En blogg från Högskolan i Borås
Här bloggar Högskolan i Borås studenter från världens alla hörn. Några är utbytesstudenter, några göra sina uppsatser och ex-jobb och några gör praktik utomlands. Följ dem under deras resor och läs om deras möten med nya människor och nya kulturer.

2010-12-12

Luciafest

Det är verkligen tråkigt att börja ett inlägg med att det var längesedan. Så istället väljer jag att konstatera att nu är det dags!! Söndagkväll och jag sitter i sängen med datorn i knät. Idag är jag trött för igår hade vi luciaparty i huset. Lite tidigt och kanske inte vidare traditionsenligt men några halvtorra hembakade lussekatter fanns i alla fall på plats. En tysk kille hade fått tag på gluhwein som vi också drack till. Det är verkligen intressant att se hur olika länder har sina traditioner. När vi förklade om lucia var det ingen som har hört om något liknande och på något sätt, med lite distans, blir det som är så “naturligt” hemma en smula märkligt. Varför har Staffan en lång strut på huvudet? Varför går vi i led och sjunger? De vita fotlånga nattlinnena… En massa frågor uppkom och vi hade själva svårt att svara. Tur att Google finns så man kan få lära sig lite om sina traditioner. Tydligen kan djuren prata på lucianatten, bara en sådan sak liksom!

På Philips har det varit högt tempo samtidigt som jag har skrivit på en inlämningsuppgift som jag har kvar på IA-programmet innan examen kan hämtas ut. Dubbelarbete kräver sin man. I fredags var jag så trött att jag ville försvinna bort från planeten. Ögonbrynen bekymrat veckade och något tungt irriterande över pannan som vägrade försvinna. Blek och lila under ögonen. Herre gud. Jag kommer komma hem som ett ras. Kanske hinner jag på de två återstående veckorna samla energi och se mer representabel ut. Skall kolla med supergreken som vi bor vägg i vägg med vad det finns att göra. Han är hälsokällan själv. Varje tjejs bästa killkompis. Han sa till mig att jag tvättade bort sminket med för haffsiga rörelser och han har tipsat om goda parfymer, lånar ut ansiktstvätt och har magisk hemmagjord grekisk olivolja. Jag är så nöjd!

På tisdag är det jullunch med vår avdelning på Philips. Skall bli spännande att pröva den holländska maten även om jag dock är lite skeptisk. Allt friteras här så kanske blir det friterad julskinka? Jag längtar så efter julmat, men den ofriterade versionen tack! Imorgon börjar den näst sista veckan innan julledigt. Skall starta upp med intervjuer för att ta reda på vad anställda tycker om ett samarbetsverktyg som introducerats och på så sätt försöka klura ut hur engagemanget kring systemet kan ökas. Återigen kommer jag bli den där jobbiga personen som kräver tid, information och engagemang. Så på med charmen alltså.

Jag ser att det är en massa snö hemma, här är det barmark och regn. Dock har det varit snö här och jag har på holländskt vis utmanat min annars säsongsbetonade cyklingscykel till att inkludera vinterhalvåret. Det är som att bada med kläderna på men den som inte testar…ahja, godnatt för ikväll.

2010-12-06

Andra advent och Anna von Hausswolff


Ibland blir allt sa mycket battre an man tror. Fran att ha blivit forutspadd som helgen med installt besok, hjartesorg, förkylningssymtom och tunna planbocker sa blev det en varm helg med finbesok fran Gbg/Kph - Anna von Hausswolff. Lite sena pga en rad dystra omstandigheter (Manu blev helt oprovocerat inputtad i ett skap pa vagen och jag rakade satta armbagen pa min gaffel vars laddning med spaghetti och tomatsas, hann med att dra ett varv bade over mtt ansikte och var en gang i tiden beige heltackningsmatta...) gled vi sa forbi kon och lyckades fiffla oss in med ett "on est sur la liste". Inne pa La Fleche d'Or var Anna med band redan pa scenen...Ah sa hade hon tagit sin "Balenciagajacka" (se bild) pa sig for min skull! Det var sa himla fint, lilla Anna har blivit sa STOR. Kvallen fortsatte med Nicoali Dunger, Frida Hyvonen, pastis och grymt hang med alla goa manniskor.

I fredags var jag ledig eftersom jag egentligen skulle fatt celebert besok fran Stockholm. Efter var gloggafton i torsdags vaknade jag upp forkyld i fredags - ledig och utan planer/besokare. Pa eftermiddagen tvingade jag ut mig sjalv till "fripen" som ligger pa rue Oberkampf - numer med stammisbonjour och -priser - och hittade langst in i ett horn en Commuter II-rock, Burberry, i perfekt storlek. Den blev min for 30 euro. Sedan intraffade nagot konstigt - en halvtimma senare var jag frisk! Inget ar sa bra for halsan som ett vintagefynd :-)

Idag - baci in business men med nya tiderna 9-18. I veckan utforsaljning i Stockholm och pa fredag har vi julfest har pa kontoret med paketinslagning och annat. Kom forbi om ni ar i Paris!




Wet, Cold and Happy Diciembre

Cold winds, snow, and short days welcomed December. Winters are getting colder but not as much as in Sweden. Christmas lights have Photo-0018been switched ON and a big Christmas tree is been placed in the center square. Lorena and Cosme decorated the Lab with bells, colorful balls, a small Christmas tree and one more thing but I don’t know the name of it ( it’s a long strip of shining foils and although its very common but I don’t know its name even in my language Smile with tongue out). At home, Andreas has also decorated a Christmas tree in the living room and still more to come. So its Christmas all around and I love this festival and atmosphere created on this occasion.

