En blogg från Högskolan i Borås
Här bloggar Högskolan i Borås studenter från världens alla hörn. Några är utbytesstudenter, några göra sina uppsatser och ex-jobb och några gör praktik utomlands. Följ dem under deras resor och läs om deras möten med nya människor och nya kulturer.

2009-12-21

Chimwemwe

I’m back to my Swedish home! From cotton fields trough cotton skies to a cotton covered Skåne. ”Big problem”*2 with the warm hearted custom in Lilongwe, killing time with brothers, sisters and the cheapest whiskey & coke at the airport in Nairobi, almost knocked down by Air Force One at Kastrup before finally putting my socks on at the freeeeezing train back to Sweden. The weather was the best possible - snow! From flip-flops to winter boots in a day.

It’s very comfortable to be back to fast wireless Internet, ekoreko coffee and cosy Christmas candlelight’s. And available electricity and fuel!! Most of all it’s lovely to meet and talk to friends and family back in Sweden. But still Malawi and its people, some I got to know when I was just about to leave, left me with an internal restlessness that sting somewhere between heart and common sense. I so wish I could be in two places at the same time.

I got a chichewa name just before I left. Chimwemwe, wich means happiness. It’s been a happy time indeed. I’m absolutely grateful to have got this opportunity trough MFS. I’m absolutely grateful to have found Carol and through her my Malawian family. I strongly advice you (of course you will apply for a MFS your self, what are you waiting for!?) to try to find a local family to live with. That’s not only enjoyable but of course the outstanding best lecture about the local culture. I still have to complete my MFS with a report… let’s se if I’m still as pleased after a week of writing! I’m sure I will be - I’ll just wrap my self in a chitenje, pour some extra nali at the smorgasbord and turn up Matafale while dancing round the Christmas tree! Xx

2009-12-19

Wapi

The British Council music and art event Wapi (Words And Pictures), was much more funky then I expected and in addition well organized. ”This is good in a very bad way” really hits the nail. Carol served two of the coolest acts on stage, Nameless and Theo Thomson, with her design and they looked just as hot as Carol in the short chitenje skirt I made her. At the event we also got the opportunity to sell some stuff of which the skirts out of chitenje scraps and the plastic covered bags (perfect for rain season!) were the most popular. It was a very good indication for future enterprise production.

Last week in Blantyre was hectic. Among other things I visited a bale store for 2nd hand clothes, DAPP Mikolongwe Vocational School that runs entrepreneur training in design (I would say more of tailoring), I tried to interview textile designers and I held a workshop for the designers in Blantyre. We discussed fashion and had an appreciated draping session together. The most concrete result of the discussions was the agreement on a common shop for the Malawian designers, for easier access to their items.

My and Carols’ stay at Nkhotakota Pottery Lodge was short but lovely. At least we had time to, try to, make some pottery of our own, indulge in heavenly cheese cake and go for a guided historical tour were we learnt that Livingstone managed to put an end to slave trade by bribing the traders with an umbrella. No claim of fashion being unimportant business is hereby accepted! I also initiated Carol to the thrill of skinny dipping - at 4.30am we watched the stunning sun rise while veiling in the warm waves of Lake Malawi, wondering if the dozen of men cleaning the beach just happened to be there that morning.







2009-12-17

Nu är jag klar

Tre veckor har gått sedan sist, då kände jag mig inte alls redo att åka hem. Nu bär det av hemåt på lördag och jag riktigt längtar. Jag känner mig klar här. Jag längtar efter min familj och mina vänner nu, kanske längtar jag för att jag vet att jag snart får se dem igen.
Imorgon skall jag på en farwell dinner tillsammans med mina vänner här, jag skall krama dem hårt, och säga: På återseende! För så känns det, jag vill inte att det skall vara sista gången vi ses.
Något jag inte är klar med är packningen... Puh... Idag har jag iallafall skickat lite grejer hem, så det lättar lite i resväskan.


