På plats i Eindhoven

Hej!

Kanske inte världens metropol, kanske inte världens puls eller mina drömmars stad men ändå något alldeles speciellt. Det är här ni kan följa min tid i Eindhoven som student på Philips. Jag heter Emma Forsgren och har nu tillbringat två veckor i den holländska orten som skall vara mitt hem i sex månader. Eindhoven, visst klingar det knaprigt holländskt! Det var under vårterminen, dvs. min sista tid som student på Informationsarkitektprogrammet som jag helt plötsligt bestämde mig för ännu ett äventyr via skolan. Tidigare har jag varit en termin i Manchester, England och fått mersmak.

En dag dök det upp ett mail från Högskolan i Borås om att Philips (ja, det internationellt kända företaget) för ett av sina projekt sökte lämplig student inom området ”digital preservation”. Projektet är EU-finansierat och heter SHAMAN eller ”Sustaining Heritage Access through Multivalent ArchiviNg” om ni hellre vill. I projektet medverkar också forskare från Informations-och bibliotekshögskolan. Det handlar om att skapa en teknisk plattform för att kunna bevara digitala objekt för framtiden. Projektet avser att ta fram tre prototyper som skall testas inom tre olika områden. Philips är med och representerar “the industrial design and engineering domain” och skall bland annat bidra med en testmiljö för den ena prototypen, utvärdering av resultat samt generell kunskap om ingenjörs- och designområdet i allmänhet. Visst låter det som nått. Spännande, lite svårgreppat men med ett absolut aktuellt och nödvändigt syfte. Att kunna spara dagens digitala material till framtida tider.

Det kanske är dags att säga något kort om mig själv också. Förutom kvinna och 29 år är jag är en person som gillar utmaningarnas möjligheter, umgås med människor från andra kulturer och upptäcka nya platser. I ett främmande land är tom. mjölkpaketens annorlunda förpackningar exotiska. Jag är också en kreativ person som gillar att fixa i mitt hem. Antikt, loppis och second hand får mina ögon att se stjärnor och jag kan tillbringa timmar där (var på en fantastisk igår). Det är som terapi och skattjakt i ett. Vad mer, jo jag är glad och social. Kommer ofta på mig själv att inta rollen som personen som småpratar i hissen när det är isande tyst och främmande människor fixerar blicken på golvet. Jag är också snäll. Det låter kanske lite lamt men jag är väldigt snäll. Missar inga människor och tycker alla har något speciellt. Till sist kanske jag måste tillägga att jag är ambitiös. På gott och ont ibland men jag har oftast en bra balans och vill framåt. Nu tror jag det räcker. Narcissist är jag inte.

Så vad mer. Jo, som sällskap har jag med mig min pojkvän Max (nej, han är ingen hund). Han pluggar på distans och kan därför så påpassligt följa med mig hit. Vi delar ett rum i en lägenhet tillsammans med 9 andra studenter. Trångt?? Ja, lite kanske!

Nu måste jag nog sluta här innan detta blir en vägg av text (min kompis bästa uttryck). Lättsammare inlägg utlovas!

Chat soon!