2010-11-26

Efter vattenläcka, busig mus och môgelinvasion kommer...

...Burfitt-utförsäljning i Stockholm och sedan

JULEN! Jippie!

Vi har sa smatt borjat planera var julfest som ska hallas pa kontoret den 10e december. Med glogg, pepparkakor och lussetag. Haha, paminner mig om nar jag bodde i Aix-en-Provence for sex ar sedan och vi genomforde ett lusseframtradande pa Ikea i Toulon OCH dessutom pa gator och torg i Aix. For fransmannen kanske ett gang nyvakna svenskar i vita nattlinnen sjungandes pa svenska sanger var vackert, kanske var det mest en smula markligt och komiskt? Hur som helst sa ska det bli sa mysigt med jul, tycker jag. I synnerhet da iskylan tagit sig hela vagen fran Sverige och hit. Brrrr. Det ar styling à la lager-pa-lager i ull som galler nu. Hemma i Sverige ska jag fira Bullerbyjul med 20 slaktingar, varav tre ar minikusingrisar. Det ser jag fram emot - sa jag kan lara dom alla bus jag lart mig har i Paris!

For den som har julklappsangest sa kan jag tipsa om min duktiga van Christoffers - som bor har i Paris och som jag ska spoa i tennis imorgon ; ) - laderaccessoarer.

Nedan syns ett axplock och han har redan hunnit salja sina hantverk till flera butiker har i Paris. Han nas pa christofferdellstrand@hotmail.com:


Fler bilder finns pa: http://cdellstrand.tumblr.com/

Idag har jag haft showroom for Manus bastisar, Emma och Emelie, som bor hos oss ett par dagar. Jag haller aven pa med uppdatering av pressboken och patentregistrering av olika styles.
For att halla varmen brygger jag te i vara fina, kinesiska tekannor och ater kinesisk nudelsoppa och brioche med kott och sas i...marklig matratt men fantastiskt god.

En god helg onskar jag er!

2010-11-21

Halvvägs hem


Idag är det söndag och jag vaknar tidigt. Att vakna tidigt har varit något som envist förföljt mig sedan jag var liten. Blir avundsjuk på de som lyckas sova längre än till tolv. Hur gör de? Vem och vad tar dem bort? Kanske ska fråga personen bredvid mig.

Jag har börjat inse att tiden här i Eindhoven och Philips snart nått halvvägs. Otroligt. Vad har jag gjort och hur har det kunnat gå så fort? Det är bara en månad kvar ungefär tills jag får komma hem till jul. Jag längtar så. Vissa dagar vill jag bara fly hem och aldrig mer komma tillbaka. Det är en konstig mix av känslor som man får genom att befinna sig utomlands. Det är en sådan motsägelsefull blandning, som att äta sött och surt på samma gång.

På Philips håller jag nu på att avsluta mina träget genomförda intervjuer. Det är sannerligen en utmaning. Jag vill ha något från personen i fråga: tid, kunskap och information. Och vad får de? Ett möte med mig, ett samtal som förhoppningsvis blir intressantare än vad de trott. Jag ler, tittar i ögonen, charmar, skrattar, förklarar, är nyfiken, skojar, undrar. Efter en och en halv timme är jag helt slut men det är det värt.

I veckan som kommer skall jag bege mig till Bruges i Belgien för de sista fyra intervjuerna. Förutom enkäten har även deltagarna skickat ”levande” dokument som är kopplade till deras dagliga arbete. Dessa måste NOGGRANT gås igenom och städas fina (dvs. radera känslig information, ta bort namn och länkar mm) innan de kan skickas vidare ut från företagets gränser. På Philips är det mesta konfidentiellt. Du ser det överallt. Stundtals gör det mig paranoid och jag vågar knappt slänga ett papper i papperskorgen. Jag river det i tusen bitar och gömmer det längst ner på botten.

Två spännande arbetsuppgifter tar nu vid när enkäten börjar gå mot sitt slut. Jag skall starta upp mitt arbete med knowledge management projektet (det har jag skrivit länge men nu är det dags) samt hjälpa en kille på vår avdelning med en uppgift som går ut på att öka engagemanget bland anställda för ett samarbetsverktyg ”ConnectUs” som Philips börjat använda. Tillsammans med honom åker jag på fredag till huvudkontoret i Amsterdam för att träffa initiativtagarna till systemet.

I Eindhoven har det också varit ljusfestival. Eventet heter Glow och går ut på att ljus projiceras mot stadens byggnader och transformerar dem till något helt annat. Det var fantastiskt (se bilderna). Vi gick ut en mörk och regning kväll för att titta på utställningen och det var en obeskrivlig känsla. På vissa platser spelades det musik och på något sätt var kombinationen ljus och musik svår att emotionellt värja sig emot. Den mörka natten, ljusets olika former och färger samt musiken som förstärker upplevelsen. Till och med den 70 meter höga kyrkan var fylld med ljus inuti och det spelades lugn musik. Vi satte oss ner på en av bänkarna och njöt. Konstformer kan på ett nästan existentiellt sätt svepa bort en från verkligheten, sudda ut det rum som man befinner sig i och magiskt transformera omgivningen till något helt annat. Du blir ett litet oskyldigt löv i vinden när någon spelar med dina sinnen.


2010-11-17

Tangerines and clementines

Först hade vi Emma på besök - här på kontoret i en "Fou de Parist-shirt".