Om jag inte sagt det förr så säger jag det nu; Ta chansen! Res, gör saker som gör dig glad, våga! Jag är säker på att du aldrig kommer att ångra dig.



Du kommer att stöta på problem, för vägen är kanske aldrig såhär rak, men det är i kurvorna du lär känna både dig själv och andra.

Tack för mig,

Justine

Hemmåt vi far....

Hemåt vi snart far och Lissabon vinkar åt oss likt en flicka rar.


Alla stjärnor jag mött under min tid i Lissabon de tindrar och i mitt hjärta de mig förhindrar.


Förhindra mig ifrån vilja fara hem till mitt land, istället vill jag åka till cascais och umgås vid en strand.


Upplevelserna här har varit många och de flesta med min kamera jag lyckats fånga.


Alfama med sin vackra utsikt, har många gånger lett mig till insikt.
Att alla platser äro olika, men under himmlen är vi ändå lika rika.


Tack Lissabon för det du givit mig, dina dofter, dina miradouros, dina palats i guld, dessa skatter man aldrig trodde fanns och nu fick lilla jag växa i din storslagna glans.


Tack Lissabon, tack för allt och vi syns snart, det lovar jag.


// Rick Wallvingskog, Erasmus student, Portugal - Lissabon 2009.


Med detta Önskar jag god jul och gott nytt år. Det blir mycket att prata om när jag åter tar min plats i det svenska samhället!

2009-12-14

Ö-liv på Koh Lipe

God jul!

Snart är det julafton :) Får försöka klä en palm, ta på oss tomtedräkt och utbyta presenter, så kanske vi kommer i rätt julstämning, östämning är inte fy skam det heller. Känner inte av julen alls här. Det är skönt att fly från julhysterin, för min egen del. Ska försöka lägga upp lite bilder till detta inlägg så att det blir lite mer spännande att läsa. Vi har lämnat Bangkok för att leva lite Ö-liv. Vi hade inte mer att hämta där och avgaserna gav oss dålig hy men så trevligt vi haft det, så många fina människor vi mött och fler ska vi möta. Nya människor och nya platser, vackra platser. Vi har kommit till paradiset Koh Lipe, en liten prick på Thailands västkust. Här har vi hunnit med snorkling (jag försöker bli kvitt hav och hajskräck), båttur och en och annan upptäckspromenad, dagtid, för på kvällarna har vi suttit flitigt med uppsatsen eftersom vi verkligen vill bli nöjda med den. Än så länge är vi nöjda men det ät mycket, mycket svårt att skriva i denna värme och tankeverksamheten fungerar inte riktigt som det bör.

Det är fantastiskt vad mycket man ser, bara livet under havsytan faccinerar mig!

Soliga hälsningar från Jess och Mel i Thailand.

2009-12-11

Sista inlägget från Dublin!

Nu är alla mina kurser i skolan avslutade och nu väntar min sista kväll här i Dublin. Idag har jag haft min sista tenta, efter den har jag hunnit med att fika på Barista två gånger och jag har även hunnit med en lunch med Kristin. Det har varit en bra sista dag här i Dublin. Nu ikväll väntar packning! Jag är nöjd med min vistelse här, har haft en lärorik och rolig termin som jag inte ångrar. Men det ska bli så skönt att komma hem igen och precis lagom till jul. Kommer sakna en del saker här i Dublin såklart, bland annat Barista!!!

Lite bilder:

Från Barista!


The Bald Barista.


Fin=)




XOXO Hanna

2009-12-09

Besök ifrån metropolen Skene.

Besök ifrån metropolen Skene. Det är inte illa må ni tro, nej det är nog rätt unikt att skogsfolket vågar sätta fötterna utanför skogsdungen. ( skämt åtsido ) Mor och hennes pojkvän kom till Lissabon för att stanna några dagar. Det blev en varm sammanstrålning och vi hade otrolig tur med vädret. Vilket vi fortfarande har här i Lissabon. Det regnar dock oftare och graderna har sjunkit men det är fortfarande runt 13- 17 grader varje dag och regnet kommer mest i små omgångar.

