En blogg från Högskolan i Borås
Här bloggar Högskolan i Borås studenter från världens alla hörn. Några är utbytesstudenter, några göra sina uppsatser och ex-jobb och några gör praktik utomlands. Följ dem under deras resor och läs om deras möten med nya människor och nya kulturer.

2009-03-31

Omtumlande dagar


Ja, omtumlande är nog det ord som bäst beskriver känslan under de senaste två dygnen. Från en grymt kul orienteringshelg i Danmark med klubbkamraterna till att nu sitta här på rummet i Jordanien, vilka kontraster.

Söndagskvällen bestod av tvättning och en gnagande känsla av att ha glömt något. Måndagsmorgonen blev tidig men med flyget kom jag i alla fall. Flygbyte i London och sedan landade jag här i Amman strax före tio på kvällen lokal tid. Väskan var med och genom passkontrollen kom jag efter lite diskussioner. Det svåraste med att ta sig in var nog det otal antal gånger man ombads att visa sitt pass. Inte några problem egentligen men personalen hade ingen enhetlig klädsel utan var civilklädd vilket gjorde det lite lurigt...

Halv elva hade jag fortfarande inte skymtat chauffören från universitetet som skulle hämta upp mig så jag fixade istället en taxi som tog mig till boendet. Personalen kom ut och mötte och bar bagaget och jag kände mig smått löjlig då jag struttade efter med bara min bärbara dator. Efter att ha dumpat grejerna på rummet guidades jag runt i omgivningen och inhandlade det mest nödvändiga. Väl tillbaka utforskades rummet noggrannare och jag är mer än nöjd. Jag har egen dusch, toalett och ett litet kök, TV och trådlöst nätverk så det känns riktigt lyxigt. Visserligen ligger en vältrafikerad gatukorsning precis utanför fönstret men vad gör det då sängarna är utrustade med världens skönaste kuddar!

Borneo

I helgen var vi som sagt pa Borneo, eller Kalimantan som dom sager har. Pa grund av en nationell hinduistisk hogtidsdag var vi lediga fran onsdagen till sondagen, sa vi passade pa. Resan gick till en nationalpark som ar kand bland annat for sina manga orangutanger (orang=manniska, hutan=skog), sa vi bokade en flodbat som vi skulle bo pa i tre natter. Med baten foljde en guide, en kock, en kapten och en assistent.

Nar guiden sa att han kunde garantera att vi skulle se orangutanger tankte jag mig verkligen inte att vi skulle ha narkontakt med dom. Det var hur manga som helst och vissa var inte det minsta blyga for manniskor. Jag later bilderna tala for sig sjalva.




Nu ar vi dock tillbaka i verkligheten och Indonesiens morka sida som det borjar kannas. Jag kanner mig javligt omstandig som klagar sa mycket pa skolan har, men idag var vi pa varat tredje mote som var helt pa indonesiska, utan att fa nagon ytterligare information pa engelska. Nu har skolan dessutom bestamt att vi inte far valja boende sjalva och att vi maste fraga om lov om vi ska ga nagonstans. "Ni maste ha forstaelse for varan kultur" sager dom hela tiden, men forstaelsen verkar bara ga at ett hall. Vi ar bada trotta pa att vara dom som staller till med problem sa nu ska vi forsoka att glida med och ignorera hot om att bli utestangda fran kursen om vi inte anpassar oss. Om dom kunde lagga halva den energin dom lagger pa att ordna med boende och liknande pa att forklara for oss vad vi har for uppgifter i skolan sa hade det varit betydligt enklare att leva har.

Urang hutan di Kalimantan

I helgen var vi som sagt pa Borneo, eller Kalimantan som dom sager har. Pa grund av en nationell hinduistisk hogtidsdag var vi lediga fran onsdagen till sondagen, sa vi passade pa. Resan gick till en nationalpark som ar kand for sina manga orangutanger (orang=manniska, hutan=skog), sa vi bokade en flodbat som vi skulle bo pa i tre natter. Med baten foljde en guide, en kock, en kapten och en assistent.

