En blogg från Högskolan i Borås
Här bloggar Högskolan i Borås studenter från världens alla hörn. Några är utbytesstudenter, några göra sina uppsatser och ex-jobb och några gör praktik utomlands. Följ dem under deras resor och läs om deras möten med nya människor och nya kulturer.

2011-03-30

Bangkok post

Rubrikerna i Bangkok Post idag är om de översvämningsdrabbade i södra Thailand. Det är uppskattat till 11 dödsoffer idag och flygplatserna vid Krabi och Koh Samui är stängda. Kungafamiljen har donerat hjälp-kit till de drabbade och deras familjer. Överallt hjälper volontärer till. På gatorna pratar folk om tragedin och det är ständiga uppdateringar på både tv och i tidningar.

Såg även detta inlägg om ökad HIV/AIDS bland tonårsgravida.

Min bandspelare spelade spratt idag också... hackade och hade sig... Fick bukt på det sen, men det var inte roligt där ett tag.

Vädret i Bangkok idag är 24 °, sol på förmiddag men mestadels molnigt.

2011-03-29

Drop-in

Äntligen går det jätte bra med uppsatsskrivandet! I början var det mycket intryck och massa saker man inte är van vid att "ta in". Men nu känns det riktigt bra! Har fått mina intervjuer och kan få fler, så lite press har man nu att skriva ner allt och sammanställa för att se om det behövs mer. Ju fler desto bättre, men samtidigt ska ju uppsatsen bli bra också på denna korta tiden man har på sig...

Har idag promenerat i närheten av där jag bor (ett område med
bara thailändare) och fick se ett drop-in HIV test vid ett sjukhus. Gick in dit och dom frågade om jag ville testa mig... Gjorde aldrig det... men fick se fyra som kom in och testade sig för 20 svenska kronor. Sedan skulle dom få svar i slutet av veckan och man fick välja att få det via telefon eller komma tillbaka dit. Mycket intressant! Jag pratade med alla fyra tjejerna och berättade att jag var en student från Högskolan i Borås i Sverige som läser sista terminen som sjuksköterska. Jag är i Thailand på en fältstudie för att skriva uppsats om HIV/AIDS och att jag intervjuar människor som har drabbats av det. Dom erbjöd sig genast att jag fick komma hem till dom och en tjej hade två vänninor som hade HIV som hon trodde säkerligen skulle ställa upp. Jag fick deras nummer och kunde ringa närsomhelst då dom arbetar hemma med att sälja mat och syr kläder. Blev så bra mottagen av dessa helt fantastiska tjejer! Man blir helt tagen av hur dom kan vara så tillmötesgående och avfyrar leenden hela tiden med tanke på deras livsöden... Det gör mig arg att jag ibland hemma kan "klaga" på småsaker som egentligen inte betyder ett skvatt. Det tåls att tänka på varje gång man är missnöjd med något, att istället vara tacksam för det man har och åh vad jag är tacksam... för min familj och vänner därhemma och min underbara sambo David!

Nä.. nu ska jag fortsätta med skrivandet, innan jag blir alltför blödig och sitter och gråter i min ensamhet. Jag har ju thailändskan "färskt" efter att kommunicerat med dessa tjejer och då går det lättare med att transkribera. Ha en fortsatt bra dag alla!



(Bilderna är tagna från Koh Lanta och på alla härliga människor man träffade och lärde känna + en lurvig och söt katt).


