Mr Brazil, Philips och besök i Delft

Äntligen hemma efter en lång dag. Benen darrar och jag är trött i precis varje muskel. Orsaken är ett nyinköpt gymkort, en ovan (här gäller det att välja sina adjektiv) kropp och en brasiliansk träningsinstruktör. I förra veckan gjorde vi världens bästa inköp. För endast 500 kr kan vi träna precis vad vi vill i fem månader. Och då menar jag precis vad som helst. Vad sägs om fäktning, ridning, klättring, capoeira, zumba, squash, kick boxning etc. och så det där passet som vi var på idag - body shape! OMG, Mr Brazil stod där framme och svängde elegant på höfterna. Lätt på foten som en gasell rusade han på i ett galet tempo och krävde den ena övningen jobbigare än den andra. Hans graciösa och obekymrade uppsyn gjorde att jag kände mig mer som en timmerstock i rörelsemönstret än något annat. Någon gasell var jag i alla fall inte. Som belöning fick vi (Grekland, Schweiz och Sverige) cykla hem i ösregn. Finfin avslutning på veckans andra dag.

På PHILIPS börjar nu tempot skruvas upp. Idag höll jag en presentation om SHAMAN projektet. Jag kommer också att få utföra en studie tillsammans med en kille från ett universitet i Hagen, Tyskland, som syftar till att utvärdera ”knowledge and data fragmentation” på Philips. Det handlar om att mappa olika resurser och dokument till affärsprocesser. Ämnet är Knowledge Management och jag är så lycklig. Mitt favoritområde så motivationen är på topp. Jag spiiiiiiinner. Nästa vecka väntar en konferens i Frankfurt också. Då skall jag träffa andra partners i projektet och diskutera framtida aktiviteter i olika arbetspaket. Mingelkostymen på, öron och ögon spetsade. Inget får missas...

I helgen var vi på en utflykt, Delft var målet. För er som inte vet så är det en HELT fantastisk Holländsk stad. Gamla byggnader, kullerstensgator som bildar lapptäcksmönster, ståtliga kyrkor, smala gränder och kanaler som slingrar sig fram mellan husen. Jag hade kommit till mitt rätta element. Eindhoven kändes genast alldeles för opersonligt med sina intetsägande byggnader och hur-tänkte-ni-här kvarter. I Delft kan man sitta på mysiga fik längs med kanalerna och filosofera om svunna tider och dagdrömma sig bort. Lyssna på Leonard Cohen och må utmärkt. Fick höra att många tyskar som pensionerat sig flyttar hit för att kunna njuta av livet tillfullo. Jag förstår dem. Jag måste åka hit igen. Jag kände att det var kärlek.

The Flights

Hi Everyone,

Being my first blog,  you will find many mistakes in it, sorry in advance for them. 

So I was about to write about my journey to Spain. I choose Ryanair and I had to go from Gothenberg to Madrid via Alicante.

At Gothenberg airport

Well take off from the Gothenberg airport gave me a clear early indication that; hey man.! you are going to Spain be prepared for the unusual delays, as flight was delayed for almost 50 minutes. But at that time I never knew that this was an indication and such unusual delays are going to be part of my whole stay in Spain. :p

Varnar för BNP Paribas

Jag vill passa på och varna alla för BNP Paribas. Välj inte denna bank om ni skall ha ett bankkonto utomlands. De är den största banken i Fankrike och är även stora i andra länder. Jag vet inte om att det är för att BNP Paribas är så stora så att varje enskild kund inte är så viktig för dem eller om det är någon annan anledning men de har riktigt dålig service och struntar fullständigt i sina kunder. Jag hade ingen aning om vilka banker som var bra respektive dåliga när jag kom till Frankrike så jag bara tog en, men nu i efterhand har jag förstått att det var ett dåligt val och jag har fått höra mycket dåligt om dem från alla runt om kring mig. Jag kan inte berätta allt som är dåligt med dem men jag tänkte berätta om min egna erfarenhet och varna alla från att använda denna bank.

Den 1:a september anlände jag i Lille och ville ha ett bankkonto så fort som möjligt för här behöver man ett franskt bankkonto för att kunna ha ett internetabonnemang. Jag hade med mig en fransk tjej från jobbet, Marine, som hjälpte mig och vi gick in till första bästa bank vi hittade, vilket var BNP Paribas. Bankmannen pratade bara Marine på franska och hon översatte åt mig. Jag antog att han gjorde det för att han inte kunde prata engelska och blev därför förvånad när han efter allt var klart kort förklarade för mig om mitt bankomatkort på engelska med perfekt uttal.

En vecka senare fick jag ett brev hem om att jag var tvungen att gå till posten och skriva på ett papper innan jag kunde få mitt bankomatkort. Det var för att försäkra att jag hade angett rätt adress. Jag gick och signerade dokumentet och fick med mig ett brev som jag gick med till BNP Paribas. Där sa de brevet inte räckte och att jag inte kunde få mitt kort än utan att de ville få dokumenten från posten först och att jag kunde komma tilbaka samma fredag (10 sept.). Jag gick det tisdagen den 14 september och fick då svaret att de hade fått papprena från posten och att de hade mitt bankomatkort liggandes i översta lådan i en byrå som stod vid entrén. Dock kunde jag inte få det för de hade inte haft tid att gå igenom dokumenten och sa åt mig att komma tillbaka efter några dagar igen.