Den här bilden är visserligen lite grå men det är gråhet på det mysiga sättet som gör att man bara vill ropa: Paris mon amour!


Sanna, min goa vapendragare, var här i oktober.
Huvudbonadstema chez nous.
Jag i vårt trapphus

Manu och jag på kontoret - croissanter och espresso.


Inte helt nytagna bilder men jag tyckte att de dög ändå. Vi har just haft besök av Manus syster Amanda och pustar nu ut en smula inför nästa besök - nämligen den sköna Helena - som anländer på fredag. Eftersom jag jobbade en del extra förrförra veckan har jag en klämfredag (igen) att se fram emot. Helt ensamma är vi inte nu eftersom vi låter Tom (Manus söta kille) bo här ett par dagar eftersom han letar lägenhet...så det är ändå lite huset fullt-känsla, som vanligt, här. Inte så konstigt att alla vill bo här när vi har så himmelsk mat i det här hushållet. Och glögg.

Det finns dock en liten nackdel som vi har upptäckt med att vara hemma en del och dessutom vara fler än två och det är att den redan dåliga luften (pga i princip ingen ventilation) blir ännu sämre. Vi har mögel, (!) och den gamla vattenläckan (om ni minns?) i sovrummet, som vi i vår iver att städa bort alla musspår, skrubbade bort utan närmare eftertanke för någon vecka sedan. När möglet på listen redan en vecka senare är tillbaka tillsammans med ständig kondens på fönsterrutorna och instängd lukt känns en liten mus inte så skrämmande...Men torrbollen, hehe, ska nog hjälpa oss.

På jobbfronten har jag uppdaterat olika affärsområden efter vår utförsäljning och nu förbereder vi ett par liknande deltaganden/samarbeten, bland annat i Sverige i december.

Annars går vi lite i väntans tider här när det gäller lite olika saker...får skriva mer om dem när vi vet mer!

Hur som, trots mögel, möss och andra bagateller så börjar Paris kännas ganska hemma. Det är bara glädje när jag väntar vid övergångsstället utanför vårt hus och mannen i finaste blomsteraffären (det ser ut som i "Alice i underlandet" där inne) svischar förbi på sin scooter med prickig sjal virad runt halsen och ler igenkännande och vinkar till mig.

...fast vissa dagar längtar jag hem lite, efter en god söndagsmiddag hemma på Västra Gatan, och sedan en glöggkväll på Hagabion med alla goa kömpisar.

Snart ses vi!







2010-11-09

Mickey Mouse


Utforsaljningen avlopte bra och vi hade jattetrevligt mingel har pa jobbet i torsdags. Jag fattar inte riktigt hur vi hann forbereda allt, dvs, tomma kontoret och gomma undan alla saker for att sedan forvandla vart mysiga bo till en fin butik med klader pa tvattlinor, tavlor pa vaggarna, skyltdockor, flera hang, kassa- och inslagningsdisk, bar etc?!

Storsaljare blev var rutiga, Vivienne Westwood-inspirerade, scarf som vi batikfargar sjalva : ) Som mingelmat hade jag bestallt hundra grillade raviolis (typ som dumplings). Kinesiska raviolis ar en megahit har i Belleville - forsvinnande goda som de ar.

Denna veckan ar kort eftersom det ar rod dag har i F pa torsdag och saledes klamdag pa fredag...kanns skont med tanke pa att det blev ganska intensivt hela forra veckan och med anledning av Ventes Privées holl var "butik" oppet till lordag vid fem. Sondag var tankt att bli en skon hemmasondag med bok och kaffe pa sangen men istallet blev det musjakt eftersom Manu vaknat tva natter i rad av att en mus klattrade i var gardin (?). Okej att moss vill ha lite smulor i koket men att den svingar sig i gardiner och bajsar pa fonstret fattar jag inte riktigt...Vi gjorde dock en riktig megastadning och tappte till hal med folie och vidtig ett par andra atgarder ocksa, sedan dess har vi faktiskt inte sett till Mickey mer. Vi haller nu tummarna for att han haller sig borta framover.

Jag har aven traffat Chrisoffer, som ocksa har flyttat hit fran Goteborg, och vi bestamde att vi ska spela tennis snart! Vet inte hur manga ganger jag bestamt det med olika personer - och det blir aldrig av, men nu har jag kanslan av att vi verkligen kommer svinga vara armar inom kort. Ska aven titta forbi en yogaklass nasta vecka. Det ar en van till Lovisa (och Burfittfotograf) som ar yogainstruktor har i Paris, och som var forbi i helgen pa utforsaljningen. Asynen av en yogatranad person fick mig verkligen att kanna suget efter yoga igen.

Just nu uppdaterar jag vart lager och var webshop efter utforsaljningen. Forutom lite ordrar som ska skickas ut sa ska nya tryck mm planeras. Vi satsar pa en liknande mingelkvall i december med glogg, julklappasinslagning och tomtar, haha. Ar ni i Paris da - skicka ett mejl sa skickar jag en inbjudan. ida@burfitt.com


Tva andra projekt som jag skrivit om och arbetat med pa lediga stunder har i Paris ar ju Stockholm SSAW och lite korrlasning av Asas bok om svenskar pa den amerikanska modemarknaden. Vill ni kopa och lasa finns SSAW har:

www.stockholmssaw.se



Och Asas bok bestaller du har: info@modexporten.se, kostar 70 kr + frakt 12 kr.



Ha en go vecka i sno och regn - inte battre vader har just nu!