Badgari,Nigeria Peter Reindl

26mars. Igår kväll fick jag kontakt med min käre hustru och mina barn via skypen. Ett sagolik moment och ett vattenfall stor som Niagarafallen var resultatet. Även om vistelsen här nere är som ett rent äventyr så innebär det inte att det är både tufft och känslosamt för oss alla. Resan vi är mitt inne i är inte bara en resa till et nytt och outforskat land utan även till stor del en inre resa, och att lära känna sig själv. Jag brukar alltid säga till andra att saker och problem du tar med dig när du är ute och reser själv är ofta saker som du har ouppklarat med dig själv. Hemma kan man lätt skylla ifrån sig på andra men här finns de kanske bara för att du bär med dig dem. Således kan de långa väntetider som vi har just nu komma bra till hands för att rannsaka sig själv. Pulsen har åtminstone gått ner ett par slag och man känner sig mer utvilad än vanligt. En sak som dock är påfrestande för oss alla är att vi lever enormt isolerat på vårt camp. Vi har blivit strängt tillsagda att vi absolut inte får lämna området själva utan vår chaufför Sunday. Då han inte är här så ofta kan vissa dagar kännas lite ensidiga. På måndag ska vi nu äntligen komma iväg på vårt projekt och få träffa de ansvariga på verket vi ska vara på. Till dess måste vi ha hittat en vakt som ska följa med oss så vi inte blir kidnappade. Ja ni hör gott folk, det är en annan värld vi lever i. En av mina medresenärer kände att on hade för långt hår så hon lät göra rastaflätor i det. Hela 25 kronor kostade det och då körde hon som gjorde det från en annan by för att komma på hembesök till oss, helt otroligt. Idag lördag är det sista lördagen i månaden. Detta innebär att det är städdag. Alla i hela Nigera måste under två timmar på morgonen gå ut på gården och plocka skräp. En företeelse vi skulle införa i Sverige tycker jag . Kanske äntligen mitt staket hade blivit färdigmålat av min son då… Efter lunch kom Sunday förbi för att hämta upp oss till den efterlängtade stranden. Sagt och gjort begav vi os med glatt humör för att kasta oss i vågorna…trodde vi. Jag har aldrig varit med om så stark strömning som här. När jag stod vi strandkanten med fötter upp till anklarna kändes tydligt hur havet ville dra med mig ut i djupet. Det blev enbart midjehöjd kan jag tala om. Även om bodysurfningen inte var att leka med. När en våg kom flöt jag med flertalet meter för att samtidigt fylla hela mina badbyxor med sand som jag inte blev av med förrän vi kom hem. På hemvägen blev vi stoppade av gränskontrollen och det visade sig att vi , enligt dem hade passerat gränsen till Benin och då vi inte hade våra pass på oss ville de inte släppa in oss igen. I en timmes tid satt vi där i värmen som frågetecken och undrade vad som skulle hända. Var de mutor de ville ha eller var det något annat. Då vi inte behövde spela dumma utan verkligen verkade helt urdumma släppte de oss sedan utan att ha kunnat utöka sin dagskassa genom oss. Därefter begav vi oss till en vad man kan kalla uteservering vi flod deltat och drack en välförtjänt öl. Efter att vi hade småhandlat lite fruk och annat begav vi oss hem för att upptäcka att vi hade ett längre elavbrott som har sträckt sig ända fram till nu klockan nio på kvällen. 27mars. Puh vilken natt strömmen är fortfarande borta så att sova i tropisk värme och hög fuktighet är inget jag rekomenderar. Min fru skulle be vi sluta gnälla när jag säger detta men här är varmare än någonsin och ibland önskar jag lite kyla. Då Sverige ställde om till sommartid idag blev det lite konflikt med klockan i morse. Vi hade bestämt träff med Sunday för att besöka deras kyrka vid nio, men min klocka ställde om sig till sommartid så vid åtta stod jag beredd på att åka. En hel timme för tidigt, typisk mig. I kyrkan fick vi verkligen uppleva någon extra med både sång och dans. I över två och en halv timme vrålade de ut gospel och predikant i allt för högt inställda högtalare, vilka var klart över svensk standard på 90 decibel. I nigeria tror människorna verkligen på GUD och Jesus, inte som hos oss där flertalet människor enbart går till kyrkan för att via upp sig. Då jag inte är en jättekristen krist blev i det hela taget allt för mycket. Jag tyckte efter ett tag att allt mer påminde om en kristen förgrening och lite av fanatism, men detta står för vad jag ansåg. Alla hade roligt och även vi rörde på våra höfter till musikens rytmer. Efter gudtjänsten for vi genast tillbaka till campen där vi har befunnit oss sedan dess. Instända som humrar i en hummertina i väntan på …att strömmen ska komma tillbaka och att morgondagen ska gry då vi äntligen ska bege oss till Agbara estate limited för att bli introducerade med vårt projekt. Barnen på campen har blivit fler verkar det som då det numer kan komma i en jämn ström och knacka på för att tigga till sig de numer flitigt använda ficklamporna som Ringhals så flitigt har bidragit med. Tyvärr har de nu tagit slut så vi enbart har kvar vår nöd reserv till oss själva, för den behövs då strömmen alltid försvinner. Tänk er själva att sitta på våra berömda tolatter och elen går mitt i natten. Små slamandrar klättrandes utmed väggarna gör att jag mer en en gång satt blodpumpen i halsgropen och kväckt som en livrädd kyckling redo för slakt. Apropå det så har jag idag lyckats skrämma en lite pojke på ca två tre år så har började gråta i floder. Detta genom att vara vit. så kan det vara. 24-25 mars slavarnas hämnd drabbade mig inatt. Ja andra kanske kallar den faraos hämnd men jag tycker slavarnas hämnd passar bättre med tanke på vr vi är. Vi åt något som såg ut som ett degknyta med fisk igår. Det var i