En vecka senare, tisdagen den 21 september, gick jag dit igen för att försöka hämta ut mitt bankomatkort. Då hade jag även fått koden till kortet och ett brev om att jag kunde hämta kortet. När jag kom till BNP Paribas fick jag prata med en ny bankman. Han sa att killen jag hade träffat första gången jag var där hade registrerat mina personuppgifter från mitt körkort (dock hade jag givit honom både pass, id-kort och körkort då jag inte visste vad han ville ha) och att han istället behövde en kopia av mitt idkort. Jag gav honom mitt idkort, han tog en kopia och sen sa han att jag kunde komma tillbaka efter 3-4 dagar igen. Med tanke på att det redan hade gått 3 veckor, att jag hade gått tidigare från jobbet så många gånger för att stressa dit och att jag redan hade gjort allt som krävdes för att få kortet så blev jag lite irriterad. Jag visste ju sedan tidigare att de hade mitt kort liggandes i byrån och jag hade fått hem ett brev som sa att jag kunde hämta det så jag kunde inte förstå varför jag var tvungen att vänta i 3-4 dagar till och gå tidigare från jobbet ytterliggare en gång för att få mitt kort. Bankmannen sa dock till mig att jag inte kunde få mitt kort utan var tvungen att komma tillbaka. Jag frågade om anledningen till att jag inte kunde få kortet. Han svarade att han inte tänkte förklara det för mig för att det här var frankrike och här förklarar vi inte saker på engelska. . Jag bad honom hämta någon annan som jag kunde prata med istället men han sa att han inte tänkte göra det och att jag kunde byta bank till en svensk istället. Jag bad honom om ett telefonnummer till någon som kunde förklara för mig men han sa att han inte skulle ge mig något nummer och upprepade gång på gång att jag skulle byta till en svensk bank istället.

Jag gick tillbaka till BNP Paribas två dagar senare med min chef så att han skulle kunna prata med dem på franska. Killen var lika arrogant och otrevlig emot honom med och meddelade att han hade avslutat mitt konto, att han inte ville ha något med mig att göra och att jag skulle byta till en svensk eller engelsk bank. Jag har aldrig blivit bemött så dåligt tidigare. De var arroganta, otrevliga och behandlade mig som om jag inte var värd någonting bara för att jag var svensk. Och problemet var aldrig att de inte förstod engelska för detta var välutbildade unga personer och när de väl pratade engelska så gjorde de det obehindrat med perfekt uttal och inga stakningar eller problem med att finna ord. Det bara nedvärderar allt och alla som inte är franska. De har slösat bort tre veckor av min tid här och nu måste jag börja om från början. Därför vill jag varna och uppmana alla att inte vända sig till BNP Paribas så att ni slipper gå igenom det jag har fått gå igenom.

Jag kommer att flytta min blogg pga att jag har haft lite problem med programet för att skapa blogginläggen. Min nya blogg har adressen: johannalivetilille.blogg.se och det finns även finnas en länk till den här längst ner i högerkolumnen.

/Johanna

Londonlivet

Film+soppa kvällen efter visningen.

KrispyKremes och kaffe i Hyde Park.

Promenad i Hyde Park.

Organic Breakfast på Broadway Market.

Parkhäng i väntan på visning.

Treornas visning på Vauxhall Fashion Scout. Stina Randestad.

Sara Andersson

Italian dinner, Frida och Linda.

Tom och jag på Bella Italia, Broadway Market.

Här följer veckan som varit i bilder. Jag hann träffa Frida som var på besök en del, vi såg treornas examensvisning här i London och hade lite quality time.

Coco Sumner kom en sväng till Paris

Ytterligare en vecka har gått. Under den har det hunnit skifta från sensommarvärme till kallt höstregn. På jobbet har det varit lite lugnare denna veckan, lugnet före stormen - nämligen RendezVous, en inköpsmässa som vi ska vara med på till helgen. Nu har jag elva arbetsdagar framför mig.

Vad jag har gjort i veckan är bland annat lite småärenden som att besöka vår tryckare utanför Paris, dona lite med webbutiken och beställningar/förfrågningar samt organisering av plagg som ska sparas i (kläd-)arkivet. I fredags fick jag även uppgiften att kopiera (för hand) originalmönster för vårkollektionen. Det gav mig en liten flashback till mönsterkonstruktionskursen som jag läste för två år sedan. De som känner mig vet att saker som att dra spikraka streck med en blyertspenna kanske inte hör till mina starkaste sidor. När vi läste den kursen kändes det som att pappret hade en förmåga att skrynkla till sig under min hand samtidigt som linjalen liksom vred sig ur det läge som jag placerat den i...

Men nu så. Jag har bestämt mig för att mönstren får ta den tid det tar för det ska bli exakt. Det finns ingen speciell deadline för den uppgiften. Och det är faktiskt mycket roligare när det känns som att det blir "perfekt". Första mönstret gjorde jag om efter att ha ägnat flera timmar åt det, bara för att jag inte blev nöjd. Känner mig rätt stolt över "mitt" hantverk so far.

Förutom en jättebra, men extremt varm och svettig, konsert med Coco Sumner på La Flèche D'Or i fredags har jag hunnit gå på bio två gånger denna veckan. "Amore" som heter "I am love" på engelska (vet inte vad den kommer heta i Sverige) med Tilda Swinton i huvudrollen såg Manu och jag i torsdags. Med kläder av Jil Sander och skådeplats Rom kan resultatet knappt bli annat än snyggt och tilltalande. Se den! Kvällens film "Poetry" var också fin, på sitt sätt. Två och en halv timma kan dock bli lite lååångt. Är man student kostar bio endast runt sex euro. Dock fick jag en smärre chock när jag köpte lite godis och det blev 6,80 euro...alltså dyrare än biljetten. Lösgodisutbudet här är för övrigt lite av ett skämt.

Har även hunnit med att träffa G från Estland, tidigare Burfittpraktikant som just nu arbetar i Missonibutiken, över ett glas vin. Och i fredags åt jag lunch med Marte som kommer från Norge. Hon bodde i Aix en Pce samtidigt som jag (för sex år sedan) och har (tyvärr) just flyttat från Paris till London. Det var dock väldigt kul att ses, det var fem år sedan vi sågs sist. Spånade lite på en reunion till våren...får se om det blir av.

I fredags hade vi fördrink hemma hos oss innan konserten. Alla tyckte att vi bor i en så fin och fräsch lägenhet. Ibland är det bra att se vissa saker (och höra dem) ur andra människors perspektiv. Vår lägenhet är ändå stor och ligger sjukt bra. Verkligen grymt läge. Men ibland glömmer man fördelarna när det känns en smula, naket, att inte ens kunna stänga toalettdörren ordentligt. Taket vet vi inget nytt om, vi har skickat bilder till vår värd och hon skulle ta hand om det. Jag är glad så länge det inte ramlar ner i min säng när jag sover eller på mina kläder. Det räcker med bananflugorna som verkar älska att tirritera oss.