Xx, Ida

2010-11-07

Nerbäddad och sjuk

Vilken helg, båda två nerbäddade i feber. Efter fredagens biobesök började Max och jag känna oss krassliga men tänkte att det omöjligt kunde vara så att vi blivit sjuka. Den där förnekelseperioden är alltid den samma varje gång jag börjar känna mig dålig tills jag tillslut måste erkänna mig besegrad (då har febern tagits, muskler och mandlar känts på och kanske också ansträngningen att försöka se ner i sin egna hals). I vilket fall, lördagen ägnades i sängen hela dagen.

Här har hösten kommit på riktigt och träden börjar bli allt mer nakna. I Eindhoven har det varit Dutch Design Week vilket är ett stort årligt event där mer än 1500 designers visar upp sina verk. Vi besökte Designhögskolans examensutställning och blev helt tagna av en del objekt samtidigt som många lämnade stora frågetecken och tankar. Vi såg bland annat kistor för döda foster, stora pälsvantar gjorda av råttor (fasansfullt att se. öron, nos och ben var fortfarande kvar), en stor virkad matta som slutade som en strut som man kunde krypa in i (syftet var att bli ”ett” med sin omgivning!), ett säckliknande badkar för trångbodda, ett bord där vatten flöt på ovansidan och tallrikarna sensuellt rörde sig på vattnet. Det fanns verkligen allt och jag tror varje designer verkligen fått anstränga sig för att sticka ut. Ibland på bekostnad av funktionalitet och koncept.

För att hoppa över till jobbet så började denna vecka med ett tvådagars besök i Drachten. För er som inte är bekanta med denna lilla ort uppe i norra Holland kan jag berätta att det är ett ställe med 45 000 invånare i absolut ingenmansland. Tillskillnad från många andra charmiga holländska städer så var Drachten lika attraktiv som en tom skokartong. Visserligen har alla städer sin charm men jag hade inte tid att göra större utforskningar. Visst finns det ett hjärta någonstans. Anledningen till besöket var att jag skulle fortsätta med mina intervjuer för mitt projekt och också mer praktiskt starta upp Knowledge management projektet. I Drachten görs bland annat delar till Philips rakapparater och har gjort så sedan länge så det är väl egentligen inte konstigt att den gamla industristadskänslan kom smygande.

I fredags blev jag tillfrågad om att vara med i ytterligare ett projekt. Jag började med ett men har nu sammantaget tre stycken att engagera mig i. Den nytillkomna uppgiften handlar om att utvärdera och marknadsföra ett system som används inom Philips för samarbete, kunskaps- och erfarenhetsutbyte, nätverkande mm. Det skall bli såå spännande och även om det kommer att bli mycket kunde jag inte tacka nej. Idag skall en ordentlig planering göras från sängen (fortfarande sjuk) för att se hur jag skall fördela min tid. Jag kommer få arbeta hårt dessa månader som är kvar men det är det värt. Har ju även lyxat till det med en hemresa under jul i hela sju dagar. Då skall jag fylla upp min kvot med familj, vänner, julmat, vila, dans och Göteborg så att det räcker till februari när jag kommer hem.

The Good New Days

Aslam o alikum,
Hi Everyone,
So winters are ON. Rainfalls and chilly winds are becoming a routine here. The morning temperature is dropping down to 0°C and maximum day temperature rising up to 19°C. Yesterday Ciprian filled up the Gas tank for heating. Heating with electricity is expensive in Spain. So I am writing this post in front of heater after having a cup of tea with a Spanish bulle as breakfast. I always loved winters although I feel it too much may be because I haven’t faced such winters in past 23 years.
Past three weeks were full of excitement. I went to Europe park, had a dental treatment, a lot of research work  with good results showing up at last and all of above I got my IELTS exam result in which I have scored 7/9 Open-mouthed smile. So here is the brief story of these events.

2010-11-04

Londonlivet

Det var kallt som tusan en tid, så kallt att jag inte visste hur jag skulle bli varm. Tydligen hade systemet gått sönder så vi fick sitta och arbeta med flera lager kläder, jacka, mössa, vantar. Dessutom var te-intaget enormt, allt för att hålla värmen. Till slut blev det varmare ute och då kom värmen igång, så mycket så att vi gick omkring och svettades inne. Även på mitt rum har det varit kallt. Jag har fått sitta under täcket större delen av tiden jag varit hemma. Så plötsligt kom hyresvärden förbi och fick igång den. Det var skönt. Dock blev det bara varmt runtomkring elementet, och inte i andra sidan rummet...För att hålla värmen hängde vi hos Per en kväll där vi bland annat spelade pingis och gosade mer råttorna!



Peeeeeeer!

Vi hänger inte riktigt med när Pauline förklarar...




2010-11-03

Just nu pa 26 rue Jean Moinon


i Paris gors de sista forberedelserna infor helgens ventes privées som borjar imorgon, har pa kontoret.

Hade besok i helgen - kocken himself ihop med Lilli, sa vi har atit fantastisk mat - det tillsammans med utforsljningsforberedelser = dalig blogguppdatering. Vantar dessutom pa bilder fran froken Flemmich. Men jag gor en liten uppdatering nu med var fina utforsljningsbild (om den inte ar for stor).

Pa aterseende!

2010-10-26

Och så kom vintern till paris!