sig enormt mycket godare än jag trodde men starkt. Min mage är ju inte inskriven i Guiness rekordbok som tåligaste mage direkt och det har jag märkt nu i natt när dt började bubbla och göra ont. Det jobbiga var inte att bli lös i magen utan att min toalett är mindre funktionabel, dvs man kan släppa lite vatten i holken men när det kommer till nummer tå…Jag har ingen fungerande spolning så jag år ösa vatten men en liten liten hink… Igår fick vi änligen vårt modem så vi kan ha kontakt med omvärlden. Det var jobbigare än jag trodde och modemets hastighet på några få kb per sek gör att vi inte är de snabbaste surfarna på Internet inte. Alexander, min älskade son hade mailat mig och sagt hur mycket han älskade mig, ett avgörande skede för ett meltdown. Plötsligt flödade tårarna och längtan efter familjen blev för stor. Pojkar om ni läser detta vill jag bara berätta att jag har tusentals med olika ödlor just runt huset hela tiden. Jag har försökt ta kort på några för att visa er när jag kommer hem. Sunday, han heter egentligen något annat, vår chaufför, bjöd hm oss till sin lägenhet igår. Jag tycker alla i sverige ska komma ner hit för att se hur andra bor. Då kanske vi hade mindre gnäll och mindre materialism i vårt samhälle. Jag menar, jag pratar om en lägenhet där fyra personer bor konstant, och då har de inte ens vatten. Fram till vi såg detta tyckte vi att vårt camp var av sämre kvalité men därefter vill jag bara vara tyst och skämmas. Det är ofattbart hur mycket kraft våra kontakter har lagt ner på att vi ska få det bra, och så vile vi helst vända och åka hem första dagen. Problemen har varit att vi inte fått tillräckligt med information från ansvariga på skolan. Dvs en information som hade hjälpt oss att packa ner rätt saker. Vem tänker på att packa ner glödlampor exempelvis. Hej ja jag ska till Nigeria så nu behöver jag glödlampor…det hade ju inte hjälpt ändå då deras fästen är annorlunda men vi kanske hade haft med oss lite värmeljus eller en spegel och annat som vi verkligen saknar. Innan vi åkte lyckades jag med hjälp från min käre vän Henrik tigga till mig lite gåvor från Ringhals. Små diodficklampor till nyckelringen. Jag kan berätta att dessa har gjort succé å vårt camp. Allt började med att en liten flicka på tre fyra år fick en av mig men at hon vägra ta emot den. De hade nämligen fått stränga förhållningsorder gentemot oss av personalen.. i alla fall så begav vi oss tillbaka till våra lägenheter. Inte långt därefter knackade det på dörren och när vi öppnade stod flickan där och bara tittade på oss. Jag gav henne återigen lampan och snabbt som en vessla försvann hon. Det dröjde kanske tre minuter innan det knackade igen. När vi öppnade denna gången stod det kanske tre barn utanför. Detta pågick sedan en stund och efter ett tag hade vi säkert delat ut en tjugotal lampor till glada bar. Vilken härlig upplevelse, det går knappt att beskriva, så tack Ringhals n stödjer Nigerias befolkning. Igår kväll satt vi utanför våra lägenheter då det kom fram några vuxna till oss. Det hade alla varsin av våra ficklampor som de visade upp och tackade för. De är jättebra att ha med tanke på alla strömavbrott. 23mars Att försöka beskriva nigeria och hur människorna lever här kan vara svårt, men även enkelt. Jag skulle vilja beskriva det med en välfylld köttgryta. Den innehåller allt, är varm och smaker och lukter går inte att hålla isär. När vi först kom till flygplatsen klockan sex på morgonen kunde ingen av oss ens gissa sig till hur de närmaste timarna skulle utveckla sig. Väl förberedd med en mängd bra dokumentärfilmer om landet ansåg jag att jag hade någotsånär kontroll på läget…men jag hade SÅ fel… Ett knep som jag använder mig av för at dölja min rädsla tog jag snabbt tillvaa på. Visa glädje, skoja och låtsas vara lite okunnig. Det går alltid hem, även hos tulltjänstemän. Att vi sedan kom ifrån Sverige och inte USA var nog även det en fördel. Ingen behöver bli förvånad över att det var just jag som fastnade i gränskontrollen även om mitt glada anlete gjorde att båda mina resenärer slank igenom. Väl ute tog dock vår Dr Ojo emot oss med ett brett Nigeriansk leende och förde oss till universitetets mini van. Den kulturella chock som under de närmaste timmarna skulle sköljas över oss kan vara svårbeskriven med ord men en Tsunamivåg på ett antal meter kan beskriva en del. Då menar jag även bildligt, dvs hur spåren efter ser ut. En av mina medresenärer var under de följande timmarna betydligt tystare än vanligt och även jag kan erkänna att om fråganställts m att vända om skulle jag ringa i klockan. Efter en enormt lång dag och getsvans med ris till frukost, begav vi oss under eftermiddagen äntligen till vårt boende; camp LASU. Då det forfarande är oroligehter i landet så bor människorna i små moduler med grindar och vårt är innhängnat med fyra fyravåningshus. Om ni inte kan skapa er än bild så stäng ögonen i någon minut och tänk fängelsekåkar; inte i negstiv bemärkelse men utseendemässigt. Efter att vi blivit tilldela våra lägenheter! Ja lägenheter, tvårummare med dusch kök och toalett. Nigeriansk standard dock . nåväl efter att blivit tilldelade lägenheterna fick vi äntligen slappna av lite och sjunka ner i våra funderingar och en stor flaska med vodka. Fenomenet strömavbrott lät inte länge vänta på sig så snart stod vi där utan el. det går an när dt är ljust men i Badgari blir det mörkt och då menar jag kolsvart vid 18:30. Generatorn på området dras igång med ens och ljuset flödar igen, dvs om du har några fungerande glödlampor i ditt boende. Vi har två; på tre lägenheter. http://nigeria.samjoproduktion.se/#post7