Nar guiden sa att han kunde garantera att vi skulle se orangutanger tankte jag mig verkligen inte att vi skulle ha narkontakt med dom. Det var hur manga som helst och vissa var inte det minsta blyga for manniskor. Jag later bilderna tala for sig.



Nu ar vi dock tillbaka i verkligheten och Indonesiens morka sida som det borjar kannas. Jag kanner mig javligt omstandig som klagar sa mycket pa skolan har, men idag var vi pa varat tredje mote som var helt pa indonesiska, utan att fa nagon ytterligare information pa engelska. Nu har skolan dessutom bestamt att vi inte far valja boende sjalva och att vi maste fraga om lov om vi ska ga nagonstans. "Ni maste ha forstaelse for varan kultur" sager dom hela tiden, men forstaelsen verkar bara ga at ett hall. Vi ar bada trotta pa att vara dom som staller till med problem sa nu ska vi forsoka att glida med och ignorera hot om att bli utestangda fran kursen om vi inte anpassar oss. Om dom kunde lagga halva den energin dom lagger pa att ordna med boende och liknande pa att forklara for oss vad vi har for uppgifter i skolan sa hade det varit betydligt enklare att leva har.

2009-03-30

Cilacap

Da var vi framme i Cilacap dar vi ska spendera de kommande sex veckorna. Skolan bestamde sig namligen i lordags for att vi visst skulle fa vara i staden Cilacap, som vi har bett om. Nu nar vi ar har verkar det vara ett kanonstalle och vi bor bara nagon kilometer fran havet. Tills vidare maste dock jag och Linda dela hotellrum, men vi ska leta efter nagot annat i dagarna som kommer. Min dator fungerar igen, men jag tror inte att jag kommer att kunna hitta sa manga hotspots har att anvanda den pa.

Det blir ett kort inlagg idag, eftersom jag planerer att skriva ett langre imorgon da jag ska beratta om var resan till Borneo i helgen dar vi bland annat traffade orangutanger. Kanske det blir lite bilder ocksa om uppkopplingen tillater.

Selamat malam.

16 steps

För någon vecka sedan var vi på bargatan som ligger i botaniska trädgården. Det är väl kanske inte en bargata utan tre barer och ett café på rad. Vi besökte två och de verkade riktigt bra. På det sista stället var det dans på hög nivå. Kineserna var igång att dansa "16 steg dans", som går ut på att alla dansar samma dans om och om igen. Jag var inte sen att hänga på och efter några varv hade jag fått upp lite flow, men då var dansgolvet helt plötsligt tomt och jag var inte så sugen på att bjuda på en soloshow. 16 steps skulle kunna liknas med linedans och även om jag inte är ett fan av linedans så tror jag den håller högre kvalité än vad 16 steps gör. På de få barer vi varit på och som finns här i Jinan verkar de flesta dricka öl eller en spritsort blandad med iste. Vet inte om den smakar men den kostar. Den lokala ölen här, Tsingtao, kostar allt från 15 till 50 kronor beroende på stället.

Denna helg har min mamma, pappa och syster Elin varit på besök och det har varit helt underbart! Pappa, Elin och jag fick fotmassage, medan mamma och Kathy fick både ansiktsbehandling och fotmassage. Denna orättvisa behandling berodde på att det inte fanns fler i personalstyrkan ;-) Jag har köpt ett kort på en denna skönhetssalong laddat med 48 gånger fotmassage och hela det kalaset gick på 1000 kronor. Alltså 48 gånger en timme fotmassage (axlarna, lite rygg och massage av fötterna ingår) för 1000 kronor! Jag är nöjd och det var mamma och Elin också. Pappa sa att han var nöjd men han var nog lika glad att det var över. Resten av tiden har vi ätit, varit i en park, ätit, besökt en tebutik där vi fick testa olika tesorter, ätit, gått och bara njutit av varandras sällskap. Vi hetsade dessutom in min pappa på en hårsalong! Klippningen kunde inte blivit bättre för 13 kronor, förutom att de kammade en snedbena vilket såg väldigt roligt ut. Nu har de åkt till Beijing för att börja sin två veckor resa runt i Kina. Det är aningen tomt i min lilla etta där vi buffats om utrymme under helgen...