Brrr. Endast två veckor efter sommarhelgen med 34 grader i solen går vi runt i raggsockor, tänder sterainljus och skruvar upp elementet ännu mer. Stämmer väderleksspådomar om att "ny istid är att vänta" och "kallaste vintern på tusen år" så bådar det inte gott... Inte ens metron är särskilt varm numer. I fredags kom Sanna hit och det var såklart jubel och kaffe och macaroner eftersom vi inte har setts på dryga halvåret. Någon ville sätta guldkant på vår helg tillsammans genom att tappa åttio euro på gatan. Man kan bli så oerhört glad över en sådan oväntad händelse, trots att det med all säkerhet inte gladde den som tappat pengarna lika mycket...ingen person fanns dock inom räckhåll när sedlarna bara låg där på gatan och skräpade så då tog vi hand om dem.

Inga tillsägelser från bordsgrannar denna helgen - tvärtom - vi blev "Picassos" favoriter och han spelade luftgitarr för oss och bjöd oss på drinkar (på en restaurang i närheten av oss). Dessutom hann vi besöka en mysig resto på rue de la Roquette (där S och jag har bott ett par dagar en gång för några år sedan), som heter "La fée verte". Servicen var något haltande men vad gör det när man får en supermör anka på en rondell av potatismos med skysås?

Colette är en ren besvikelse, om man bortser från en bra och välfylld tidningshylla, och att leta efter stans mest biologiska rosenvatten i ösregn är inte att rekommendera (finns hos MAdemoiselle Bio i 7e). Tidningstips för modenörden är Encens flera hundra sidor tjocka utgåva: 2011 - "There are no hiding places, no room for disguise". Och nya Gentlewoman (med stylingreportage av R, vars lägenhet jag bodde i, här i Paris förut!).

Nu: förberedelser inför nästa veckas ventes privées på Burfitt. Innebär att se vad som finns i lager och prissätta det, planera vad som behöver tryckas - se till att det blir tryckt etc. Fixa inbjudan och skicka ut den och lite andra saker. Välkomna om ni befinner er i Paris nästa torsdag, fredag eller lördag. 26 rue Jean Moinon, 10e, Belleville : -)

Har inte fått de "senaste" bilderna ännu så det får räcka med ett par till från härliga sommarhelgen!


2010-10-25

Londonlivet

Så har ytterligare ett par veckor gått, fort som vanligt. Ikväll har jag mycket småfix att pyssla med här hemma så det blir en bildkavalkad från den gångna helgen då jag hade finfint besök av Lisa. Vi åt, väldigt mycket, och väldigt god mat. Vad vi också gjorde var att vintage-shoppa på Portobello Road Market, en sväng på Topshop, Harrods och afternoon tea, italiensk, argentinsk, fransk och engelsk middag, matmarknad, museebesök på barbican, långpromenad i Victoria Park, filmkväll, pubkväll, dans till in på småtimmarna, tedrickande och en hel del mer!


Vi inleder med köttig middag på den argentinska grillen Buena Ayre.

Vi har precis laddat med en rejäl frukost inför dagens utflykter.

Portobello Road Market. Jag fick med en pälsig vän hem som såg ut som änglavingar.

Vackra blommor!

Fruktstund väntar!

Lisa och kakfatet vi fick när vi drack afternoon tea.

Mätta och belåtna efter afternoon tea på LaDuree.

Lisa är fin i sin nya fjädercape då vi äter italiensk pizza och dricker rödvin.

Ecological breakfast at La Bouche.



Vi handlade franska ostar och baguette inför den kommande Champagne-kvällen.


05.00 och nyss hemkomna från en dansant kväll, i sängen låg dessa macroner från LaDuree...

...och i fönstret brann ljusen.


Långpromenad i Victoria Park.

En kylig eftermiddag vid kanalen.

Söndagsmiddag på puben.



2010-10-24

Världens bästa mamma kom på besök och jag kom helt av mig i skrivandet

Det var ett tag sen nu som jag skrev. Tanken är att jag skall få ner några rader då och då men jag har liksom lite kommit av mig. Skall försöka ta igen det nu. I förra veckan var världens bästa mamma på besök. Fantastiskt lyxigt att få umgås med henne. ”Mommy is always mommy” som den italienska killen jag delar rum med på Philips säger. Jag instämmer. Jag kunde jobba lite hemifrån och vara ledig en av dagarna så vi kunde hitta på saker tillsammans. På lördagen åkte vi tåg till Amsterdam. Vi strosade omkring där hela dagen utan någon som helst plan. Det är nästan det bästa som finns. Att kunna vandra omkring utan schema och bara vara ledig att göra det som faller en in. På kvällen åt vi på en helt otroligt trevlig restaurang. En gömd skatt skulle jag vilja säga. Utsidan var inte på något sätt inbjudande eller speciell men när vi väl öppnade dörren så öppnade sig en helt annan värld. Vi hade kommit till ostfondugrytornas fästning. Inne i restaurangen var den varma atmosfären påtaglig. Människor satt nära varandra i den lilla lokalen. Vissa satt i baren och åt men gemensamt för dem alla var att det på varje bord stod en keramikgryta med gasolvärmare under. Den gyllene holländska osten småputtrade i kärlet. Redan innan vi hade hunnit sätta oss ner visste jag att vi skulle rulla ut från restaurangen några timmar senare.