2011-03-28

Wongwian Yai



Hej på er alla igen! Nu har jag kommit till Bangkok igen efter en 16 timmars bussresa. Puh... resan var både lång och ryggbedövande... Vi tog minivan från Koh Lanta till färjan och tog två färjor därifrån till Krabi. Därefter fick vi veta att bussen inte kunde komma och hämta upp oss, då det hade varit översvämning vid Suratthani. Så vi satt på en minibuss dit bussen var. Aningen seg resa, men allt gick bra trots allt. Jag har tidigare vid mina Thailandsbesök gjort såna här bussresor och det var ganska precis som man minns det.

Anledningen till varför jag begav mig till Bangkok igen, var att dels så regnade det rätt mycket på Koh Lanta, och internet uppkoppling var sådär... hade i för sig en jätte snäll thailändskt familj som ägde både en guesthouse, travel agency och restaurang som sa att jag kunde få sitta där närsomhelst och helt gratis dessutom! Hur gulliga som helst! Dels ska jag eventuellt göra mina två andra intervjuer här, om jag behöver mer material så att säga... Så nu bor jag vid BTS station (skytrain station) Wongwian Yai, jätte mysigt samhälle med
mest thailändare och få turister.

Har pratat med den andra SSK-studenten, Mathilda (som också bloggar) både per skype och telefon. Det är jätte roligt att vi håller kontakten tycker jag och reflekterar med varandra. Hon funderar på att komma uppåt Bangkok i nästa vecka och då ska vi träffas! Det ska bli skoj!

Nä.. nu ska jag ha ett telefonmöte och se när jag i så fall kan få komma och
intervjua. Ha en underbar dag allihopa! kram

2011-03-26

Regn, regn och mer regn...


Kom till Aonang i Krabi i tisdags, för att sedan på onsdag bege oss till Koh Lanta. Sedan vi kom hit har det regnat titt som tätt i 3 dagar. Det var lite sol på förmiddagar och senare på kvällarna. Så det blev inte så mycket sol och bad som man hade velat, men så är det ju ibland... Här på Koh Lanta är de flesta muslimer och det hörs bönerop en del gånger under dagen. Man får en liten känsla av att man är i Turkiet eller nått, för att sedan ändras när man känner lukten av wokat vitlök
och chili. Hade man varit smart skulle man sedan kolla vädret runt om i Thailand för att sed
an åka dit där solen befinner sig.

Imorgon söndag är det dags att bege oss tillbaka till Bangkok och det får bli seriöst uppsatsskrivande där! Nu har jag fått alla mina intervjuer och transkriberar just nu, vilket tar en ganska lång tid att göra. Så det är väldigt skönt att intervjuerna är klara. Jag har i för sig en eller två intervjuer till jag skulle kunna få göra om något skulle fattas och tänker att det bästa är ju att transkribera färdigt allt först så får vi se vad mer som behövs...