Det har varit vintagemässa i helgen men vi kom aldrig så långt utan shoppade vintage i kvarteret istället. Jag prutade ner en klänning till halva priset och lovade att ta med alla vänner till MOMO - så kom hit så går vi till Momo! Vi införskaffade även en (tacky) helfigursspegel. Sedan gick vi hem och åt kantarelltoast (se bild). Efter det (allt detta skedde igår) kom Jeff, som också praktiserar lite på Burfitt, hem till oss och sedan gick vi tre ut på "vår" gata. Café Nun kan nog bli en favorit, tror jag.

Modehändelser förutom nämnda film med kläder av Jil Sander och inköpsmässan till helgen, börjar strax modeveckan här i Paris. Nästa helg kommer mitt första besök också - Maja. Innan dess önskar jag henne lycka till med monstertentan! En överraskning väntar när du kommer hit sedan, Maja : )

Inte jätteroliga bilder, jag vet, men det var dom vi lyckades ta i helgen. Huset är vårt hus, vi bor innanför fönster där det är en blomma i blomlådan, om det nu syns?!

A++

Londonlivet

Det har nu gått en vecka sedan vi hade vår visning. De sista två veckorna före visningen var oerhört slitsamma. Jag hade hosta och var förkyld men det fanns ingen tid att vila eller ens sova ut. Kort och gott så sov jag i snitt sex timmar var natt och jobbade de resterande. Många dagar var jag runt 15 timmar i studion och sista passet varade i 28 timmar. Som tur var lagade Linda mina matlådor, hängde upp min tvätt och handlade lite mat. Jag känner att jag fått göra mycket bra saker och är nöjd med min insats. Genom att jobba hårt inför visningen kan man verkligen visa vad man kan och det känns som om jag uppskattas och gör mycket nytta. Sista natten var dock ganska jobbig. Jag handsydde ända in i det sista på visningsplatsen och i slutet blödde mina fingrar. Hela natten sprang folk och gjorde honungste till mig för jag hostade konstant. När visningen väl var så klädde jag på en ganska snorkig modell och jag för trött för att uppskatta något bland alla luftpussar, darling hit och darling dit. När visningen väl var över gick praktikanterna och åt frukost och sedan åkte jag hem och sov, helt slut.

Backstage.

Dessa härliga lampshades.

Det blå pärlbandet som fick fingrarna att blöda.

Sista fixen före visningen.

Jag har världens sötaste lillasyster

Jag har världens sötaste lillasyster (Julia, http://juliafalkhede.blogg.se/). När jag efter fyra försök äntligen lyckades lokalisera var mina lådor befann sig och lyckats få med dem hem till lägenheten så öppnade jag den första lådan och hittade en nalle som min syster hade packat ner utan att jag visste det. Nallen hade en svart tygpåse och i tygpåsen fanns ett brev från nallen (läs min lillasyster).

"Jag tror att du glömde mig så jag hoppa ner i väskan nu i stället. Jag saknade dig och det gör Julia också men hon fick inte plats. Hon har svårt att välja kläder på morgonen så jag har fått hjälpa henne men nu får hon klara sig själv. Hon hoppas att du har det bra och att hon får komma och hälsa på dig snart. Hon lärde mig lite franska innan jag åkte så jag hoppas att jag kan hjälpa dig men hon skickade med ett lexicon för säkerhets skull. Massa kramar från Nalle."



Efter jag hade lämnat av mina saker hemma så bar det av till IKEA för att shoppa lite saker till lägenheten. När vi var där så passade vi på att äta lite köttbullar också, dock fick man inte potatis eller potatismos till dem utan pommes frites. Det var lite annorlunda att äta köttbullar med pommes frites men tydligen så gillar fransmän inte vanlig potatis så mycket så de har pommes frites istället.

Det blev rätt sent på IKEA och stod helt ensamna kvar på parkeringsplatsen i mörkret med aldelles för mycket saker och för liten bil. Det blev lite trångt men vi lyckades tillslut få plats med allt i bilen och begav oss hemåt för att lasta ur och sen iväg på husfest hemma hos en trainee som jobbar på webbavdelningen. Vi skulle varit på festen vid 21 men var inte där förrsen närmare 24 så när vi kom dit var redan alla redan mitt inne i festandet.

Det blev rätt lugnt för min del på fredagen och det var bra så att jag orkade upp tidigt och packa upp och bygga ihop mina IKEAsaker. Och för den som undrar så är det lika tråkigt att bygga IKEAsaker här som i Sverige. Kul att handla men tråkigt att bygga ihopp. Jag fick i alla fall lite bättre ordning på lägenheten och den ser mycket bättre ut nu.

På kvällen blev det en på stan på med Coralie, Damien och en konsult från jobbet som jag inte kan uttala namnet på. Det blev faktiskt första besöket på en nattklubb här. Tidigare har vi bara varit på barer, hemmafester och under "braderiet" var vi bara utomhus hela kvällarna.

I söndags var det gratis inträde på alla museum i hela frankrike. Det är något de har en gång om året för att få folk mer intresserade av kultur. Jag och Coralie hade ätit lunch på en hamburgerkädja i stan och var båda rätt sega från kvällen innan och gick runt på stan när vi hittade ett museum. Först var det ett antal tavlor och fotografier på bland annat obduktionsbord, knivar, rostiga speglar med mera och sen hittade vi ett stort rum. Vi följde efter massa folk som gick in i rummet och alla ställde sig efter ena väggen och tittade på en stor stålbur. Ljuste släktes och så tändes det ett svagt ljus från en projektor som visade konturer av personer som vandrade på stålburen. Det var helt tyst i rummet och vi satt där i några minuter och tittade på samma sekvens med konturerna som vandrade på den stora stålburen tills ljuset tändes och alla gick ut.

Det var nog med kultur för mig och vi bestämde oss istället för att gå och titta på tivolit. Det var fullt med folk och massa åkattraktioner och spel. När vi hade gått igenom nästan hela tivoliet såg vi en åkattraktion som verkade kul och bestämde oss för att åka den. Jag hade glömt att det inte är något bra att ägna sig åt när man känner sig lite lagom seg dagen efter en utekväll. åkattraktionen studsade upp och ner och snurrade runt åt alla håll. När jag trodde det var slut så frågade killen som skötte åkattraktionen om alla ville att han skulle låta den gå en omgång till. Alla skrek ja meddans jag och Coralie skrek nej. Det blev inte bara en extra omgång utan två till innan vi till slut kunde gå av.