På Philips har jag börjat få mycket att göra. Som jag skrivit tidigare så är en av mina uppgifter att genomföra en studie med en kille från Fern University i Hagen om data and knowledge fragmentation och det är den jag har startat upp med nu. Jag har hittills genomfört fyra intervjuer och det är lika spännande varje gång. Enkäten som de skall fylla i är 19 sidor och bara det gör att jag misstänker att jag kommer vara avskydd på avdelningen innan jag ens har hunnit sluta här. Det är alltid ett gissel när man behöver saker från andra. Jag behöver deras kunskap och erfarenhet men framförallt också deras tid vilket är mycket svårt att få. Det är dock mycket intressanta möten och jag får tillfälle att prata med alla sorters människor i företaget. Vissa har arbetat där i 25 år medan andra precis avslutat sina studier och fått fast jobb. I fredags var jag också försökskanin på ett tv 3D-test och i nästa vecka skall jag och italienarna vara med i en annan undersökning där vi skall skiva ner allt vi äter och hur mycket rör på oss under en vecka. Puh, vill man verkligen ha det svart på vitt…

Vad har hänt mer. Jo, i fredags var det födelsedagsfest för den tyska tjejen som vi bor med och det serverades Glüwein (glögg ungefär). Fantastiskt gott men fantastiskt tidigt tänkte vi traditionsbundna svenskar. Då hade man ju lika gärna kunnat starta med lussekatter och pepparkakor på en gång. I alla fall så var det mycket folk i lägenheten men problemet är att vi inte har något gemensamt utrymme så vi stod som packade sillar i korridoren och klunkade på vår tyska dryck. Efter ett tag gav vi upp och gick ut. Uteställena här i Eindhoven har inte riktigt fångat mitt hjärta ännu. Det är nittiotals-house-technoskräp som spelas och det är INGEN variation. Det fina är dock att det inte existerar några inträden utan det är bara att stiga över tröskeln till 90-tals frossan. Vi frossade till kl 05.00 sen var det dags att bege sig hem. På cykel såklart.

2010-10-20

Glömska i drömska

Tiden flög visst iväg. Och min glömska har som förstärkts här i drömlika tillstånd. Ja, well. Egentligen är väl inte Paris mer fantastiskt än något annat. Men tiden här inklämd i en parentes vill nästan sluta vara parentes. Det räcker inte. Paris vill bo kvar i mig. Eller är det kanske rimligare att säga: Jag vill att Paris ska bo kvar i mig. Och inte som blott ett minne som har risken att falla bort i glömska.

Min kropp har börjat förbereda sig på att lämna mitt liv som jag byggt upp här. Det är sorg. Men lämnar jag något så kommer jag ju automatiskt till något annat, och miljöombyte ska ju vara hälsosamt har jag förstått. Och det jag byter tillbaka till ska ju ändå bli spännande. Det är dags för ex-jobb.

Men för att lämna tiden här och för att leva upp till titeln som 'bloggare' åtminstone lite, så är nog en summering på sin plats. Vad fan hände? 4 månader av Parisluft i mina lungor. Och mina händer har inte lyckats förmå sig en enda uppdatering på denna blogg. Inte för att tiden egentligen har varit ett problem. Men tiden här har satt huvudet på spinn på andra ting. Jobbet har med varierande kvalité gett mig mycket, mycket, mycket att tänka på.

Jaha - vad då? Hur bygger man en organisation med tydlig identitet som är effektiv, ger en kvalitetsprodukt med ett solid koncept och samtidigt överlever ekonomiskt utan att utnyttja människor? Det är ju inte en helt enkel ekvation. Och att ha varit i det här företaget i snart 4 månader här sannerligen fått mig att börja fnula och drömma. Ja, hur gör man? Och samtidigt: Hur svårt kan det vara? Andrea Crews har gett mig sannerligen många tankar. De har en fin liten organisation med några fallgropar. Fallgropar som kan göra det svårt för dem men också ge dem succé. Fallgroparna handlar nog egentligen om styrning. Riktningar. Visioner. Som stretar åt flera håll än ett. Då kan det ju lät bli knepigt att hålla ihop. Och tvinga något i samma riktning är ju inte alltid en enkel uppgift.

Men min uppgift då? I praktiken. Produktion. Sy, klippa, stoppa. I en fuktig, varm källare med dunkelt ljus. Flyttkarl. Med imponerande styrka lyfte jag många kilo och strukturerade en och annan låda när flytten nalkades. Vi drog från Pigalle till Belleville. Och väl där fik jag mer produktion i mina händer. Men så i mitten på november. Vi hade 10 dagar kvar till visning på Paris modevecka. Och vi hade inget att visa. Då fick jag det stora förtroendet att rädda visningen. Det gick vägen. Och nu vandrar jag en lyckosam väg där jag får vagga in i nästa kollektion och försöka ge dem ett system för hur de kan kontrollera kollektionen. I tid och i kreation. Och produktion så klart. Och vi har kul! Jag lär mig, lär mig, lär mig. Och igår var en kollektionsplan ritad och diskuterad. Nu har jag 1 och 1 halv vecka på mig att ge dem så mycket jag kan innan jag slutar.

Nu är parentesen snart förbi och jag ska tillbaka till någon form av mening som jag påbörjat. Jag tror jag kommer kunna skriva klart den meningen lättare nu. Eller ge punkt för min utbildning med lite mod och styrka i alla fall. Och det har ju sannerligen denna praktik gett mig. Mod. Det känns fint. Som en bra kontenta.

Nu måste jag rusa till jöbbe'!
Allt gött!

2010-10-18

Ending of Arduous


Aslam o alikum and Hello everyone..

 It’s a cold night here in Alcala and after having dinner, I was feeling bit loaded so went for a walk outside. People were still in bars and there were many, standing  and chatting in corners of streets. Coming back, I made a cup of tea and now I am in my quilt, writing this blog and taking long sips of tea.
It’s been two weeks since I wrote any post as they were very hectic weeks for me; had to apply in two universities for PhD, preparation of IELTS test and some usual research work. But all is well if it ends well so this week ended with a very enjoyable trip to torrejon Europe park (will write about that soon) and this trip ended with a bad cough and cold :P :D

Well in this post I am writing the last part of my terrible initial two weeks: D.  After these weeks, things started getting better slowly for me or perhaps I was getting use to them.  So here is the ending of a new beginning.