2009-03-27

Snart snart

Nu är det verkligen nära! Jag har precis avverkat tio veckors fantastiskt givande praktik på intensivvårdsavdelningen i Borås. Personalen har varit underbar och man har lärt sig hur mycket som helst. Men hur bra jag än har trivts och hur mycket jag än kommer att sakna Borås så är det bara att erkänna; jag kan inte vänta på att få komma iväg. Det känns verkligen som om till och med sekunderna släpar sig fram...

Saker och ting börjar dock falla på plats nu. Boendet är bokat och bekräftat. Skjuts från flygplatsen i Amman till boendet har University of Jordan fixat. Flygbiljetterna är bokade, dubbel- och trippelkontrollerade. Flygbussresa bokad. Och packningen då, ja den är packad sedan länge, fast inte riktigt klar ännu, lite mer ska ner, kanske något ska bort. Har en känsla av att vågen kommer att få fälla många av utslagen.

Så var det alla telefonsamtal. Det är underligt, min släkt bor kvar i Dalarna och vi brukar ses kanske två gånger om året och höras av lite då och då. Men nu när jag ska iväg så infinner sig plötsligt ett behov av att prata lite mera. Egentligen borde det ju inte spela någon roll om jag ringer från Borås eller mailar från Amman. Men det gör det. Så nu hinner jag inte skriva mer, måste ringa mormor, och packa lite till, och fixa några ärenden och ja, det kommer att bli en lång dag detta...

2009-03-25

Studiebesök på textilfabrik

Idag har jag varit och besökt en textilfabrik som ligger här i Jinan. Kathys man är holländare och har varit modell för dem så hon hade lite kontakter där och kunde fixa in mig och min lärare i Business management. En man från marknadsavdelningen visade oss omkring i produktionen och det var himla intressant att se något i verkligheten som jag bara läst om. Denna fabrik var dock ganska fräsch vad jag såg, men det behöver ju inte egentligen betyda att den är ok överallt för vissa dörrar stängdes snabbt när jag kom. Inne i tryckeriet luktade det väldigt starkt och några satt med munskydd och pudrade på färdiga tryck, så av nyfikenhet frågade jag var det var eftersom jag inte sett de i några böcker. Svaret blev ungefär "det behöver du inte veta något om" eller "det behöver du inte fråga om". Så uppenbarligen var det något som inte var så bra för varken de som pudra på det eller de som ska ta på sig t-shirten sen. Tvätt alltid kläderna innan de används! Lönen låg på 1000 yuen i månaden vilket motsvarar ungefär 1300 kronor, så det är faktiskt helt ok. Mina lärare har en grundlön på 2000 yuen plus bonus, så de brukar landa på 3000 yuen i månaden och då har de en univeritetsutbildning på kanske 4-7 år (eller mer) bakom sig. Denna fabrik tillverkar mest till Japan men också andra länder, gjorde modeller enligt kundens begäran men också egna. De egna modellerna är troligtvis mest kopior av andra modeller de fått in.

