade packat upp och vilat oss lite, gick vi ut på en upptäcksfärd. Färden tog oss till Camp Nou, det var en mäktig känsla som jag fick när mina ögon för första gången fick skåda dess storhet. Sanningen är att jag nästan blev lite tårögd.
Dagen därpå träffade vi min vän Albert som vi skulle gå tillsammans med på matchen. Han hade hjälp mig med att köpa biljetterna till matchen som skulle spelas på lördagkvällen. Barça skulle spela mot Real Zaragoza.
Lördagen bestod av besök inne på FCBotiga megastore och på Camp Nou. Väl inne i den största FCB-affären av dem alla, köpte jag en spelartröja, jag valde Abidal med nummret 22. Jag fyllde trots allt 22 dagen innan, och jag ville hedra Abidal. Inne på Camp Nou finns det ett museum som innehåller all historia sedan klubben grunades 1899. Man kunde läsa om gamla presidenter, se alla klubbes vinster och pokaler samt mycket, mycket mer.
När jag väl kom ut på Camp Nou's läktare kände jag hur glädjen började spridas i min kropp. Det är detta som jag har drömt om, om att få så just där och se ut över arenan, och på andra sidan läsa klubbens motto - Més que un club. Sedan gick vi ner genom spelartunneln och vi kom närmare den legendariska planen. Det gröna gräset kunde knappas bli grönare och vid sidan av planen kunde jag se Barça's avbytarbänk. Mina ögon började få glädjetårar...igen!
Efter besöket på Camp Nou gick vi till en restaurang i närheten och åt en typisk katalansk lunch, bröd med tomat och korv. När vi hade ätit upp hade det börjat regna, med min vän Albert ville ändå ta med oss upp till Tibidabo, där man kunde se ut över hela staden. När vi väl kom fram var det så dimmigt att det var svårt att se mer än toppen på La Sagrada Familia.
Nu var det snart dags för match och jag var redo, jag hade på mig Abidaltröjan och runt halsen hängde min Barcelonahalsduk. Vi kom till Camp Nou drygt en timma innan matchen skulle börja, gatorna vad fyllda med supportar. Vi hade sittplatser bakom ett av målen och utsikten kunde man inte klaga på. Jag kunde se Pep Guardiola vid sidlinjen, Valdés i mål och Messi's och Iniesta's fantasiska konster. Innan dommaren blåste igång matchen sjöng alla supportar Barça hymnen, känslorna som jag fick var näst in till magiska.
Matchen enligt min mening var helt underbar, mina blåröda hjätar vann med 4-0, lagets hjärta Puyol gjorde det första målet därav Messi, Pique och Villa. Vinsten firades tillsammans med några vänner på en bar.
Hela söndagen gick åt till att besöka många av Barcelonas turistmål, vi köpte två Barcelonakort som gav oss fria inträden på vissa turismål samt att man fick åka gratis i metron. Under dagen besökte vi Praca Espanya, Praca Catalunya, gick längs Las Ramblas, jag drack vatten från den berömda dricksfontänen Canaletes. åkte upp i Colombus statyn, promenerade i den gamla stadsdelen El Born där vi gick in i den gotiska katedralen Santa Maria del Mar. Vi tog metron till La Sagrada Familia, sedan besökte vi andra av Gaudis mästervärk, Casa Batlló och Casa Mila.
På måndagen var det dags att åka hem till Lissabon igen, och jag fick säga hejdå till den vackra charmerande katalanska huvudstaden, Barcelona.
En hälsning från en resglad flicka
Posts
0 comments:
Post a Comment