Kan ju nämna också att runt öarna här är internet och wi-fi ganska svårt att få tag på, om man inte bor vid en
jätte lyxig resort & spa hotel. Därför har det varit ganska lugnt med bloggandet härifrån för min del. Likadant var det på Koh Tao har jag hört, men på en större ö som Koh Samui är det oftast ingen fara.

Nu ska jag fortsätta med intervjuerna och sedan blir det dags för lite kvällsmat. Imorgon blir det en lååång bussresa till Bangkok, men oftast äventyrligt om jag minns rätt :-)

Tjingeling på er alla!




Halvtid

Då har alltså halva tiden gått, är det lika med att arbete ska vara halvvägs är ju en annan fråga som man ställer sig. Jag har hittills haft det väldigt bra och trivs till tusen, arbetet har börjat hitta sin form och jag tycker att det är riktigt trevligt. Man lär sig väldigt mycket och får många oförglömliga erfarenheter av att skriva på detta vis, att få se en helt annan kultur och lära sig om helt andra regler än dem som finns hemma är nyttigt!

Härom dagen va jag och gjorde förnyade mitt visum på gränsen till Burma, i en stad som heter Mae Sai. Dagen efter var det jordbävning i det området, något som kändes si så där. Jag kände den i guest houset där jag bodde och det va en liten skum känsla! Då va det nog första gången jag kände att det är skönt att det är halvtid och att jag snart få krama om nära och kära hemma.

Annars rullar dagarna på, man går upp, äter frukost (dem har vant sig vid att jag alltid vill ha fruktsallad med youghurt och müsli, så nu är det bara att gå och sätta sig), skriver lite, tar en promenad (om det inte är allt för varmt vill säga), äter lite nudlar eller ris, går tillbaka och skriver lite till. På kvällen går man ut och tittar på en bio eller något liknande. Jag tänkte att om jag gör såhär i några veckor och effektiviserar mitt arbetsskrivande, så kanske, kanske att jag kommer hinna med en liten tur till havet och en strand. Är ganska så stor brist på det här uppe i norr. Vi får väl se hur det går, önska och hoppas kan man ju alltid!

Ha det gott och njut av solen som hittat hem till Svea-rike också!

2011-03-21

Nästa station; Koh Lanta

Imorgon blir det att fara mot Koh Lanta. Inte för att bara sola och bada, utan för att göra omtenta i läkemedelsräkning i slutexamination. Bläää verkligen, men tänkte att det kan ju faktiskt vara trevligt " for a change"att göra en tenta någon annanstans ;-)

Det ska bli rätt trevligt att åka dit då jag faktiskt aldrig varit där och det sägs ju att Koh Lanta är svenskarnas stad, så det kan ju vara lite kul att se... Särskilt när man kan svenska, men inte direkt ser ut som en typisk "svensk"...

Ha det bra alla och imorgon väntar en 13 timmar bussresa för mig, det blir nog alla tiders ;-)

( Vad jag har ätit hos mormor idag, mumma! )

2011-03-20

Chatuchak marknad och släktträff


Idag på en söndag kan man besöka Chatuchak marknaden som är en enorm weekend marknad med mycket låga priser på nästan allt! Det är jätte mysigt att bara gå omkring där, även om man inte handlar något. Sedan finns det en liten park precis jämte som man kan vistas i om man bara vill slappna av och passa på att "sola" sig... Köpte två linnen idag för 100 bath, vilket motsvarar ca 22 kr. Det är helt ok ;-)

Men annars är det bästa att handla prec
is innan man ska hemåt, så slipper man bära med sig nu... Sedan var vi idag och hälsade på min mormor och morbror på en förort i Bangkok. Det är alltid mysigt att komma dit, då man känner sig som "hemma", fast ändå inte... Men det är kul att träffa släkt man inte ser så ofta!

Nä.. imorgon blir det seriös artikelgranskning och lite intervju transkribering för min del.

Hej hopp!

2011-03-19

Lebua State Tower view


Hej!

Jag hade en fantastisk dag igår och idag. Var på Lebua state tower och hälsade på min kära pappa som var i Bangkok på jobb. Jag och syrran var och åt med honom och hans arbetskollega på en jätte god äkta t
hailändskt restaurang vid Chaopraya floden, Baan Klang Nam hette restaurangen. Notan slutade ganska högt, men helt klart värt det, särskilt om man ha en snäll pappa som bjöd ;-)

Idag var jag vid Hualampong stationen för att boka tågbiljett till Chiang Mai över songkran (thailändska nyåret). Det är ca 3 veckor kvar och det mesta var redan fullbokat! Ja, ja fick platser i alla fall. Sedan bokade jag även ett bungalow på Koh Lanta eftersom jag ska dit och göra en tenta... och hör nu... syrran kan följa med!! Wiiee!!! trodde jag skulle bli tvungen att åka dit själv (inget fel med det heller) me
n alltid roligare att vara två ibland!