Vi gick så långsamt och vingligt därifrån att man kunde trott att vi var 90 år. Efter det kändes det säkrare att gå och sätta sig på en bänk i de små barnens område och titta på när de åkte små tåg och långsama karuseller.

/Johanna

Cyklar och står

Söndag och jag sitter i min säng och skriver. Det har gått några dagar sen sist. Tänkte beskriva hur jag bor här i Eindhoven. På hopplöst svåruttalade Lijmbeekstraat (det låter inte som man tror) bor vi så fint ovanpå en bilverkstad. Volvo för den delen. Totalt är vi en nätt liten skara på tio personer i lägenheten. Det är verkligen en salig blandning av människor och nationaliteter. Här finns Grekland, Kina, Honduras, Tyskland, Indien, Schweiz, Turkiet, Spanien och Sverige representerat. Lägenheten är uppdelad på två våningar utan något gemensamt utrymme. Köket är minimalt men hittills har våra olika rutiner och vanor räddat oss från kökskö och trängsel. När vi umgås blir det i stående form i köket och/eller i korridoren. Som ett slags barhäng nästan. Köksfest varje dag.

Alla utom Max praktiserar på Philips och varje morgon lämnar vi lägenheten en efter en för att kasta oss på cykeln fem kilometer till High Tech Campus. Alla cyklar. Jag har aldrig sett så många cyklande människor som här. Farmor cyklar, familjen cyklar, affärsmännen susar fram med kostymbyxorna instoppade i strumporna och så alla studenter. Cykelvägarna är breda som tyska motorvägar och staden lyxigt platt. Här kan du ta dig fram överallt med din rullande vän. Min kostade 20 euro och är nog mer barn än damcykel men jag gillar den. I lägenheten står cyklarna parkerade innanför dörren, precis framför trappuppgången, och har du otur hamnar din cykel längst in. Det innebär oftast en mindre harmonisk start på morgonen då trampor fastnar i ekrar, styren i varandra och du mer eller mindre måste bära ut de andra cyklarna innan du kommer åt din egen.

Som jag nämnde tidigare så heter området som jag tillbringar mina dagar på ”High Tech Campus”. Det är som att komma in i en helt ny värld på något sätt, Philips värld. Här finns allt. Gym, mataffär, bank, hårfrisör, presentshop, restaurang, bibliotek mm. I mitten ligger en stor damm och mellan de höga husen finns mängder av träd planterade. Garagen är täckta av gröna klätterväxter och området mixas av affärsmän, ingenjörer och studenter. Min avdelning heter "Philips High Impact Innovation Center" och verksamheten går ut på att ta fram nya koncept och innovationer. Här är miljön kreativ och det är spännande att se hur nya idéer utvecklas och testas.

Vad mer? Jo i fredags var det husfest. Det var några italienska studenter som anordnade festen. De flesta var studenter på Philips, Erasmusstudenter eller kompisars kompisar. Hela huset och bakgården var full med människor, musik spelades och det var mingel på högsta nivå. Ibland byttes namnen ut mot nationaliteter istället och jag presenterade mig själv som Sverige flera gånger under kvällen. Det var en minst sagt social kväll och runt 03.00 cyklade Grekland, Sverige och Schweiz hem för att fortsätta kvällen i köket med lite mat. Ståendes.

La Flèche d'Or

Sensommartid i Paris - soligt men inte så varmt, folk på stan klär sig såväl i minishorts som dunjacka. Manu och jag har ätit sen lunch i Marais idag och spanat på turister och parisare. En sak som nästan samtliga har gemensamt är väldigt fula/plastiga/missanpassade (i förhållande till ansiktsform och drag) solglasögon.

Igår var vi på en klubb i 20e som heter La Flèche d'Or och ligger på 102 bis rue de Bagnolet. En pop-/rockklubb à la Debaser. Själva lokalen var fantastiskt fin, en gammal station, lite som gården vid Da Matteo/Acne i Göteborg. För 8 euro fick man inträde och ett glas med vin eller öl. Man måste dock (som på en hel del ställen här) betala en euro för glaset, penar man sedan får tillbaka när man lämnar in glaset...lätt att glömma att "panta" sitt glas när man går hem ett par timmar senare bara. På fredag spelar "I blame coco" så då ska vi dit igen. 11e är verkligen bäst att bo i - nära till allt kul och gott!

Vi hann även med ett besök på marknaden vid Porte de Montreuil i 20e igår. Den är gigantisk, även om den inte är riktigt lika stor som den vid Porte de Clignancourt, och där finns drösvis med kläder i alla prisklasser och styles. Jag hittade en yllekeps typ vegamössa (se bilderna när vi provar plus hatt-tanten på marknaden) och en långklänning med fransar nedtill. Dit kommer jag återvända i synnerhet när jag är i prutmood. Sedan köpte jag lite småprylar till vårt "hem". Typisk situation som uppstår rätt ofta här uppstod då i blomsteraffären:

Exp till mig: "Vilket land kommer du ifrån?"

Jag: "Sverige"

Hon: "Jaha, jag som trodde att alla svenskar var blonda!?"

Annars i veckan har vi varit ute och ätit på ett fint litet ställe som heter "Sesame" vid Canal St. Martin tillsammans med Johanna, Taru och Chris. Vinet där var fantastiskt så dit kommer vi tillbaka. På jobbet har jag ägnat mig åt att skicka ut inbjudningar till Burfitts (potentiella) återförsäljare att komma till vår monter på RendezVous - en ny mässa om två veckor. Jag har även sänt ut infomejl om att webshopen har uppdaterats (www.burfitt.com). Vi har haft besök från lite olika personer, bland annat från vår fabrik i Estland. Vidare har jag uppdaterat facebooksidan och gjort lite andra marknadsföringsin(an)satser. Dessutom har jag koordinerat ett par olika leveranser till och från Sverige, New York och Paris. Mycket spindeln-i-nätet-göra. Det gillar jag.