2009-03-23

Kinesiska maffian eller andra galna gangsters

I helgen fyllde Kathy, en kinesisk kompis, 30 år och det firades med middag på en restaurang, bowling och sedan barröj. Restaurangen var ett bufféställe så vi åt hej vilt, bowlingen gick bra bortsätt från att maskinen gick sönder stup i ett, men det var bara till min fördel för den gav mig extra poäng =) Normalt när någon fyller år i Kina så äter födelsedagsbarnet nudlar och de ska vara så långa som möjligt då de ska symbolisera ett långt liv… Barbesöket däremot blev kort och oförglömligt. Vi (Guido, Rachel, Jorien, Yas och Kathy) hade tagit en shot, sippade på vår öl och småpratade då vi plötsligt hör en massa smällar överrösta musiken. In kommer ett flertal kineser med svärd och maschetas. En slår sönder ett stort akvarium och ena delen av hans svärd eller vad det nu var går av på hälften och flyger iväg, en annan slår sönder alla flaskor på baren… Folk skriker och springer åt höger och vänster och först då förstår jag att det inte är underhållning som så många andra barer har. De brukar då främst ha sång och dans, men vad vet jag- kung fu är ju populärt i Kina. Mitt framför mig står en kines och viftar med en maschetas så jag springer i panik mot utgången igenom vattnet från ett sönderslaget akvarium och utanför stannar jag för att möta upp med de andra. Yas, Jorien och jag sprang mot utgången men de andra tre sprang inåt så vi stod oroliga utanför och väntade. En annan utlänning sa till oss att det borde röra sig om att de inte betalat för beskydd och kastar sig in i en taxi. Bara någon minut senare kommer de andra utspringande. De hade gömt sig bakom en soffa och sett när ninja-männen slog ägaren med deras vapen, men en annan kines hade skrikit åt dem att sticka. En otroligt obehaglig upplevelse, men samtidigt nästan komisk eftersom jag aldrig hade kunnat tro att kinesiska maffian, som de troligtvis var, skulle vifta med svärd och maschetas på ett ställe där jag skulle befinna mig. Alla kineser är så vänliga och snälla att jag nästan hade glömt bort att det också måste finnas kriminalitet på denna nivå i Kina. Visst korruption på hög nivå men ninjamän i Jinan, njee. Så kom ihåg, det finns galna gangsters i Kina också ;-)Ingen av kunderna skadades vad vi vet, utan de var bara ute efter ägaren. För att inte låta Kathys födelsedag avslutas i tårar och skräck lugnade vi ner oss och åkte vidare till en av Jinans andra barer. Kvällen avslutades med ett trött leende och lycka över att allt gick så bra.

2009-03-22

Vägen ut

Som jag skrev i mitt förra inlägg så åker jag utomlands för att skriva min magisteruppsats. Men hur går då detta till rent praktiskt?

Jo, efter att jag bestämde mig för att ta mig iväg så sökte jag i oktober ett stipendium genom högskolan. Stipendiet är ett så kallat Minor Field Studies och delas ut till högskolestudenter som vill skriva sin uppsats i ett utvecklingsland. Syftet är att öka studenters kunskap om utvecklingsfrågor och studien ska uppfylla både högskolans riktlinjer gällande uppsats samt gagna studielandets utveckling. Stipendiet finansieras av Sida (Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete) som ställer en rad krav på stipendiaten. Redan i ansökan ska en grov plan för studiens utformande finnas med såväl som budget och en personlig presentation. Det kändes lite underligt att börja formulera sin uppsats redan då, efter bara några få veckor i skolan, men så här i efterhand känns det skönt. Det gjorde trots allt att man kom igång i tid och hann tänka igenom både ett och annat som man nu har fördel av. Det blev dock mycket jobb och den dag då jag fick beskedet om att stipendiet beviljats var glädjen stor! Arbetet med att hitta flyg, boende och handledare tog vid och många mail har skickats för att försöka få allt klart i tid.

Ett annat av stegen innan utresa är att genomgå en kurs tillsammans med andra stipendiater från hela Sverige. I slutet på februari samlades 39 högskolestudenter från en mängd olika discipliner i Göteborg under två dagar. Dagarna var fyllda av information och tips om allt från Sveriges historiska utvecklingssamarbete, Sidas uppgift, forskningsetik och olika studiemetoder till möte med tidigare stipendiater och hälso- och säkerhetsgenomgångar. Då våra destinationer varierade mellan 18 olika länder fick vi även individuellt anpassade frågestunder om just vårt valda land och dess kultur. Dagarna gick snabbt och var väldigt roliga, inte minst att få reda på vad alla andra tänker studera och att få kontakt med andra som ska till samma land.

