Hej/olá!
I det här inlägget tänkte jag berätta om min första långa tur med en av Lissabons spårvagnar. Jag tog min första långa tur med spårvagnen no. 25 från min praktikplats i Santos-o-Velho hem till Rato. När jag väl hade stämplat mitt kort och satt mig till rätta lade jag märke till att nästan alla sittplatser var upptaga. Jag började se mig omkring i vagnen och när jag satt där fick jag en känsla att jag hade åkt tillbaka i tiden. inredningen av vagnen gav mig en känsla av gammalt, som om tiden hade stått stilla i många år. Golvet var av mörkt trä och sätena i gammalt svart skinn.
Det lustigaste med hela resan var att jag hade ingen aning om hur man skulle kliva av. Jag började observera en stund, men jag hade oturen att det var ingen som skulle av på de närmsta stoppen. Tillslut lade jag märke till två stoppknappar och att man klev av vagnen längst bak. Det var då fick jag tillbaka mitt lugn, och kunde njuta av min spårvagnsresa.
Jag gick av tillsammans med några andra resenärer precis utanför Jardim da Estrelaparken, och gick sedan den sista delen till mitt hem på gatan Rua do Salitre.
En äventyrlig hälsning från mig
hej soli,
ReplyDeletedet var länge sedan jag läste och du skrev. grattis i efterskott och du ska veta att vi saknar dig här hemma!
god jul på dig min stora tös.
mamma