2010-10-17

Paris Hanoi

Fyradagarsbesöket och fyradagarsveckan på jobbet är just avklarade. Jag var en del ensam på kontoret i veckan eftersom Kajsa har varit i Sverige och Olivia har varit sjuk. Jeff var där ett par eftermiddagar som tur var. Lite ensamt blev det nämligen, även om jag riktade starkaste lampan mot ritbordet, skruvade upp volymen på datorn och hade kafferep med mig själv.

Manus och min gemensamma vän, Emma kom till oss i onsdags. Vi hade bakat pizza med hemgjord tsatsiki och tomatsallad till. Och sedvanligt rödvin. Vi känner att vi vill lära oss mer om druvorna nu när vi är här i vinoland. Så otroligt svårt att hålla reda på goda och mindre goda viner annars. Kanske en kvällskurs? Hittills har jag funderat på kvällskurs i franska och bikramyoga också men det har inte blivit av ännu. Efter 9 h på jobbet så orkar man inte så mycket. Nu har vi dessutom besök inbokade nästan varje helg fram till jul. Casa Oberkamf.

Emma och Manu kom förbi mitt jobb i torsdags och Emma tog någon bild som jag ska försöka få tag i så att ni kan se hur det ser ut när jag arbetar : ) Vi fick glimtar av både det vackra Paris och det fula och snobbiga Paris i helgen. När vi var ute och åt på mysiga och billiga Paris Hanoi vid Philippe August i torsdags fick vi en uppläxning som hette duga, av en man bredvid med anledning av att han tyckte att vi pratade för högt. Det är väl inte så svårt att ta men han ville inte sluta där utan gick på och tyckte att "det var alldeles outhärdligt att höra ett språk han inte förstod på så hög volym och att vi var väl välkomna till Frankrike men vi kunde i så fall se till att anpassa vår samtalsnivå till fransmännens". Men maten var god. Tur för honom att han inte bor i vår lägenhet för här låter det som att folk klampar inne i ens hjärna när de springer i trapporna på nätterna.

När vi åt Moules Frites på Léon de Bruxelles vid Republique i fredags var det en pojke som drog ner byxorna och ställde sig och kissade mot ett träd alldeles utanför fönstret. Händer även i metron allt som oftast. Haha, vi tyckte att det var ganska komiskt men flera andra restauranggäster kunde hålla sig för skratt...

Goa Emma har försökt knåda bort min stela skulderknuta i helgen. Igår tog vi med henne på marknaden vid Porte de Montreuil och sedan till den lilla ringaffären som ligger på rue Saint Maur. Där kan man hitta ringar som sitter som gjutna och dessutom få en föreläsning ur en uråldrig bok om vad de olika stenarna ska vara bra för. Maja tog kort på honom förra helgen. Kommer väl framöver, hoppas jag. Ostälskare som vi är, alla tre, köpte vi ostar igår. Kanske inte var dee mest genomtänkta idéen hittills att äta ost till middag, dock. Hahaha. Alla hade nog ganska ont i magen sedan, efter ostarna som satte ribban för sofflördagen med Bertoluccis "Innocents" i bakgrunden.

Det har varit gigantiska demonstrationer i helgen som vi följt lite på avstånd. 50 000 fransmän tågade på gatorna i våra kvarter för att visa sitt missnöje mot höjd pensionsålder. Till skillnad mot svenska diton så kan man köpa Mojitos i anknytning till tåget.

Sommarvädret som värmde oss förra helgen har nu övergått till iskyla och regn - typ som i Göteborg. Idag har vi lagat currysoppa à la Rotterdam för att hålla värmen. Vi har även satt på elementen men just nu är Manu upprörd eftersom det är fukt på fönstret i sovrummet - och har varit det hela dagen - och bakom elementet är väggen alldeles blöt. Känns inte helt hundra faktiskt. Vattenläckan i taket har inspekterats av diverse personer och tydligen är det grannens "fel" och felet kommer således åtgärdas med utgångspunkt från hennes lägenhet...vi kan alltså släppa det ett tag nu också.

Jag har fått nytt visakort av Emma och köpt hemresa. Den 22a december kommer jag hem till Göteborg. Känns avlägset men ändå nära. Sju veckor har redan hunnit gå i rasande fart här i Paris...Paris mon amour.



2010-10-15

Londonlivet

Nu har ännu en vecka rusat iväg fort. Jag har jobbat vidare med plaggskisser och produktionskalkyler. Det har varit en del ändringar nu när kollektionen kommit tillbaka från Paris och säljperioden. Det är fantastisk roligt att göra plaggskisser nu, när man kommer in i det. Helt plötsligt känns det som om det är något jag bemästrar, vilket jag aldrig känt förut... Även denna vecka har varit ganska lugn trots att vi fått några fler praktikanter. Förra helgen var jag, Linda och Salvo på V&A och såg utställningen:

Diaghilev and the Golden Age of the Ballets Russes, 1909-1929

Den var bra, dock lite överflödig ibland. Efter det gick vi till Pain au Quotidien för kaffe och chokladiga bakverk. Kvällen tillbringades hos vänner med middag och senare helt galen husfest i Camden som höll på hela natten. På söndagen strosade vi på Sunday Up Market på Brick Lane, det var rena rama sommarvärmen och på måndagen kom hösten på riktigt. Nu har jag även kommit gång bra med skolarbetet trots de knappa resurser som finns. Dessutom har jag frusit som aldrig förr den här veckan eftersom det är svinkallt i Engelska hus om hösten!