Vi började med att besöka Colombo och dess julbelysning, som nu hade satt igång på allvar i colombo och i hela Lissabon. Gatorna blir magiska när solen har gått ner och julbelysningen börjat tindra upp vägen för dig. Lissabons största tid är Julen och det märks att de inte snålar med pyntet!


Det blev också utfykt till Alfama där jag rekommenderade tomatsoppan med ägg. Den gjorde susen i magen efter att ha åkt 28an och vandrat runt lite i Alfama. Under måltidens gång lyssnade vi på live musik och under tiden passade vi även på att njuta av det fina höstvädret, som gav kinderna en fin röd färg. Vi besökte också Sao Jorge och därefter blev det fika med lite "Pastie de belem" som är en väldigt typisk vaniljbulle här i Portugal. Dagen efter blev det vandra runt i staden och det kändes roligt att återigen kunna använda sig utav sina kunskaper för att guida runt folket i staden.



Vi avslutade det hela med 6 timmars vandring på Zoo och denna gången hände en extra upplevelse vid Delfinshowen, nämligen att Mor blev utvald till att få pussa och kela med delfinerna.


Tack för det trevliga besöket och snart syns vi igen!




Ursäkta dröjsmålet...

....men vi har haft fullt upp i Bangkok.

Sawadekaaaaa .....(hej på thai)

Hoppas alla mfs-are har det minst lika underbart som vi har. Vi njuter av livet och försöker samtidigt få ihop uppsatsen, vilket går förvånandsvärt bra. Hur går det för er andra? Lite updates är på sin plats:

Att komma ut från kalla flygplanet och ut i hettan var en liten chock. Första flygturen Arlanda-Istanbul var en mardrömsresa som vi helst inte gör om. Piloten gjorde en störtdykning när vi skulle landa vilket fick oss och våra medresenärer att hoppa till. De första dagarna spenderade vi sovandes i vårt guest house Wendy, som vi har kommit att kalla vårt hem. Vi har en mamma, som alltid lagar green curry chicken-måltiden alldeles för starkt och Melissa har tröttnat på fried rice with chicken. Vi har även elaka styvsystrar, som har blivit snälla mot oss efter en månad. Toppen har vi det. Vi har fått in lite av ett vardagsliv i tuk tuk och avgasfyllda bangkok. Jag har min morgonrutin, där jag åker buss fylld av thaimänniskor, till min park där det kryllar av jätteödlor och folk som motionerar eller gör olika thailändska danser, kampsporter och meditation. Klockan åtta stannar alla upp och fryser till statyer, eftersom kungens hyllningslåt spelas och då måste alla stanna upp och visa respekt. Våra första dagar på Wendy kunde vi höra en anka, numera hör vi inte ankan, vi undrar var ankan är? Melissa har också en rutin. Hon har startat upp en dans på vår gata. Varje gång en och samma taxidriver ser henne börjar han klappa och hon svänger på de nästintill obefintliga höfter hon har och ger farbrodern ett litet leende på läpparna. Hennes rutin är lite skojigare.

Det var lite trögt i början att hitta skola som skulle passa vår undersökning, (vår kontaktskola passade inte riktigt) det gick liksom lite trögt och människor skulle minsann hjälpa oss. Vi började istället leta själva och fann en skola nära vårt hem.

Vår tolk, kallas för Golf, hittade vi på ett café. Hon läser olika språk på univeristetet och vi blev goda vänner. Vi har henne att tacka för mycket. I utbyte mot översättnignsjobb erbjöd vi henne pengar men det ville hon inte ha. Så vi bjöd på mat och olika aktiviteter, det uppskattade hon. Vi lärde henne även att simma :) Hon hjälpte oss med att prata med skolan vi hittat och det var inga problem och nu har vi samlat ihop massor med material till examensarbetet. Det är på gång...och långt har vi kommit....och bra verkar det bli.