Jag skrivit mycket på uppsatsen också, dessa dagar. Det bästa är förstås att börja tidigt på morgonen (om man inte är iväg och intervjuar) och sedan tar man lunch (ibland ganska lång lunch då det är varmt mitt på dagen...) för att sedan fortsätta skriva. Jag kan ju inte helt säga att jag gjort såhär alla dagar, men det hade ju varit optimalt ;-)

Var tvungen ikväll att hitta på nått då det är lördag kväll... Blev sugna på bio på MBK och d
et blev filmen "Just go with it". Helt hysteriskt stundtals! Även fast det är relativt som hemma i Sverige, blev man ändå påmind om att man är i Thailand då man ska stå upp innan filmen börjar för att visa hänsyn och respekt för den thailändska kungen, medan det spelades en "tår drypande" låt. Mysigt för oss, men säkert väl tjatigt i slutändan för dom som bor här kan jag tänka mig...

Nog om det, nu ska jag krypa till sängs, då imorgon blir en tidig morgon. Då vankas det chatuchak weekend- marknad!

Natti natti alla och ha en fortsatt trevlig kväll!

2011-03-17

Skytrain and rain

Idag är det mulet och regnar lite och då. Lite kyligt, men ändå skönt att inte vara klibbig hela tiden. Har tagit skytrain idag över till Chitlom, där jag fick komma för att intervjua en. Det skulle vara runt 11-12 tiden och det bästa att ta sig fram i trafiken och undvika trafikstockning är just skytrain. Ett s.k. BTS-kort för 30 dagar kostar 375 Bath, vilket motsvarar ca 84 kr. På bilden ser ni mig "trängas" in med andra på tåget.

Personen som jag intervjuade idag har AIDS och drabbades av HIV när hon föddes. Hennes försämrade tillstånd tillät oss vara hemma hos henne för att göra intervjun. Då hon var mycket trött och orkeslös fick vi avbryta och ska fortsätta med intervjun imorgon, om hennes tillstånd tillåter vill säga...

Jag har valt att inte lägga upp bilder på de berörda även fast dom har gett sitt tillstånd för det. Detta för att visa respekt och hänsyn. Sedan har även de jag intervjuat fått mitt thailändska mobil nummer i fall dom skulle vilja "hoppa av" studien. Än så länge har ingen ringt om det...

Min syster är iväg just nu för att göra sin intervju några stationer ifrån Sukhumvit (hotellet) och jag sitter och skriver och läser artiklar. Just idag har jag varit i Bangkok i 2 veckor men det känns som man varit här jätte länge! Har hunnit med så himla mycket och sett så mycket. Även fast man "kan" lite om Thailand, så känner man sig helt borta varje gång man återvänder. Sedan förändras allt hela tiden och vissa "smultronställen" som fanns sist jag var här, finns inte längre. Fast det är inte svårt att hitta nya härliga ställen i denna enorma stad :-)

Nu får det bli ett "ryck" med skrivandet några timmar innan vi ska ut på middag med min pappa och hans arbetskollega (pappa är textilförsäljare och är stationerad i Thailand i 2 dagar). Ha en underbar dag allihopa!

The Thai Red Cross

Hej alla! För några dagar sedan var jag på den thailändska universitet för sjuksköterskor. Jätte spännande och faktiskt bara kvinnliga studenter. Jag fick se deras kursplaner och dom läser ganska mycket anatomi och medicin men inget vårdvetenskap...och föreläsningarna var mestadels på engelska.

Nu har man anlänt till Sukhumvit igen efter att ha bott vid Chinatown på "Riverview Guesthouse". Vi spenderade kvällen på takrestaurangen där man kunde se Chaopraya floden som flyter igenom Bangkok
. Helt magnifikt utsikt där!

Skrivandet går ganska ok. Just nu håller jag på med att sammanställa mina intervjuer och
skriva ner dom ordagrant till handledaren. Tänkte först skrivit ner det på svenska för att översätta sen, men insåg sen att smartast är ju att skriva direkt på engelska, även om det tar lite längre tid...