Så här sitter man med en massa tankar som snurrar runt och man vill bara iväg! Nu!

2009-03-21

Frustration!

Ok, datorn ar fortfarande trasig och jag sitter pa ett internetcafe. Sa vi kan val latsas att jag skriver det har med vara tre svenska plusbokstaver.

Idag har jag varit mer arg an pa lange, sa ni kan lasa det har med svarta ogon. Jag och Linda ska om en vecka aka till en liten stad 15 mil fran Yogya och gora praktik dar i sex veckor. Det ar vad vi fick hora fran borjan i a f. Sedan dess har buden varierat fran att vi ska vara mitt i staden Cilacap, till att vi ska vara i en bergsby 7 mil fran Cilacap utan tillgang till rinnande vatten eller transportmojligheter. Idag var vi pa en briefing med ansvariga for praktiken fran skolan. Vi fick lyssna pa en gubbe som pratade indonesiska i tre timmar utan minsta anstragning att hjalpa oss att forsta vad som hande. Ibland vande han sig mot oss och sa vara namn, men aven da pa indonesiska. Det vi lyckades forsta med hjalp av vara indonesiska vanner var dock att vi ska vara i var sin by ca 3 mil fran Cilacap. Bra, forutom att vi inte tillats lamna familjerna vi ska bo hos utanfor skoltid. Vi ska med andra ord vara fangade i en liten Indonesisk by utan mojlighet att rora pa oss eller ens traffas. Ibland kanns det som att dom inte har den minsta forstaelse for att vi kommer fran en annan kulturell och spraklig bakgrund. Hade jag vetat detta innan vi akte hade jag nog tankt en extra gang.


Ok allt ar inte daligt har. Det har ar en bild pa solnedgangen fran nar vi var pa Parangtritis beach forra helgen. Pa bilden ser ni Hillevi pa den vata sanden.

2009-03-18

En första presentation


Så börjar det dra ihop sig även för min utlandsvistelse!

Katrine heter jag och jag är en 28-årig dalkulla som för närvarande bor här i Borås. Jag är sedan tidigare sjuksköterska och nu håller jag på att vidareutbilda mig till specialistsjuksköterska inom intensivvård. Utbildningen är på ett år och ett av kriterierna för att få sin examen är att skriva en magisteruppsats. Då jag tycker att det är fantastiskt kul och utvecklande att resa så hade jag redan från början siktet inställt på att förlägga en del av min utbildning utomlands och det blir alltså uppsatsen som kommer att vara min internationella del.
Tack vare ett flerårigt utbildningsutbyte mellan Borås och Amman i Jordanien har jag kunnat etablera kontakt med en professor på University of Jordan. Hon kommer att fungera som min handledare i fält och hon har hjälpt mig att få kontakt med ett av Ammans sjukhus. Tanken är att jag ska genomföra observationsstudier på deras intensivvårdsavdelning för att samla in data till min uppsats. Uppsatsen ska skrivas på engelska och förhoppningsvis hinna bli klar innan mina två månader i Amman är till ända...

Till vardags är jag en tjej som förutom resande ägnar mig en hel del åt träning. Mestadels blir det löpning, orientering och mountainbike vilket går bra ihop med min förkärlek till orörd natur. Inte mycket kan slå en vandring i de svenska fjällen! Bara det kommer att bli en stor utmaning, att tillbringa dagarna i en storstad, det är jag sannerligen inte van vid.

Tack för denna gång, nu ska jag fortsätta att planera inför resan!

Varmt!!!