Över till annat.

Vi är friska, bortsett från förkylningar och några korta magsjukedagar, vi har sett djur, många fantastiska djur. Jag har klappat tigrar, Melissa en ko men vi har känt på en orm . Sett tre, fyra råttor stora som katter har vi också gjort. Nu har vi tagit oss ner mot öarna för att jobba på brännan...men flitiga som vi är skriver vi kvällstid då solen har gått ner och det är "svalt" ute.

Vi lägger ut lite bilder och hoppas att ni inte saknar vårt bloggande alltför mycket.

2009-12-07

Måndag och ny vecka!

Nu är det min sista vecka här i Dublin och jag har en hel del plugg. Måndag (idag) en inlämning, tisdag två inlämningar, onsdag en tenta och en presentation, torsdag en inlämning och på fredag har jag min sista tenta. Så i veckan blir det plugg... Men får kämpa på det sista nu, sen är det ju jullov!!!

I helgen har jag mest tagit det lugnt, har pluggat en del såklart. Igår var jag, Sharon och Catherine och åt buffé på Pizza Hut, det var en liten hej då middag för mig kan man säga. Mycket gott, mysigt och trevligt. Igår var min sista gång i kyrkan här, så sa hej då till en massa folk. Men det känns faktiskt bara skönt, längtar allt hem nu.

XOXO Hanna

2009-12-03

December!

Nu är det december och adventstiden har börjat. I Sverige antar jag att adventsljusstakarna och adventsstjärnorna lysser i alla fönster?! Sådant finns det tyvärr inte gott om här. Har inte sett en enda faktiskt, lite tråkigt för det är ju mysigt... Årets julkalender har också börjat, jag har sett alla tre avsnitt. Det är en tradition att se julkalendern så den får inte brytas även om jag är i Dublin. Tycker att den är helt okej i år, ska bli kul att följa den.

I lördags var jag på frukost i kyrkan, det var en helt fantastiskt stor frukost. Mjölk och flingor, yoghurt, fruktsallad, scones, toast, mörkt bröd, kex, smör, marmelad, ost, kaffe, te, juice och såklart muffins. Det var mycket gott, speciellt varma scones med smält ost på, mumma! Kommer allt att sakna alla goda scones här. Scones kommer ju från England/Irland, så man kan beställa det överallt och det finns med massa olika smaker. Gott! Efter frukosten åkte jag, Sharon och Catherine in till stan och vi shoppade lite. Sedan åt vi middag på en afrikansk restaurang. Det var kul att testa, men det är ingen mat som jag rekommenderar. Jag sov sedan över hos Sharon. Så kvällen bestod av mys framför TV med lite snacks. Får ju passa på att umgås så mycket som möjligt nu, åker ju snart hem.


Frukostbuffé!


Scones med hallon, mumma!


Den afrikanska maten, Yam och Ogbeno Soup.

I söndags var det ju första söndagen i advent och då brukar man ju äta pepparkakor och dricka glögg, men sådant finns det inte här. Istället tog jag en jullatte på Starbucks, med nöt och kola smak, mycket god!

Veckan har bestått av skola som vanligt. Det börjar närma sig tentor och inlämningar så det blir mer och mer plugg för varje dag. Igår var jag på julparty i kyrkan. Det var såklart riktigt trevligt. Blev bland annat blev vi bjudna på Christmas Pudding, det är visst något som alla här har som julefterrätt. Det var faktsikt riktigt gott. Roligt att ha testat på det också.

Det börjar närma sig hemfärd, nu är det mindre än två veckor kvar...=) Jag längtar faktsikt hem nu, till alla och till allt julstök!

XOXO Hanna

2009-12-02

Bark

I don't really now what to write about this time. But my younger brother banned me for not writing enough the other day so I thought I better improve, In case anyone still bother to read this.