Vädret här är mulet och det verkar som att det ska bli regn, men luften är friskare och det fläktar himla gott. Jag bor nu med min syster som också skriver sin MFS (C)-uppsats här i Bangkok. Det är kul att kunna "bolla" med varandra och samtidigt gå ut och äta och sånt tillsammans. Sedan träffar man andra resenärer på hotellet. Vi träffar svenskar hela tiden :-)

Min thailändska har förbättrats de senaste dagarna och nu
frågar inte alla hela tiden vart man kommer ifrån, som dom gjorde i början. Många tror att jag är av annan nationalitet och särskilt när jag "bryter" på thailändskan, men nu så... klassas man nog snart som "riktig" thai :-)

Så nu ska jag fortsätta med min transkribering av intervjuer och sen ska vi på middag och på den efterlängtade fotmassagen! (
Utsikt från Riverview Guesthouse, vid Chaopraya floden)

Ha det så bra allihopa!





Chulalongkorn Hospital


Äntligen är man här i varma fuktiga Thailand. Det har gått snart två veckor sedan jag anlände och började tyvärr blogga idag... Krånglade med datorn och mailsystem, men så kan det gå ibland. Hoppas dock att det inte kommer att krångla mer då man är ganska beroende av både datorn, internet och mail.

Det första jag gjorde när jag kom hit till Bangkok var att efter incheckning på hotellet, äta nudelsoppa vid ett gatustånd utanför. Det var efterlängtat och mycket gott! Sedan borde man ju vara aningen försiktig med mat gjord från gatan och vatten, men mina tidigare Thailandsbesök har ju gått bra ;-)

Efter två dagars vilande och möten med kontaktperson fick jag min första intervju på Chulalongkorn Hospital i centrala Bangkok. Jag hade med min kontaktperson, då hon är en pensionerad sjuksköterska och har kollegor där. Vi hade ringt sjukhuset dagen innan och frågat om vi kunde få komma och intervjua de HIV/AIDS drabbade och att det skulle vara för min MFS-uppsats och C-uppsats. De sa att vi gärna fick komma och att förtillfället fanns det många inskrivna patienter.

Det gick ju bättre än väntat det där, tyckte jag och vi begav oss dag 3 för att göra den första intervjun. Väl framme tog det mig ca 2,5 timmar innan jag fick tag på en som ville delta och fick "dämpa" mig då jag var glad för detta, fast det kändes "fel". Glad att få en intervju, men ledsen för att det är på bekostnad av människors lidande... Fast damen som intervjuades var en ganska pratglad dam och ville gärna dela med sig av sina upplevelser. Hon föreslog t.o.m att vi skulle ut från sjukhuset och ta en bit mat och prata då. Det var bra för då kunde jag bjuda henne på det hon ville ha samtidigt som vi intervjuade. Det var dock lite svårt stundtals att höra henne då det var mycket ljud från gatan, men det gick väldigt bra trots allt.

Det som skulle bli en effektiv dag för mig vändes efter första intervjun. Jag märkte att jag orkade inte att intervjua en till efter den första deltagares berättelse. Det var så mycket lidande i hennes röst, så mycket elände hon hade varit med om och ändå förmådde hon att avfyra leenden då och då. En helt underbar och fantastisk människa!

17 grader är det varmt eller kallt?

Under veckan som har gått har vädret helt fått fnatt här uppe i norr. Thailändare springer och huttrar i dunjackor, västerlänningar tror att det är varmt och går omkring i shorts. Regnet vräker ner och alla har ytterst en regnkappa på sig. Alla utom jag. Jag hade inte riktigt planerat att den sommarvärme på mellan 30 -40 grader det pratas om under månaderna mars-april, skulle vara så här kall, eller varm (hade ju vart det i alla fall i Sverige, mycket är ju som bekant relativt). Ryggsäcken innehåller desto mer t-shirts, shots, kjolar och tja låt oss säga sommarkläder. Jag har lärt mig en läxa, bättre med ett par byxor för mycket än ett par för lite...

Jag försöker att se det positivt och tänker att detta kanske är lite meningen för min del. "Mathilda, det är nu du på allvar ska sätta dig och skriva"... så du blir klar tills solen kommer fram igen lägger jag tröstande till. Med denna mening i bakhuvudet har det blivit desto mer tryckande på tangenter för min del denna veckan och det känns skönt att ha gjort något på det som nån gång i framtiden ska bli en uppsats. Sen kan ju bilden få tala för sig själv vad det gäller ordning och reda på alla papper och pennor. Meningar som ska strykas under i olika färger kodade i kategorier och sub-kategorier, teman och bakgrund som ska innehålla det än det ena och än det andra. Det blir lätt lite rörigt och det visar sig i mitt rum...