Long time no hear! Flakten i min dator gick sonder forra veckan sa jag fick lamna in den hos Acer dataservice och nu idag ska den hamtas hem. Hela kalaset kostade 250 yuen vilket motsvarar ungefar 300 kronor. Tycker det var ganska bra deal. Kina ar ett bra land att byta flakten i =)
Varmen har kommit till Jinan och det ar omkring 30 grader sakerligen, svart att veta eftersom det inte finns nagon termometer nagonstans. Vill man veta sa far man titta pa vaderrapporten fick jag till svar nar jag fragade. Folk har sagt till mig flera ganger att Jinan har bara vinter och sommar och nu forstar jag vad de menar. Forra veckan var det iskallt, sanar jag var ute langtade jag bara in till min lagenhet som ar kokvarm. Nu ar det kokvarmnt ute och jag langtar inte in till minlagenhet for den ar fortfarande kokvarm. I eftermiddag ska jag till botaniska tradgarden och slappa med Kathy och eventuellt av de andra utbytesstudenterna fran den andra skolan. Egentligen skulle jag hallt en lektion for 60 studenter om kultur och livet som ung i Europa, men uttrycket manana i spanien ar helt sanlost har. Planering verkar inte existera, man ringer nar man vill gora nagot. En student skulle ringt mig i mandags om tid och plats, men jag har inte hort av de an och damen pa internationella kontoret sager att hon har pratat med dem och att de ska ringa ??? Annan kultur, valdigt intressant men ocksa lite frustrerande =)

2009-03-10

Praktik på moppe


Idag var jag och Linda på vår första praktikdag. En av lärarna på skolan hade förmedlat kontakt med en student som kom och hämtade oss. Jag satt bak på Etiks (studenten) moppe och Linda körde sin hyrda. Det var en ca 1 timmes lång tur innan vi kom fram till det äldreboendet där vi skulle vara i en by strax utanför Yogya. Sedan gick dagen ut på att vi åkte omkring på moped till gamla människor runt om i byn och hälsade på. De indonesiska studenterna pratade, la om sår och tog blodtryck, medan vi ställde frågor och försökte förstå vad som hände. Ganska schysst dag.


Lite mindre trevlig dag hade vi i lördags då vi var inbjudna på ett internationellt seminarium om katastrofhantering. Den internationella delen av seminariet bestod av några japanska föreläsare som pratade engelska och några indonesiska som pratade indonesiska. Efter att den tredje föreläsningen på indonesiska hade börjat tröttnade vi och gick där ifrån. Synd för det hade nog varit intressant om vi förstod vad dom sa.

2009-03-09

Slagsmål över notan

Jag och F(aith), min kinesiska kompis som läser till översättare, var och åt middag på en restaurang såg vi genom ett fönster hur två killar stod och grälade inne på toan. De drog i varandra och gruffade och jag frågade F va de kunde handla om. Hon svarade mig att det säkerligen var över vem som skulle betala… Svensk som jag är tar jag för givet att ingen vill betala och det är därför de bråkar, men icke. Här är det tydligen vanligt att bråka om vem ska betala för alla parter vill betala. Extra vanligt att det blir bråk är det när män har druckit öl eller sprit. Om någon skålar här är det oartigt att inte svepa hela glaset, så det är ju inte konstigt om det spårar ur.

2009-03-06

En vecka i yogya

Nu har vi varit i Yogya i en vecka och snart klarat av första skolveckan. Första dagen (måndag) var en kort presentation av skolan med rundtur i de viktigaste byggnaderna. På tisdagen och onsdagen hade vi privata lektioner med två olika lärare som berättade för oss om Indonesiens sjukvårdssystem. Igår (torsdag) firade skolan sin årsdag med att ha en stor utställning om de olika utbildningarna man kan läsa där. I onsdags blev, med anledning av detta, jag och Linda ombedda att sitta där i en monter och svara på frågor om Högskolan i Borås, något oväntat. Vi trodde att vi skulle vara lediga på torsdagen eftersom dagen inte var med på schemat och ingen hade sagt något annat till oss än att vi inte hade någon föreläsning den dagen. Så vi avbokade våra planer på att åka till det stora hinduistiska templet utanför staden och bokade in hela förmiddagen till att vara duktiga ambassadörer för HB. På morgonen mådde Linda dock lite dåligt, så jag tog med mig Hillevi istället, som också har gått på Högskolan i Borås och säkert kan svara lika bra på alla frågor som jag och Linda. När vi blev avlösta vid kl 12 hade vi inte svarat på en enda fråga. Däremot hade vi blivit fotograferade ett antal gånger och lärt känna de två tjejerna som var i Borås förra våren.