I'm working a lot at the moment. The interviews takes a long time to type down. I know the rule is that an interview shouldn't take more than half an hour. But all the people I meet here have such fascinating stories to tell... like Rose that didn't see her husband and kids for 4 years when she, at the age of 45, left to England to full fill her dream and study fashion, always smiling Munnie that gone trough 3 heart operations, elegant Lucy that design attire for the Malawian president, among many others. So actually, I don't do much more than the interviews at the moment.
Well, I'm trying to get some garments done before the 13th, when me and Carol will join some event the British council is arranging in Lilongwe. Musicians, mostly hip hop guys I believe, will get dressed by local designers in some sort of competition and then the designers will also get the opportunity to sell some stuff.
And I went to the National museum the other day. In fact the exhibition was rather poor. The only rewarding thing about visiting these shady 100 m2 was the bark cloth garment that was displayed. A technique that was used in the area back in the days by mixing the inner bark of a special kind of tree with a special kind of oil. Of course I have to try it my self. I figured out where to get the oil but the tree is yet not to be found. Someone said it might not even exist any longer due to the massive deforestation, a big environmental issue here in Malawi.

Maybe it's not that wise to write that I know my --- (sentence is due to insistence censored) ---. Maybe the immigration department will take notice and arrest me and I'll have to spend Christmas behind Malawian bars … that would be an experience as well. But still, it would be slightly awkward since lately I actually, slowly, starting to accept the fact that I will be back in cold and gray Sweden in a few weeks. Tempted by the imaginary smell of glogg and gingerbread I'm trying to make up plans for Christmas and New Years celebrations so that I can meet people I missed, so that I have reasons to miss Sweden a bit more. And as my father said Well you'll probably be heading down to Malawi later on any way so then it's not that much of a problem to get back home for a while. The thought of coming back helps me to leave. And yes I will go back, one day or another. I have plans, too diffuse to reveal, but plans. Just need a very open minded sponsor he he.

2009-12-01

Det närmar sig...



Idag hade jag min sista lektion och imorgon gör jag min sista dag på praktikplatsen. Känns väldigt konstigt och om ca 3 veckor åker jag hem. Jag trivs ju här, vill inte åka hem redan. Det är lite lustigt ändå, när jag bestämde mig för att åka hit kände jag att ett halvår är perfekt, trivs man inte så är det inte så lång tid, men jag trivs ju verkligen och känner mig inte alls klar med det här än. Skulle mer än gärna stannat en termin till men verkligheten ser annorlunda ut, jag måste hem och bli klar med studierna.

Det känns som om man blivit som en stor familj här på något sätt, alla man umgås med och gör saker tillsammans med. En stor familj som jag kommer att sakna. Lussekattsbak, glöggdrickande, tenta-prat, spelkvällar, hundratals timmar på café och snack om alla skillnader våra länder emellan. Jag har verkligen funnit människor här som jag hoppas att jag har som vänner för livet.

Pratade med halva släkten häromdan på Skype och de frågade mig om jag inte längtar hem nu. Nej, sa jag. Jag gör inte riktigt det, men jag vet att när jag väl är hemma kommer jag tycka det är skönt, men inte just nu. De flesta här känner som jag, att de inte är färdiga med det här kapitlet av deras liv. Kanske är jag det om 3 veckor, jag vet inte.

Innan dess skall jag njuta, njuta av varje dag. Samla minnen, resa lite till och kanske komma iväg på min sista ridtur för den här gången. Det är lite sorgligt, men jag är ändå så väldigt glad för chansen jag fick och tog. Det här kommer jag alltid minnas och kanske har det varit den bästa tiden i mitt liv. Nästa kapitel i mitt liv är oskrivet, men jag ser med spänning framemot det!