Toalettdörren har nu försetts med en uppfinning à la Manu som faktiskt verkar fungera men istället har vårt tak i sovrummet börjat lossna. Igår ramlade en ganska stor bit ner strax intill min säng. Vi håller nu tummarna för att 1)inte få tak i huvudet när vi sover, 2)inte taket ställer till det för oss så att vi måste flytta för att det kanske måste lagas...fortsättning följer...

Jobbig vecka

Jag trodde att jag skulle få en lugn start på jobbet och få lära mig grunderna nu i början men det kunde jag ju glömma. I stället går allt i 110 km/h. De visar allt så fort och hundra steg i taget och så är de riktigt duktiga på excel och förväntar sig att jag ska hänga med lika lätt... Jag har redan fått ansvar över rapporteringar som jag ska sköta själv och jag får själv sköta kontakten med de andra ländrena angående mina ansvarsområden. Det är ju roligt att de litar på mig men det hade varit skönt om någon hade dubbelkollat de jag gör och hjälper mig med vad jag skall svara på frågor som jag får från de olika ländern. Jag har ju trotts allt bara jobbat här i en och en halv vecka.

Jag fick i uppdrag att samanställa några rapporter som skulle skickas till huvudkontoret i Paris. Problemet var bara att det var 18 olika enheter som hade skickat in sina uppgifter och alla länderna hade inte använt samma mall så då blev det massa extraarbete med att först få till rapporterna så att de går att sammanställa dem. Vissa länder hade laggt till eller tagit bort rader, ändrat ordningen på säsongerna, angivit värderna i olika enheter eller valutor eller helt enkelt bara använt en helt annan layout på dokumentet. Det tog en evighet att reda ut och jag kom inte iväg från jobbet försän 19.30 så då kunde jag ju glömma att hinna till banken den dagen med...

Sen var det dags för en hälsokontroll och en väldigt omfattande sådan. Jag har aldrig varit med om att de testat så mycket olika saker pà hälsokontroller innan. Det mesta var okej men tydligen så dricker jag för lite och så har jag tappat i vikt så jag skall bättra mig och så måste jag gå tillbaka dit igen.

Packeten med mina saker från Sverige hade i alla fall anlänt så då var jag glad för det och pratade med Coralie och Eliette så att de kunde följa med och hjälpa mig bära sakerna. En konsult från deras avdelning erbjödsig även att hjälpa till och köra allt eftersom han hade med sig sin bil till jobbet. Dock gick inte planen så bra då jag fann en lapp på postens dörr om att de hade bestämt sig för att stänga tidigare hela denna veckan. Så då blev det inga saker från sverige utan det fick bli några öl på en bar istället eftersom att alla ändå redan var där och inte hade några andra planer för kvällen.













I går gjorde jag ett nytt försök att hämta mina paket från Sverige. Denna gången var i alla fall posten öppen men när jag kom dit berättade de att killen som skulle leverera mina saker inte hade lämnat packeten på det postkontoret som ligger där jag bor utan han hade av någon anledning lämnat dem på postkontoret vid Lille Flygplats 1,5 mil bort. Det var ju trevligt att höra...

Eftersom att jag fortfarande inte hade fått tag på mina saker och började få ont om kläder så bestämde jag mig för att tvätta. Jag har ingen tvättstuga där jag bor utan jag måste gå iväg för att tvätta på ett sånt där tvättställe som de alltid har i alla filmer. Det kostade nästan 40 kr per maskin och då ingick varken tvättmedel eller torktumling. Det är inte direkt billigt att tvätta här så det får bli till att planera så att man kan tvätta allt samtidigt och inte för ofta. Det enda bra med det är att nu har jag ju i alla fall en bra anledning till att shoppa mer kläder!

Jag fick ett mail från banken också. Tydligen har de registrerat fel id handling på mig. Killen på banken hade registrerat mitt körkort och det går ju inte för sig att använda körkort som id i detta landet så nu vill de att jag skall komma tillbaka en gång till med mitt pass innan de kan fortsätta med den långa processen med att fixa mitt bankkonto. Jag börjar bli lite trött på dem specielt eftersom att jag gav killen både körkort, pass och idkort då jag inte viste vilket de behövde och trodde att han som jobbar där borde veta men men man ska inte ha för höga förväntningar på de franska bankerna...

I eftermiddag har Celine varit snäll och erbjudit sig att köra mig till Lille flygplats så att jag äntligen skall få resten av mina saker. Jag håller tummarna för att det blir tredje gången gillt och inga mer problem nu.

/Johanna

Ingen höst i Dijon

Jag hade en jätte bra helg i Dijon som dock började med att vi nästan blev påkörda på vägen från jobbet till tunnelbanan. Det var en liten svart bil som körde riktigt fort och eftyer den en en polisbil som körde minst lika fort den. Välkommen till Roubaix sa Coralie. Det är tydligen inte så ovanligt här...


Väl i Dijon var allt bra. Coralies pappa bor en bit utanför Dijon i en jättemysig liten by omgiven av stora öppna landskap med åkrar och ängar. Huset var mysigt och de hade både pool och vinkällare. Coralies pappa hade flera bilar och speciellt ville han visa mig en porsche från 1970 som han verkade vara stålt över. Förutom poll, vinkällare och bilar så hade de även hundar. Det var en liten hund som var riktigt söt. Den hade inga tänder kvar och hade därför tungan hängande utanför munnen hela tiden. Att se hundarna fick mig att sakna våran lila Ferdinand i Sverige.



Det var jätte varmt och fint väder hela helgen och det var svårt att tro att det snart är höst. Alla blommorna blommade fortfarande och Coralies pappa och fru badade i poolen. Jag och Coralie han dock aldrig med att bada för vi hade fullt upp hela helgen.





På lördagen hälsade vi på Coralies mamma över en lätt fyra rätters (!) lunch och lite rosévin. Maten var hur god som hellst och jag trodde att jag skulle rulla därifràn. Överlag så verkar fransmän ha större matintresse än vad vi har i Sverige och de är duktiga kockar. Även på söndagen blev det fyrarätters till lunch och ett vin från 1983 som Coralies pappa öppnade speciellt för att vi var där. Han visade mig hur man skall göra när man provsmakar fina viner. Han sa även att han tyckte att jag äter för lite och skickade därför med mig lite egenodlade grönsaker hem.