Nu ska jag ta en dusch för att värma mig hämta lite energi till fortsättningen av analyserandet.

2011-03-13

7 dagar till start

När jag skickade in min ansökan till minor fields var allt så långt bort...det är det inte längre. Det är nu det händer... Jag sitter och försöker få iordning på allt som behöver förberedas och det säger inte lite.

Sju dagar kvar sen bär det iväg till Agbara i Nigeria.

Mitt i regnperioden kommer vi fram. Men temperaturen är runt 27 grader och UV strålningen är hög. Så sol kommer vi att ha...i mängder.

Jag gillar kommentaren från min handledare på plats.

dont worry Peter, the beach is close to you
Härlig inställning med tanke på att vi faktiskt inte åker ner för att ligga på stranden...men jag tar ju seden dit den kommer, så det så;-)

Senaste veckan har varit lite strulig då de helst inte ser att vi har med några kreditkort, utan att vi har allt i cash. Detta för att delvis förhindra oss från att bli hijackade för att föras till någon bankomat där vi sedan blir av med allt på kontot.

Jo tackar, det är som att välja mellan pest och kolera...eller ska vi ta tyfoid och malaria för att va lite up to date.

Känns lite konstigt att lämna min familj så länge, men alla har vi väl en BUCKET LIST, i alla fall jag, och det känns alltid bra att kunna kryssa av och gå fram i livet.
Jag kommer ju inte att ha brist på godnattsagor när jag kommer hem igen kan jag tänka mig. Men visst, det är jobbigt att skilja sig från familjen så länge. Senaste veckan har varit tuff då jag lekt med min ett år gamla pojk och insett att han kommer att vara två månader äldre när jag ser honom igen.

Men som sagt...sju dagar kvar...

2011-03-10


Allt går just nu precis hur fort som helst och det känns superkul. Idag har vart en administrativ dag och jag har börjat att sätta tänderna i själva arbetet. Hjälp vilken utmaning det kommer att bli, det känner jag! Men en väldigt spännande sådan.

Jag har under veckan som vart gjort några intervjuer och det är fantastiskt att få vara med och lyssna. Känslorna blandas med glädje och frustration. Glad att se att det går lite framåt med det som jag håller på och skriver om, samtidigt frustrerad över att människor behöver lida så i vårdens brister och orättvisor. Jag var idag och besökte några svenskar som olyckligtvis drabbats av Malaria, som sagt orättvisor gör mig frustrerad. Jag är tacksam för dem relationer jag har här sen tidigare och hur mycket dem hjälper mig i mitt sökande av information.

Annars vad pysslar jag med för att få tiden att gå, vilket inte är så svårt. Inte alls faktiskt. Jag har vart och hälsat på i tre olika byar och fått följa karenernas vardagsliv och det är fint att få vara med om grodjakt, mopedturer uppe i bergen, matupplevelser man inte dagligen smakar, språkbegränsningar och kroppsspråket gör rätt för sig och en hel del andra kulturella misstag som vi tillsammans kan skratta åt. Det är väl så jag förgyller vardagen kan jag tro! Glädje och det i massor.

2011-03-01

Let the journey begin

Då så va jag framme i ljuva Siam-land. Helt fantastiskt att få uppleva en temperatur skillnad på 40 grader. Chilin som sticker och spränger i munnen. Stickyrice som klibbar mer än min hud som blir helt kletig av den höga luftfuktighet. Alla leenden som möter mig vart man än går. Landet är fantastiskt.

Resan gick bra och jag återfick thailändsk mark för sex dagar sen. Sex intensiva dagar sen, men väldigt mycket glädje. Jag har vart i Thailand, Chiang Mai, för tre år sedan och jobbat som volontär under tio månader. Det gjorde att jag fick ett relativt stort kontaktnät med människor här. Dem flesta utav dem är karener, den minoritetsgrupp som kommer att skriva om i min uppsats. Så dem första dagarna har jag tillbringat med att träffa folk och berätta om min uppgift här i Thailand. Jag har försökt att bättra på den lilla thai jag en gång kunde, men inser att jag snarare blir förvirrad och tycker det är sorgligt att man glömmer så fort. Vant magen vid den bakteriella chocken och huvudet vid tidskillnaden.

Jag har även gjort min första intervju, så nu är det "bara" för mig att sätt mig och skriva ner den på papper. Jag är så glad att få ha möjligheten till detta att få höra om människor erfarenheter och livsberättelser. Det är enormt.

Hoppas att ni alla har det bra därhemma och njuter av allt!
Varma hälsningar till er