2009-11-27

Ändrade planer

Veckan här i Dublin har varit bra. Nu börjar det dra ihop sig mot sitt slut, har bara två veckor kvar. Det ska bli skönt att komma hem till Sverige igen, få träffa alla som jag saknar, äta svensk mat och få fira jul=)

I helgen skulle egentligen Mia och Ida kommit, men Mia blev sjuk så de fick ställde in sin resa. Det va tråkigt såklart, men inte så mycket att göra något åt. Så det fick bli ändrade planer för helgen. Idag har jag varit och fikat med ett par kompisar på Barista, vi satt där i över tre timmar. Snacka om lång fika! Sen har det också blivit lite plugg gjort. Har en hel del nu, alla tentor, inlämningar och presentationer är sista veckan. Så den veckan kommer bli mycket jobbig... Ser INTE fram emot den precis!!! Imorgon ska jag på frukost i kyrkan, sen ska jag och ett par kompisar äta lunch, fika, shoppa och laga middag ihop på kvällen. Vi ska ha en heldag tillsammans. Ska även sova hos Sharon från lördag till söndag. Får ju passa på att umgås nu innan jag åker hem. Det kommer bli mycket fikande och ut och äta med folk nu det sista. På söndag ska jag först till kyrkan, sen ska jag fika med några skolkompisar. Som sagt, mycket fika...!!! Inte bra såhär innan jul, menmen=)

Lite bilder:


En varmchoklad från Barista!


Isabel (en tysk tjej) på Barista.


Rasmus och jag och allt julmys på Grafton Street.



En av de slitna lektionssalarna.

XOXO Hanna Hoof

2009-11-26

Rain

Rain season started. Now it's hot and wet.

People here are of course happy about the rain. Not like they are singing and tap-dancing under their umbrellas but they don't sigh like muzungu-me. Rain means food. Or at least better conditions for growing it. The red soil turns green over a night.

And rain here is actually more pleasant then rain in Sweden. Here it rains. It doesn't drip constantly and vertically. It rains, heavy and normally for about an hour. And it's quite cozy when the house-dog curls up under the roof outside my door and it's quite cozy looking for shelter together with the locals in a Nsima stand or where ever and then just wait together. Wait til it stops because there is no way you could go out, you would get soaked in half a second. But cozy any how (yes i know I'm still on honeymoon).

But where were all the bugs and ants and spiders hiding before the rain started to fall? Suddenly they are all over and i can't walk any where without turning the lights on.

Went to a Joyce Meyer (apparently a well known American preacher) meeting with Carol the other day. The football stadium was filled with 1000nds of people clapping, dancing, singing Amen! Among many indeed sensible subjects Mrs Meyer talked about equality and showing respect to your woman, which is a very relevant topic in Malawi so the Hallelujah wasn't as uncomfortable as I thought it would be. Anyway, what I wanted to write was that when it started to rain during the meeting my view never turned gray. Well, the rain is grayish in Malawi as well, but the umbrellas are colorful. Not a huge percentage of black ones that makes the rain just more depressive. Cause in Sweden we are safe, a black one ”would go with anything”, right? People that are strangers to each other look for shelter under each others umbrellas. I can't really see that happening in Sweden. People would rather get wet. Mrs Meyer told us, you have to make a decision today. Mine is, I'll never buy a black umbrella again, ever!

It might be, that not many people wear black umbrellas because they would get too hot under the sun (the umbrellas are as much used as sun protection) but I prefer to look at with more romantic eyes, as a choice of aesthetics rather than a practical need!




2009-11-23

Besök av mamma och pappa!

I helgen har jag haft besök av mamma och pappa. Vi har haft en toppen helg tillsammans. Vi har gått en hel del, för att få se oss omkring och få uppleva Dublin så mycket som möjligt. Vi har även besökt massa mysiga pubar och caféer.


Pappa och Mamma på en av alla mysiga pubar.

På fredagen var det jättefint väder så då åkte vi ut till både Bray (södra kusten) och Howth (norra kusten). I Bray gick vi upp för ett berg och kollade på den fina utsikten och i Howth gick vi en klippvandirng.


Utsikt!



Där uppe på toppen har vi precis varit!