Vi passade på att åka in till själva Dijon och shoppa lite och så gick vi till en bar och träffade några av Coralies vänner på kvällen. De var trevliga men hade till en början lite svårt för att prata engelska, men som det alltid verkar vara i det här landet så börjar alla prata mer engelska efter några öl.

Resan hem tog fem timmar och vi stannade bland annat i Champagne för att handla på vägen. Jag var inte hemma försän vid niotiden och det blev därför inte något fixat i lägenheten denna helgen heller.




/Johanna

långhelg i paris

Festen på Franck et Fils, som jag skrev om i förra inlägget, bjöd på kypare som frenetiskt fyllde våra glas med champagne, serverade pilgrimsmusslor på spett och "macaroner" (fransosernas favoritkakor som kommer i alla färgställningar) samtidigt som några skönsjungande fransmän stod för underhållningen. Samtliga F et F-minglare omgärdades dessutom av Lovisas illustrationer, kläder och masker. På det hela taget en väldigt fin och god kväll!

I fredags - dagen efter magnumchampagnen - var jag entledigad från mitt arbete efter 10 arbetsdagar. Manu (min rumskompis) och jag firade detta genom att bege oss till Champs Elysées - fail. Efter en väldigt kort visit (det var fler personer där kan man säga) gick vi till närliggande Jardin des Tuileries. Solen sken på oss hela tiden så vi slog oss ner på ett par uppvärmda stolar och åt en väldigt fransk lunch - Croque Monsieur för min del - med ljummet vin i ett litet lerkrus. Medan vi åt övade en liten gubbe armhävningar och andra konster på en bänk alldeles i närheten av vårt bord. Jag vet inte om det var solen, gubben eller vinet men vi blev så utmattade efter lunchen att vi var tvungna att genast åka hem. Vi bestämde oss för en loppmarknadstur på lördagen men när morgonen kom - runt halv tolv för vår del - var orken som bortblåst så jag stannade hemma och arbetade med en liten sidosysselsättning; nämligen korrläsning av en bok som kommer snart (mer om den längre fram i höst). Vi gjorde en fantastisk upptäckt i helgen, vår lägenhet ligger omgiven av inte färre än tre metrostationer.Upptäckten har utökat vår framkomlighet i Paris ganska mycket. Annars drar man sig lätt för områden som kräver mer än två metrobyten.

Igår - söndag - tog vi en äkta söndagspromenad (i det här landet är det mer söndag när det är söndag, än vad det är i Sverige dvs mycket har stängt) och var ute i tre timmar. Turen gick från 11e via rue de la Roquette, Bastille, Seine och pont Sully till St. Germain. Där åt vi pizza och vår kypare insisterade på att han ville ha betalt i svenska kronor nästa gång. Mais oui, pourqoui pas?

Flera sms ramlade även in i telefonerna om kommande besök. Det känns väldigt glädjande att folk inte har glömt oss än samt att de vågar komma hit, trots att toadörren inte går att stänga. Manu har dock utsett det till sitt specialåtagande att finna en bra lösning på hur vi ska kunna få igen dörren. Idag hade hon skapat en ny låsanordning av en galge och en tvättlina (!). Vi gör rätt olika saker på dagarna, Manu och jag. Själv har jag idag avslutat en inventering av vårt webshoplager, besvarat x antal mejl om olika spörsmål rörande Burfitt samt pyntat kontoret för en filminspelning.

Imorgon ska jag ta mitt ansvar och ta metron till ambassaden och rösta före jobbet. Sista chansen. Faktum är att även om jag är rätt glad över att slippa slutspurten hemma i Sverige så har jag ju kunnat följa vad Sarkozy har haft för sig på sistone här i F, och då känns det väldigt aktuellt att rösta i det svenska valet...

Bon nuit

På plats i Eindhoven

Hej!

Kanske inte världens metropol, kanske inte världens puls eller mina drömmars stad men ändå något alldeles speciellt. Det är här ni kan följa min tid i Eindhoven som student på Philips. Jag heter Emma Forsgren och har nu tillbringat två veckor i den holländska orten som skall vara mitt hem i sex månader. Eindhoven, visst klingar det knaprigt holländskt! Det var under vårterminen, dvs. min sista tid som student på Informationsarkitektprogrammet som jag helt plötsligt bestämde mig för ännu ett äventyr via skolan. Tidigare har jag varit en termin i Manchester, England och fått mersmak.

En dag dök det upp ett mail från Högskolan i Borås om att Philips (ja, det internationellt kända företaget) för ett av sina projekt sökte lämplig student inom området ”digital preservation”. Projektet är EU-finansierat och heter SHAMAN eller ”Sustaining Heritage Access through Multivalent ArchiviNg” om ni hellre vill. I projektet medverkar också forskare från Informations-och bibliotekshögskolan. Det handlar om att skapa en teknisk plattform för att kunna bevara digitala objekt för framtiden. Projektet avser att ta fram tre prototyper som skall testas inom tre olika områden. Philips är med och representerar “the industrial design and engineering domain” och skall bland annat bidra med en testmiljö för den ena prototypen, utvärdering av resultat samt generell kunskap om ingenjörs- och designområdet i allmänhet. Visst låter det som nått. Spännande, lite svårgreppat men med ett absolut aktuellt och nödvändigt syfte. Att kunna spara dagens digitala material till framtida tider.

Det kanske är dags att säga något kort om mig själv också. Förutom kvinna och 29 år är jag är en person som gillar utmaningarnas möjligheter, umgås med människor från andra kulturer och upptäcka nya platser. I ett främmande land är tom. mjölkpaketens annorlunda förpackningar exotiska. Jag är också en kreativ person som gillar att fixa i mitt hem. Antikt, loppis och second hand får mina ögon att se stjärnor och jag kan tillbringa timmar där (var på en fantastisk igår). Det är som terapi och skattjakt i ett. Vad mer, jo jag är glad och social. Kommer ofta på mig själv att inta rollen som personen som småpratar i hissen när det är isande tyst och främmande människor fixerar blicken på golvet. Jag är också snäll. Det låter kanske lite lamt men jag är väldigt snäll. Missar inga människor och tycker alla har något speciellt. Till sist kanske jag måste tillägga att jag är ambitiös. På gott och ont ibland men jag har oftast en bra balans och vill framåt. Nu tror jag det räcker. Narcissist är jag inte.