Ryska Balletten tolkat av YSL.


Från Lindas blogg.










2010-10-11

En bra måndag, lukten av höstlöv och att kasta sig ut

Har musik i lurarna, hemkommen från träning med Mr Brazil. Sätter mig i sängen och andas in. Det börjar bli höst ute. Jag ser ett ensamt gult sken från lyktstolpen utanför vårt fönster. Han lyser på de grönrödoranga träden och ger ljus åt den mörka kvällen i Eindhoven. I några dagar har jag cyklat i nerfallna, halvblöta blad. Jag älskar det. Måste bara cykla i dem. Det är någon nostalgisk känsla som kommer fram och jag får nästan lust att stoppa löv i näsan för att bevara lukten av natur. Frihet. Så är jag också uppvuxen med skogen som granne.

Idag har varit en väldigt bra måndag. Ovanligt bra. Jag känner hur jag har växt. Den tidigare olustiga känslan som ropar ut ”jag är ny ny ny” börjar försvinna och jag börjar ta ut svängarna. Går med bestämda steg mot min byggnad, småpratar i hissen, hejar och good morning till de jag stöter på. Svingar mig ner på stolen och sätter på datorn i en nästan svepande rörelse.

Det är s k i l l n a d. Ni alla vet nog vad jag menar.

I förra veckan var jag på mitt första större möte med projektet. Det var i Frankfurt och min handledare hade bokat en biljett för två dagar. Så det var jag och min svarta sportbag från 2000 (resväskan kändes för stor och vandringsryggsäcken som Grekland erbjöd alldeles för…hmm…inte bra) som gav sig ut på äventyr. Mötet hölls på ett väldigt fint konferensställe 20 minuter utanför Frankfurts flygplats. Det var ett välutbildat gäng som samlades i ett av rummen på nedre våning. Det var professor hit och professor dit, PhD högt och lågt men jag gillade det. Otroligt vad mycket duktiga människor det finns. Under mötet var rummet fyllt med en kreativ atmosfär där ifrågasättande och innovativt tänkande var lika naturligt som tomtegröt vid jul. Ett tag satt jag bara och förundrades över hur fantastiskt det är att jag får vara med om detta. I projektet är det 14 olika partners och en hel del av deras representanter fanns på plats. Det var först under mötet med de andra som jag verkligen förstod vilket stort projekt det här är och vad alla arbetar hårt för att gå framåt. Drivande inspirerande människor.

Den sista dagen i Frankfurt tillbringades på DER DEUTSCHEN NATIONALBIBLIOTHEK. Jag hade tid över innan jag skulle åka hem på kvällen så jag åkte dit tillsammans med en kille från London som också var med i projektet. Syftet var att träffa ytterligare en person som är med i SHAMAN och diskutera några saker. På vägen dit träffade vi på en väldigt spontan ung man som pratade med oss i 15 minuter vid biljettmaskinen och avslutade med att säga till mig och engelsmannen ”sometimes you meet special people that you reflect in the evening. I will reflect you”. För mig var det så träffande. Genom att ge mig ut på detta äventyr har jag träffat på så många fantastiska människor. Det finns en öppenhet och spontanitet som lätt försvinner på hemmaplan. Jag känner mig lycklig som får uppleva dessa möten som ger avtryck. Måste verkligen rekommendera er alla att kasta er ut för klippor (det är så skönt när man kommer ner :), våga släppa det där trygga som håller en fast, slänga av er kläderna och springa ut med öppna armar. Det är jobbigt, tungt, ångestladdat och segt men när känslan av vad man är med om kommer i kapp finns det inget som är härligare. Att våga är det viktiga. Utmaningarnas år!

Maja på besök chez nous!












Bästa helgen hittills i Paris är, dessvärre, över nu. Maja kom i torsdags och hann vara här i två och en halv dag innan det var dags för henne att åka tillbaka till Göteborg igen. Härligt med lite långledigt för min del (fredag - söndag) efter helg- och kvällsarbetet som varit.

Eftersom Maja fyllde år i onsdags firade jag henne med middag och hammamspa. Det var fantastiskt. Tre timmar bad, ångbastu typ, skrubb av hårdhänt person (!), oljemassage och supersött myntaté. Rekommenderas starkt. Ligger på 39 rue Geoffrey Saint-Hilaire i 5e, vid Jardin des Plantes. Fredagar är för les femmes.

Vi har lyckats bli bundis med flera vintagesäljare i kvarteret. Vi säger att vi ska ta med våra vänner och vips får vi rabatt : ) Helgens skörd innehöll, bland annat, läderkängor för Manu, Maja och mig. Vintern kändes dock avlägsen då det var soligt och cirka 30 grader varmt här.



Det känns skrämmande nog helt sjukt att inte ha något visakort. Nästan som att vara omyndigförklarad . Men faktum är att Frankrike faktiskt är ett land där folk envisas med att använda check fortfarande. Helt obegripligt och skrattframkallande med checkhäften som är nästan lika vanligt förekommande som kort. Känns så Wall Street, anno 1989. Tur att Emma kommer med mitt nya kort på onsdag...

På jobbfronten fortsätter mönsterkopieringen för hand. Sa jag att jag fick beröm av vår tryckare för printsen som jag kopierade hos Copytime? Mvg sa Lovisa.



Bisous