Irland är ju ett land där katolska kyrkor är mycket vanligt. Här är en bild från en katolskkyrka ute vid Howth.


På lördagen gjorde vi stan, vi shoppade en del såklart men vi var även turister som kollade på massa kännda monument.


Mamma och jag på matmarknaden i tempel bar.


Jag och pappa utanför Dublins slott.


Det blev såklart fika på stan också! Baileyscheesecake.


Chokladbrownie!

Det har varit en så bra och rolig helg med världens bästa föräldrar, TACK! Men saknar dom redan såklart! Det är alltid lika roligt att ha besök då man får visa de där hemma Dublin. Nu i veckan blir det massa plugg, det börjar dra ihop sig till alla tentor och inlämningar. Till helgen kommer sedan Mia och Ida på besök, mitt sista besök här i Dublin.

XOXO Hanna

2009-11-20

Tsunami

Oh think I forgot to tell you – I'm staying at Carol's house now (actually since about 6 weeks ago) – with her family: mum, brothers, cousins plus maid and gardener with three kids – lovely! I've got my own room and bathroom so it's almost like my own apartment, very nice. To show my appreciation i locked my self out four times and I also flooded the room by leaving the tap open for some hours during one of the water cuts. Can't believe they really want me to stay for longer... What else? Met interesting people, got my hands on some nice Malawian music, went up at 5am for a morning jog with Carol (whyohwhy?) and been thought a few more words in chichewa and how to eat a mango properly.

When it comes to work I talked to and interviewed designers. I've got a private lesson by Hapiness, at the parking lot behind the craft market, of how to make a bead necklace. I visited some NGOs and MUA Mission cultural center. Made some patterns and sew a chitenje skirt that I'm planning to sell on my webpage together with other Malawian made stuff any time soon. Buy it please, I'm broke!

the pictures are from Chifundo Artisan Center outside Balaka, from a cotton field,and from the market in Mzuzu: a girl in her chitenje shop (she had so many lovely ones from Zambia!) and a guy a in his knitting shop (polyester but some nice patterns).







Braids and beads

”Travelers and expatriates will probably experience a fever and often a wheezy cough...” - if I don't have bilharzia I'll cut my braids of!

Mum and dad is here! Since there was something wrong with the 4w car we rented, the car hire (equal to Carols family business) decided the car could only go with a driver. Still haven't figured out what is actually wrong with the car but the cute driver, Ennex (”No it's an English name, I just took Annex and changed A to E”), also works as our guide and can answer many of our questions along the road. And it's just so comfortable to be able to skip the ”Getting there and away” chapter in the guide book.

We've seen lots of colorful people, national parks, animals, beautiful road stretches – too much to rattle of at this moment but I post some pictures of cute animals to prove it's been exotic. We got burned by the sun and soaked by the rain. And we bought a lot of things. Buying things here gives you a feeling of satisfaction due to the beauty and the traces by the hand by which the things are made. But it also tends to give you a feeling of discomfort since you constantly see people that most likely can't even afford to buy food. We even went to Mozambique to buy tomatoes... It's hard to resist the beautiful chitenjes, ceramics, beads, wooden carvings, batiks so I tell my self it's better to buy xmas presents here than at some overloaded shopping center at home. ”To give nothing for nothing” – at least the artisans, the guys at the lodges and filling stations, and some of the hundreds of women selling tomatoes by the road will becomes slightly richer! We got a lot of shoes, toys, and pencils from people back in Sweden that we hand out to people that help us and do a good work along our way, which created lots of smiles. Feels like things are better than money when it comes to give tip. Hard to know.

No half marathon. Got sick again the week before and that finally ended my doubts about whether to run or not. Next year...

And yes, I've finally got braids, done by a girl named Love. I bit my lip for one and a half hour trying not to swear out loud – iish it hurts! And as pricken över i:et in suffering, Love smeared some Vicks Blue oil at my scalp and iiish again - it burned, burned, burned, head on fire!