Så vad mer. Jo, som sällskap har jag med mig min pojkvän Max (nej, han är ingen hund). Han pluggar på distans och kan därför så påpassligt följa med mig hit. Vi delar ett rum i en lägenhet tillsammans med 9 andra studenter. Trångt?? Ja, lite kanske!

Nu måste jag nog sluta här innan detta blir en vägg av text (min kompis bästa uttryck). Lättsammare inlägg utlovas!

Chat soon!

Uppladdning för avskedsfest

Idag har jag först cyklat till Nurnberg för att lämna tillbaka cykeln. När jag satt på tåget och väntade på att det skulle avgå så ringde en kompis som bor där, så jag hoppade snabbt av tåget och mötte upp henne istället. Vi strosade runt på stan och åt glass. Just idag var det också en stor, jättestor loppmarknad i Nurnberg, den var verkligen i hela stan, hur mysigt som helst. Synd bara att jag har köpstopp på grund av att jag inte får plats en enda liten sak till i väskan. Håller istället på att rensa ut och slänga saker för att inte få övervikt när jag ska flyga. Air Berlin tillåter en väska på 20kg och man kan tycka att det låter mycket, men det är det inte. Jag har ändå försökt att ta hem extra och lämna kvar hemma när jag har varit i Sverige dom senaste gångerna fast det känns fortfarande som jag har massa kvar.

Nu kom min vän Anja så nu ska vi dricka lite vin.

Hej svejs

Ont i benen

Jag har ont i benen för att jag har cyklat till jobbet varje dag som vädret tillåter sen jag flyttade till Erlangen. Fram och tillbaka blir det nästan 2,5 mil vilket känns i ett par otränade ben. Införskaffade även ett sånt där sadelskydd av gel för sadeln har åstadkommit skador på min bak på grund av den är stenhård. Det här gjorde jag dock lite för sent, bara två veckor sedan, men men, nu sitter det där på sadeln och det är en dröm att cykla jämfört med innan. Imorgon ska jag cykla till Nurnberg, nästan 2 mil, för att återlämna cykeln till sin rätta ägare. En kompis har varit så snäll att låna ut den till mig så då är det bara att snällt cykla tillbaka den dit den hämtades.

Har även börjat packa så smått inför hemresan, bara fem dagar kvar nu, helt otroligt, tiden har rusat iväg sista 2 månaderna.

På jobbet kämpar jag på med att avsluta mina projekt, får se om jag får informationen jag behöver från berörda personer. Min manager är även snäll och skriver ett "letter of recommendation" till mig som kan komma väl till användning inför kommande arbetsintervjuer.

Imorgon ska jag och en annan intern, Frederic, som också jobbar sista dagen på tisdag, ha en liten avslutningsfest här i Erlangen. Det ska verkligen bli jätte trevligt och jag hoppas att så många som möjligt som är inbjudna dyker upp. Otroligt vad mycket folk man ändå lär känna på ett halvår, det tror man inte när man först kommer hit och känner sig ensammast i världen.

Nu sängen

Godnatt

-over and out-

Frankrike: Fler barn = lägre skatt!?

På tåget i morse tyckte Sebastian att jag skulle smaka på typiskt franskt frukostbröd. Det var en rulle av wienerbrödsdeg med chocklad i. Lite sådär lagom nyttig frukost.

I tisdags åt jag lunch med en svensk kille på företaget. Det var skönt att få prata lite svenska för omväxlings skull. Vi pratade om alla olikheter mellan Frankrike och Sverige och vad som är bättre och sämre här. Vi var båda överrens om att maten här är både mycket bättre och billigare medans allt adninistrativt med bank, försäkringar, telefon och internet är hundra gånger besvärligare. Han berättade en rolig sak om det franska skattesystemet. Tydligen så får de betala mindre skatt för ju fler barn de har och efter fyra barn så betalar de nästintill ingen skatt alls. Det är därför vanligt att speciellt egenföretagare och personer med hög inkomst har fyra barn.

I veckan har jag även varit på bio med Eliette, en tjej som bor i Paris men jobbar i Lille tre dagar i veckan. Vi såg en film som faktiskt var på engelska. Det har tydligen blivit vanligare att de även visar filmer på engelska på biograferna nu. Dock är det endast ett fåtal visningar på engelska. De flesta väljer heldre att se filmer som är dubbade.

Ikväll blir det avskedsfest för en tjej från min avdelning. Jag hoppas inte det blir för jobbigt att komma upp till jobbet i morgon...
Till helgen blir det roadtrip till Dijon (en stad ca 30 mil sydost om Paris) med Coralie.

/Johanna

Franck et Fils

Idag är jag mätt och belåten och har till och med sällskap här på rue Oberkampf. Mässan är slut sedan igår och min flat-mate, Manuela, har anlänt. Till min stora glädje älskar hon också mat och jag fick en fantastisk middag serverad idag när jag kom hem från jobbet. Nu ligger vi båda utslagna i soffan och ser på film. Idag är första dagen jag känner att jag faktiskt är på väg att bli frisk.

Förutom Papp-mässans affisch har Lovisa bland annat illustrerat för en butik som heter Franck et Fils http://www.francketfils.fr/ här i Paris. Den påminner (ganska lite men ändå) om Dover Street Market. Flera våningar och ett väldigt distinkt urval designers och plagg plus ett café. Jag var där förra veckan med några masker som ska vara en del av "Burfittinstallationen" och hamnade i deras labyrintliknande trappor och rum ( bakom själva butiken). Väl där blev jag eskorterad av deras inköpare L. Hon var oerhört snabb och effektiv - liksom hennes franska - då hon visade mig runt både i butiken och bakom kulisserna. Hur som helst, jag hängde henne i hasorna och försökte begripa vad hon sa, ge ett svar som tydde på att jag förstått vad hon sagt på ett ungefär (efter fem "oui" vill man gärna satsa på ett annat kort) samtidigt som jag skulle titta på Lovisas arbete som prydde väggar, skyltfönster, entréen och give aways till trogna kunder etc etc. Burfitt hängde bredvid Acne och det känns väl som att de tu kan komplettera/ackompanjera varandra ganska bra så summan av det hela var att det verkade lovande "även om vi inte alls är klara än", som L poängterade.