Min dator har för övrigt bestämt sig för att inte starta, så jag kommer kanske att ha lite svårt att skriva, tills jag har fått ordning på den. Tills vidare får jag låna Lindas dator ibland.

2009-03-05

Fan (mat)

I söndags var jag och spelade badminton med min lärares vän Lara, som också är lärare på universitetet. Det blåste lite för mycket och badmintonhallen var full, så vi spelade istället i ett av universitetshusen. Människor kom och gick, men de verkade mest tycka att det var konstigt och se mig där och inte själva badmintonspelandet. Senare på eftermiddagen när jag skulle möta Lara för att äta middag, hade ryktet spridit sig om att det var en utlänning i stan och hennes dotters kompis föräldrar ville nu bjuda ut oss alla. När Lara och jag står vid ingången till vårt område dyker Kathy upp i sin röda toyota yaris och vill också hänga med. Sammanlagt blev vi 7 stycken; Lara och hennes dotter Sara, kompisen Kelly och hennes föräldrar, Kathy (som var med på kort i förra inlägget) och jag. Middagen var jättetrevlig även om jag inte förstod så mycket. Vi hade vårt egna rum på restaurangen och de hade tagit med sig sin egen dricka vilket kan verka väldigt konstigt för en svensk, men här finns inga röda varningstecken för medtagande av egen dryck. Vi valde vad vi ville äta genom att peka på fiskar, musslor, krabbor etc som simmade runt i ett akvarium. Jag har sett tidigare att man kan köpa en fisk direkt ur ett akvarium i mataffären, de bara tar en håv och bär bort fisken till charken. Jag fick sitta bredvid kellys pappa men det var ett nöje tills skillnad från andra kinesiska män som både rapar, harklar, smaskar och röker! Jag borde nästan skriva rapar, harklar, smaskar och röker en gång till för att understryka att de verkligen gör det. Kellys pappa kanske bara rapa en gång och det sen gick han och spotta ut en hel mun med något oidentifierat, så jag kom undan lindrigt.
Nästa vecka har jag blivit inbjuden av Kellys föräldrar att komma och laga traditionella kinesiska knyten (dumplings/ shui jiao). Deras engelska är inte på topp, men det gör det bara ännu mer intressant. Jag ska dessutom laga dessa knyten redan på fredag med min lärare i kinesisk kultur, så när jag kommer hem till dem lär jag vara expert!

2009-03-01

Kommunikationssvårigheter

I brist på människor att ha en flytande konversation med så har jag nu lyckats få kontakt med två holländare som läser på ett av de andra universiteten i Jinan. Hur härligt som helst att kunna prata med någon som faktiskt kan komma ha åsikter om det jag säger. Många av mina lärare och de andra kineserna som jag umgås med eller möter på skolan säger bara yeahyeah. Jag kan till och med ställa en fråga och de säger bara yes yes. Jag tror nog att jag vanligtvis måste ställa en fråga tre gånger innan jag får svar på det jag frågat. Det betyder också att jag tålamodigt måste lyssna på de två andra svaren innan jag får det svaret jag vill ha, om jag får det då vill säga. Många kineser kan säkerligen fler ord på engelska än mig, men har stora svårigheter att förstå och tala engelska. Men som sagt, nu är jag inte ensam väterlänning i Jinan längre =) Nu kvarstår det bara att lära sig kinesiska tecken så att jag kan beställa lite mat, utan att vara rädd för att det ska hamna några larver och ormar på talriken.