Finalen av förberedelserna och samarbetet som sådant innebär även (givetvis) ett party imorgon kväll och vi är några stycken som ska gå dit. Jag har legat lågt, eftersom jag varit sjuk, jättetrött och arbetat hela helgen på mässan, så jag har knappt druckit ett glas vin sedan jag kom hit förra måndagen. Det är alltså inte bara på tiden att göra det utan även dags att se lite folk och en annan del av Paris än gatorna som tar mig från rue O till jobbet. Dessutom råkade jag springa på en Chanelvegamössa när jag var där senast... jag måste åtminstone känna på den...

Överlämning till ny intern och shopping

Nu håller jag på för fullt med att skapa dokument till personen som ska efterträda mig som intern. Det är mycket information som dokumenten ska omfatta och i och med att jag fick en så dålig överlämning så har jag bestämt mig för att verkligen göra det här grundligt för att underlätta för den nya. I vanliga fall så har man 1-2 veckor ihop med den nya personen för att kunna göra en ordentlig överlämning innan man åker, men min manager har inte riktigt förstått hur mycket det underlättar och har därför inte fått tummen ur att hitta nån ny i tid. Därför så kommer inte jag kunna göra detta utan istället få skapa dessa dokument. Lite synd, men bättre än inget. Detta är ganska tidskrävande vilket är lite jobbigt i och med att jag har projekt som måste avslutas. Vet inte riktigt hur jag ska hinna med allt, men jag får helt enkelt göra så gott jag kan och hoppas på det bästa.

Idag efter jobbet cyklade jag till outleten där jag handlade på mig på rabatten som jag har så länge jag jobbar på adidas. Det är en väldigt bra rabatt, på outlet priset så har vi ytterliggare 30% vilket innebär totalt 60% rabatt. Sen finns det även en Staff Sales, där endast anställda får gå in, där alla nya kollektioner som är i butik "as we speak" finns att handla till 44% rabatt. Jag kan väl inte påstå att jag är något Adidas freak när det kommer till kläder men det gamla traditionella Originals grejerna funkar ju alltid, likaså träningskläder och skor. Det är synd att jag inte har mer plats i väskan och mer pengar på kontot för det är ju rätt najs att fynda lite.

Ciao ciao

Flexitidsystemet

Hejsan,

På Adidas får man inte betalt för övertid, istället samlar man på sig flexitid som man senare får ta ut i ledighet. Det här systemet är byggt på "trust" d.v.s Adidas litar på sina anställda och att dom fyller i sin tid som de borde. Såklart finns både fördelar och nackdelar med detta och till stora delar beror det mycket på vilken avdelning och i vilket team man jobbar om det här blir rättvist eller inte. Det här systemet där man fyller i sina timmar slutar räkna när man kommer över 50 timmars övertid och jag vet många på kontoret som har kommit upp i max och mer därtill. Frågade en kollega och hon sa att nånstans finns den här övertiden sparad, men då kan man ju undra varför den inte kan finnas där? För oss interns så har dom nån form av "code of conduct" att vid avslutat internship så ska man ligga på 0. Detta för att Adidas inte ska anses som ett företag som utnyttjar sina praktikanter. Vet inte riktigt om någon kontrollerar det här när man slutar, men i mitt team har jag blivit tillsagd att få ner min övertid på 0 för att som dom säger "du kommer inte få betalt för det och du är inte skyldig Adidas någonting, ingen kommer tacka dig för att du har jobbat övertid". Jag skulle egentligen inte bry mig om jag hade några timmars övertid när jag slutar, men jag tycker det är en sund och bra inställning som med all säkerhet inte alla företag har.

-Over and out-
Anne

Födelsedagsfest och en miljon turister

I fredagskväll var jag trött efter resan och omställningen till ett nytt land men jag kände ändå inte för att sitta hemma på en fredagskväll. Så jag gick ut på stan istället och träffade Couralie och hennes rumskompisar. Rätt som det var så hade vi hamnat på en födelsedagsfest. Jag märkte att alla här faktiskt har lättare och verkar vara mer för att prata engelska efter några öl för plötsligt så skulle alla prata engelska. En kille pratade med mig i en kvart om formen på vinflaskor och om hur man genom att se på flaskans form kan avgöra från vilket område vinet kommer ifrån. Det var ju i och för sig inte de femton mest spännande minuterna i mitt liv… Lite senare under kvällen var de en annan person som fick för sig att han skulle berätta om Napoleon och hela hans liv och ideologier. Jag vet inte vad det är med folket här och konstiga samtalsämnen. Överlag så var dock de flesta väldigt trevliga.

I lördags var det dags för festival i Lille. De är ett jättestort evenemang folk från alla möjligt stället kommer till Lille för att handla, äta musslor med pommes frites (?!) och dricka öl. De brukar ha någonstans mellan en och två miljoner (!) turister. Först trodde jag att de överdrev när de berättade om evenemanget på jobbet men det gjorde de inte. Det var fullt med folk överallt och folk sov på gaterna, i tält och i skåpbilar.

Under helgen förvandlades hela stan till en jättestor marknad. Man kunde köpa allt ifrån märkeskläder och skor...

... till mat

... till skräp.

Det var riktigt svårt att ta sig någonstans på grund av alla människor som fyllde varenda gata i stan. Vid vissa tillfällen kändes som om man stod i en lång kö som knappt rörde sig.

På kvällen ställde de ut stora högtalare och sålde öl på gatorna så hela staden blev till en stor fest. Jag var ute med samma folk som dagen innan och det var en riktigt rolig kväll.

Här kommer lite bilder från i söndags kväll också. Jag är riktigt glad att jag inte behövde städa för det såg likadant ut över hela stan och det måste ha tagit en evighet för dem som städade.

/Johanna